Hoppa till huvudinnehåll Hoppa till senaste nytt Hoppa till ortsmeny Hoppa till sektionsmeny Hoppa till informationsmeny
Logotyp Sydnärkenytt
19 October 2021
Tipsa: 073-629 83 19

Sigge Stark - utskälld och produktiv

Sigge Stark som ung. Då bodde hon i Hidinge. Privat foto.Sigge Stark som ung. Då bodde hon i Hidinge. Privat foto.

”Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa författare”, skriver Yvonne Leffler i sin bok där hon analyserar den folkkäre författaren Sigge Starks texter. Nu uppmärksammas Signe Björnberg, som hon egentligen hette, som juni månads författare i Örebro län, nominerad av Lekebergs bibliotek.

Att folkbiblioteket i Lekeberg valt ut Sigge Stark som sitt bidrag är av den enkla anledningen att författarinnan var bördig från Västernärke och det område som idag ingår i Lekebergs kommun.

Det var den 22 mars 1896 som Signe Petersén kom till världen på Sällvens gård i Hidinge socken. Föräldrarna var Karl Petersén och Otilda, född Borg, och Signe var parets första barn. Fadern var en äventyrare och affärsman så i unga år flackade familjen runt på olika platser i Europa innan de 1907 återvände till Sverige och den här gången till Fjugesta.

Provade det mesta

Den unga Signe tillbringade således sin ungdom i Västernärke och där fann hon kärleken till landsbygden, lantbrukets villkor och inte minst djuren, och då gällde det allt från insekter till hästar. Hennes stora dröm var därför arbete med djur inom lantbruk. Som den ”pojkflicka” hon var så provade hon på det mesta och såg inga hinder i vad hon kunde utföra.

Det var också under tiden i Västernärke som Signe, då 19 år, fick sitt enda barn i livet. 1915 födde hon Harry på lasarettet i Örebro, men barnet var allt för svag och dog en månad efter födseln.

Stort skrivarintresse

Men vid sidan om ”drängsysslor” runt om i landet så hade hon även ett skrivarintresse. Redan som liten skrev hon dikter, senare blev det även noveller som samlades i skrivarlådan. Efter att hon avslutat sina studier som lantbrukselev i Ångermanland hade den brinnande lågan för det skrivna ordet tagit överhand och hon slog fast:
Bokförlagen låg i Stockholm, så ett hyresrum i huvudstaden blev hennes nästa anhalt. Signe skrev noveller, besökte förlagsdirektörer och fick en del av dem publicerade till små arvoden i ersättning. Summor som precis inte gav några mättande middagar.

“Jag ska bli författarinna, eller svälta ihjäl”

Med en vattenkaraff på bordet och några ettöresbullar i magen så fattade hon pennan och skrev rubriken, Den steniga vägen till lyckan. Året var 1922 och den romanen blev senare hennes första utgåva i bokform.

Sina romaner skrev hon under pseudonymen, Sigge Stark. Sigge för att modern tyckte att hon egentligen skulle varit en pojke och hetat Sigge och att fadern på skämt brukade presentera henne som, ”min äldste son Sigge”. Stark tog hon efter fadern som ofta kallades, Kalle Stark.

Ständig jakt på pengar

Hennes stora intresse för hästar hade fört henne ut till travstallarna på Solvalla och där träffade hon travtränaren Gösta Björnberg, och de båda vigdes 1926. Signe blev fru Björnberg. Medan Gösta skötte sin, icke så framgångsrika travverksamhet, skrev Signe så pennan glödde för att kassera in något till hushållskassan.

Med en kastrull kokad kall potatis på skrivbordet, ett cigarrettpaket och kopiöst med kaffe fick kroppen sitt under tiden som Signe skrev novell efter novell och även nya romaner. Pengakarusellen var igång och skulle snurra på under hela hennes liv. En ständig jakt på pengar för att undvika kronofogden och utmätningar, då framförallt i rädslan att djuren skulle försvinna.

Det blev ett ekorrhjul som de aldrig tog sig riktigt ur. För att klara sitt leverne med både hästar och hundar kvar på gården i Värmland där de senare bosatt sig fick Signe hela tiden begära förskott på förskott på förskott, och förlagen dikterade villkoren och mängden av material för publicering som hon skulle lämna in.

Kallades skräplitteratur

Förlagsdirektörerna gned händerna för ”deras” Signe var lite av en guldgruva eftersom romaner och veckotidningar med hennes medverkan var mycket efterfrågade och romanerna såldes i stora mängder. Alla, speciellt folk boende på landsbygden, tog hennes böcker till sig och romanerna lästes i alla åldrar. Hon var älskad bland läsarna, men hatad av litteraturkritikerna och ”risades” hårt i recensionerna. Hennes utgåvor var skräplitteratur, löd de häcklande kommentarerna . Det gick till och med så långt att romanerna inte fick finnas i bibliotekens hyllor, tack och lov är det inte så längre.

115 romaner

Hennes produktiva skrivande hade inga gränser, och fortfarande tillhör hon toppskiktet av författare i landet när det gäller mest sålda böcker. Det kom att bli 115 romaner, uppskattningsvis 550 publicerade noveller, kåserier och följetonger i radion. Den mest produktiva tiden hade hon på 1920, -30 och 40-talet.

Signe Björnberg skildrade nuet i den tid hon levde, och det var säkert en av anledningarna till hennes stora läsarskara, man kände helt enkelt igen sig i handlingen, om man bodde på landsbygden.

Kärlek till landsbygden

Romanernas innehåll berättade om kärleken till landsbygden, djuren och även kryddat med relationsromantik. I utgåvorna finns även romanen från beredskapen från det finska vinterkriget som hon besökte föra att skildra civilbefolkningens situation, trilogin om Kärlek samt romaner om kriminalitet och brottslingar.

Hon skrev även två böcker, mer av faktakaraktär, i sitt eget namn Signe Björnberg. Det var ”Kamrat hund” och ”Mina vänner djuren” som faktiskt mottogs med gillande recensioner.

När man läser biografier om Signe Björnberg fångas man av den enorma livskraft hon hade, hur orkade hon? Inte minst de sjukdomar hon drogs med större delen av livet. Återkommande migrän som startade i skolåldern, tuberkulos, operation för livmodercancer 1940 och ständiga lunginflammationer under hela livstiden. Till det jakten på inkomst för sin och makens försörjning som blev till en ständig oro, och i andra änden av kedjan satt förlagscheferna och tjänade miljoner?

Blev bara 67

Kanske inte så konstigt då att krafterna i hennes kropp började ta slut sommaren 1963 och hon lades in på Arvika lasarett. Den 1 februari 1964 avled Signe Björnberg, 67 år gammal, och hon ligger begravd på Fryksände kyrkogård i Torsby.

Hon fick gå till den ständiga vilan utan egentlig upprättelse från dem som sågat och häcklat henne med sina kritiska röster, utan ursäkter från de förläggare som fyllde sina kassakistor. Hon sade själv vid nåt tillfälle i stil med att, hon skriver för sina läsare och inte för kritikerna.

Ingen kan dock ta ifrån henne att hon är en av vårt lands mest lästa författare, och allt hade en gång sin början på Sällvens gård i Hidinge

Sigge Stark vart mycket produktiv. 115 romaner hann det bli. Sigge Stark vart mycket produktiv. 115 romaner hann det bli.

Fotnot: Månadens författare är ett samarbete bland annat mellan Biblioteksutveckling Region Örebro län, Litteratur Örebro län, länets folkbibliotek samt SR P4 Örebro.

Kommentera artikeln
Publicerad: 2021-06-07 12:10
ANSVARIG UTGIVARE: LARS LITZÉN Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.