Kycklingen på tallriken
kan komma från Lekeberg

Det är onekligen en rätt speciell syn att titta in i det 140 meter långa kycklingstallet. Små fjuniga påskkycklingar så långt ögat når. De kvittrar  lite, men det är inte frågan om någon hög ljudnivå. Det luktar inte särskilt mycket. en del äter, andra springer runt, andra ligger ner och vilar. Det är ordentligt varmt.

– De här kycklingarna kom förra onsdagen. Vi känner väl att vi ska göra vårt bästa för att de ska ha det så bra som möjligt. De har bra med mat, värme och vatten. Det är just nu lite över 30 grader i stallet. Ju äldre kycklingarna blir, desto mindre behov av värme blir det. Sommartid är det snarare frågan om att hålla nere värmen, berättar Anton Agartsson.

Huset är långt. 140 meter. Kycklingar så långt ögat når.

Växande bransch

Uppfödning av matfågel är en växande bransch. Kyckling är ett populärt livsmedel som har gynnats av debatten kring köttproduktionens miljöpåverkan. Kycklingarna växer närmast ofattbart fort.

– Ja, efter 28 dagar plockar vi ut ett antal för slakt. De väger då ungefär 1,6 kilo. Det är sådana kycklingar som ofta säljs färdiggrillade i butiker.  När det gått 35 dagar plockar vi ut resten, då väger de 2,2 kilo.

På en dryg månad går kycklingarna från några gram till en relativt stor fågel. Det går åt ungefär 440 ton foder och blir ungefär 300m³ gödsel under den perioden.

Det är snabb tillväxt. Men faktum är att en vanlig kyckling från en värphöna också blir fullvuxen på några månader, även när den går ute i en trädgård och sprätter.

Samarbetar med Kronfågel

Familjen samarbetar med Kronfågel i Valla utanför Katrineholm. 

– Det fungerar väldigt bra. Det är de som står för planeringen, hur ofta vi ska sätta in kycklingar. Det handlar lite om vilken efterfrågan det är för stunden och när man kan slakta. Vi föder upp ungefär 6-7 kullar per år, berättar Håkan Agartsson, Antons pappa.

– Kronfågel stöttar oss även med rådgivning, en bra samarbetspartner.

När alla kycklingar är slaktade hissas de rör som levererar mat och vatten upp i taket. Sedan ska gödseln ut.

– Vi kör ut gödseln med en liten hjullastare. Det är ju varmt i huset, så det är torr och fin gödsel. Sedan tvättas huset och desinfekteras. Sedan strör vi igen. Sedan är vi redo för en ny kull. Det tar ungefär tio dagar.

Varför desinfekterar man?

– Det handlar till stor del om livsmedelssäkerhet. Man vill minska risken för att smittor av olika slag förs vidare till kunder.

Det kan alltså bli så att huset inte alltid fylls på direkt efter tio dagar? 

– För det mesta sätter vi in nya kycklingar relativt snart. Det beror lite på efterfrågan. Högsäsong är sommaren. Lågsäsong är det egentligen bara runt jul. Då äter svenskarna mindre kyckling.

Håkan har en lite filosofisk syn på produktionen.

– Folket vill ju ha billig och god mat. Vår uppgift är ju att göra det så effektivt vi kan och ändå ta hand om djuren. Man kan ju sägas att vi med våra  kycklingar förädlar spannmål till bra och nyttig mat.

Anton köpte en gård

Familjen Agartsson har varit mest inriktade på spannmålsodling, kossor för köttproduktion och skogsentreprenad. Basen har alltid varit Dansgården i Binninge där Håkan och hans fru Christina bor och där deras tre barn växt upp.

– Jag och min bror har länge drivit allt tillsammans. I dag är det Anton och jag som är delägare i vårt produktionsbolag, Hagifa. medan min bror och min yngste son, Melker är anställda, fortsätter Håkan.

– Vi fick erbjudande om att köpa den här gården för flera år sedan. Men jag var redan då 50. Ju större ett företag, en gård blir, desto knepigare blir ett generationsskifte. Jag har ju tre barn, varav två är intresserade av det här, vill jobba med jordbruk. Så jag var tveksam. Det blev istället Anton som köpte gården.

Anton fortsätter:

Fanns redan produktion

På gården fanns sedan tidigare kycklingstallar på cirka 2 000 kvadratmeter.  Vi bestämde oss för att det var något att satsa på. Så vi bestämde oss för att bygga. 

Det blev en relativt lång process för att ordna finansiering för satsningen. Det är ett problem många jordbrukare som vill satsa dras med.

– Men till sist föll allt på plats ooh vi byggde. Totalt har vi investerat bortåt 30 miljoner. Dels är det det här huset, två avdelningar på 3 000 kvadratmeter och dels en ny fliseldad panna som levererar värme både till det gamla stallet och detta.

Familjen arrenderar också ytterligare ett kycklingstall närmare Edsberg. 

– Så vi föder upp kycklingar i totalt fem avdelningar. Men det här är ju det största huset, berättar Anton

Säljer spannmål – köper foder

Men vad äter slaktkycklingar?

– Spannmål, vete och lite proteintillskott. I de flesta fall soja. Vi har inte någon jättestor spannmålsodling. Men vi har använt en hel del egen spannmål. Men just nu är det lite upp och ner-vända världen. Det är så höga spannmålspriser att det lönar sig för oss att sälja all spannmål och köpa färdigfoder, fast färdigfodret är tillverkat av spannmål.

Far och söner blev kycklinguppfödare. Melker, Håkan och Anton Agartsson. Foto: Henrik Östensson

Familjeföretag

Men hur går det att jobba med sin far och sina syskon, och sina barn?

– Jo men jag har nog alltid tyckt det gått rätt bra. Vi är inte alltid eniga. Men för det mesta går det fint, säger Anton.

Lillebror Melker, yngst i företaget, 21 år, säger så här:

– Det fungerar bra. Jag hoppas väl så småningom gå in som delägare i Hagifa. Men jag ska utbilda mig till lantmästare först.

Pappa Håkan inflikar:

– Jag har nästan alltid jobbat ihop med min bror. Man är inte alltid överens om allt, men för det mesta. Att känna varandra väl är mest en fördel. Att göra en sådan här satsning krävde nästan att jag hade killarna med mig i företaget. Det behövde finnas en generation till  som kan ta över. Jag blir ju pensionär om tio år.

Allt automatiskt

Allt i kycklinghusen fungerar automatiskt. Utfodring, vatten och ventilation. Det finns ett helt automatikrum.

– Själva uppfödningsperioden är den tid som innebär minst jobb. Vår uppgift är väl mest att se till att finns foder i siloburkarna och att allt fungerar. Det kommer larm om något inte fungerar, om det blir något problem, säger Håkan.

– Viktigast är att vattnet och ventilation fungerar. Blir det problem där far kycklingarna snabbt illa. Särskilt på sommaren om det är varmt Vi har inte luftkonditionering, men vi kan dimma vatten som sänker temperaturen i stallet med 2-3 grader. Precis som exempelvis i en mjölkladugård måste vi ha reservel om det skulle bli strömavbrott.

Företaget går bra, det går runt, även om det blivit stora kostnadsökningar det senaste året.

– Än går det, om folk fortsätter äta kyckling. Men det är som för alla andra. Kostaderna har skenat. För oss är kanske elpriset och foderpriset det mest kännbara.

Mindre dödlighet än i naturen

Kycklingar har ju rent naturligt en rätt stor dödlighet. Dör det många innan de når slaktålder?

– Om allt fungerar så har vi  lägre dödlighet än i naturen. Kanske någon eller ett par procent totalt. Vi har ju en optimal miljö och inga rovfåglar, som kycklingar ofta utsätts för ute. Största risken inne i ett stort kycklingstall är olika sjukdomar, smittpridning

Kycklingarna kläcks på två olika kläckerier i södra Sverige och kommer till stallarna med lastbil, relativt nykläckta.