Gå till innehåll
Lekeberg
Fyra kvinnor som står framför hyllor med koppar och glasögon, alla bär namnbrickor och avslappnade toppar, ler mot kameran.

Anna Borglund, Eva Persson, Hanna Bergvall och Anne Aronsson hjälps åt i caféverksamheten i Fjugesta. Foto: Josefine Milton

Himlagott kaffe i Fjugesta

Publicerad: 13 January 2025 9:33

Sedan tre och ett halvt år tillbaka driver Knista församling ett diakonalt café i centrala Fjugesta. Alla är välkomna och de hoppas framför allt att nå ut till dem med social problematik och som lever ensamma. ”Café Himlagott” är också en plats där de tar emot människor för praktik efter sjukskrivning.

Tre dagar i veckan erbjuds fika och samvaro på café Himlagott i Fjugesta. Allt fika bakas på plats av personal och arbetstränande. Veckan startar alltid med ”äntligen måndag” då lokalen förvandlas till ett stickcafé där det samtalas om det ena och det andra. 

– Vi vill nå fram till dem som kämpar med just ensamhet som problematik och det tycker jag att vi har gjort men vi når gärna fler, säger Eva Persson som är diakon i församlingen.

Ett tomt, väl upplyst kafé med flera bord och stolar. Inredningen inkluderar växter, ljus och stora fönster.

Café Himlagott är öppet måndag, tisdag och onsdag klockan 12-16. Foto: Josefine Milton

Här finns inga måsten

Caféts syfte förutom att få människor att samlas är att bedriva praktik för dem som är i behov av arbetsträning efter till exempel en längre sjukskrivning. Anne Aronsson är en av dem som sökt sig till kyrkans hus för att så småningom kunna komma tillbaka till arbetslivet. Hennes arbetsuppgifter är varierande, hon klär bland annat om stolar, hjälper till i köket och bakar. För två år sedan blev hon utbränd och har efter det svårt att hantera stress.

– Det är så lyxigt här att jag kan gå i väg och vila när jag behöver samla mina tankar. När jag kommer hit så kollar vi av hur min dagsform är, och vad jag vill och orkar göra. ibland bakar jag och ibland gör jag mina stolar i lilla salen i min ensamhet. Den tiden jag är här är min egentid, då är det mig det handlar om och jag tänker på mig själv, berättar Anne.

Känns det bra att komma hit?

– Det är jätteskönt även om jag vissa dagar är trött, ledsen, förbannad eller vad som helst. Jag åker hit ändå för det är jätteviktigt. Viktigt att få vara mig själv. Jag kan komma hit och vara helt färdig, jag kan vila eller prata med någon eller bara göra något litet som kanske tar hela min arbetstid som jag är här, och det gör inget. Det finns inga måsten när jag är här. Jag kan inte ha det bättre, fastställer Anne.

En rosa byggnad med skyltar märkta

Kyrkans hus på Storgatan 28 i Fjugesta. Foto: Josefine Milton

I nuläget är det tre personer som arbetstränar inom Knista församling och nu har även två av församlingens vaktmästare gått en handledarutbildning.

– Vi har inte satt något antal för hur många vi kan ta emot totalt, det är beroende på vad det är för person, vad den har för problematik, vad den behöver träna på och vad vi har för möjligheter att stötta upp, berättar Anna Borglund som är församlingsassistent och handleder på cafét.

Marymetoden

Knista församling, och flera andra församlingar i Sverige, arbetar enligt Marymetoden som har tagits fram för att kvalitetssäkra verksamheter som stöttar långtidsarbetslösa på vägen mot sysselsättning. Ordet Mary är skapat av begynnelsebokstaven i de värdeord som fångar metodens kärna, nämligen meningsfullhet, arbetsgemenskap, rehabilitering och yrkesstolthet.

– Det är en metod framtagen av Svenska kyrkan från början utifrån en församling, och sedan har det spridit sig nationellt. Det finns nätverk, utbildningar och dokument att stötta sig mot. Mary är ju en metod för att få en helhetssyn egentligen, att skapa mening och komma igen på ett mjukt sätt, förklarar Eva.

För Anne har arbetsträning genom Marymetoden fungerat bra och hon känner att hon har möjlighet att rehabiliteras i sin egen takt.

– Jag tänkte när jag sökte efter en praktikplats att jag behövde vara någonstans där jag accepteras för den jag är, och det måste ju vara kyrkan tänkte jag. Jag har åkt förbi det här huset hur många gånger som helst. Men jag har aldrig tänkt på vad som finns innanför eftersom jag inte är kyrklig på det sättet, men det kändes nästan självklart att jag skulle vända mig just hit för att arbetsträna för att få lugn och ro, berättar Anne.

Hon fortsätter:

 – Kyrkan är ju känd för att lyssna på människor som mår dåligt. Jag känner av gemenskapen som finns och jag är en självklar del av det här teamet. Det känns meningsfullt att komma hit för att saker jag gör, är ju saker som behöver göras. 

– I svenska kyrkan är vi ju också så beroende av ideella och volontärer, vi är vana att jobba på det sättet med många händer. Vi är ett antal anställda men vi är ju så många fler så det finns nog en vana med att vi tar vara på de gåvor som finns i varje person, säger Eva. 

Viktigt att prata med andra

Sedan drygt två år tillbaka arbetar Hanna Bergvall som cafévärdinna i kyrkans hus. Hon hoppade till en början på ett sommarvikariat på expeditionen. När de senare behövde någon till caféet så fick hon en tjänst där. Hanna har även hon en långtidssjukskrivning efter en utmattning bakom sig, och att kunna prata med någon i liknande situation har varit väldigt viktigt för både Hanna och Anne.

– Bra att få prata om det. Inte jämföra problematik men att man hör hur det har varit för andra, att man inte är ensam, säger Hanna som har kommit långt i rehabiliteringen efter sjukskrivningen.

– Det har varit riktigt bra att man får vara den man är och att det är okej att man inte fixar allt till 100 procent. Man har sina styrkor och så har man saker som man har lite svårare för, men då hjälps vi åt och stöttar varandra. Det är det som är så fantastiskt med den här arbetsplatsen, och det gäller inte bara cafét utan hela församlingen.

En person som håller en inramad tavla av en fågel uppflugen på en gren mot en rustik, röd bakgrund.

Eva Jansdotter är först ut att ställa ut sina målningar och textiltryck i cafét. Hon finns på plats under vernissagen den 22 januari. Foto: Privat

Erbjuder telefonstöd

På café Himlagott är det en lugn stämning och de som jobbar där serverar inte bara kaffe, utan de har också tid att sätta sig ner en stund för att umgås med besökarna. Förutom måndagarna då det samlas ett gäng damer för att sticka tillsammans, så anordnar de även andra saker i lokalen. Under tre tillfällen kommer Gunnar och Ann-Marie Öquist att finnas på plats och erbjuder personlig hjälp och stöd med besökarnas mobiltelefoner. De har båda mångårig erfarenhet av IT inom myndigheter och kan exempelvis visa hur man betalar med swish, hur man hanterar kalendrar och sociala medier. Det är ett samarbete mellan svenska kyrkan och Västernärkes hembygdsförening.

Vernissage med extraöppet

Den 22 januari blir det vernissage i cafét, Eva Jansdotter visar upp sina akvareller på olika material och på grund av detta är Himlagott öppet fram till klockan 18. Eva finns på plats klockan 14.30-17. 

Knista församling uppmuntrar även andra som vill visa upp sin konst, eller sitt hantverk i kyrkans hus att höra av sig.

– Utställningar anordnar vi för att lite försiktigt locka besökare, och också ta tillvara på allt det här kreativa som finns i bygden. Våra kyrkor är så utspridda och därför är man ju superglad att den här lokalen finns, för att kunna fånga människor som kanske har det lite tufft. Även om det är öppet för alla så finns det ändå en vilja att nå ut till dem som behöver det där lilla extra. Vi hoppas att fler Lekebergsbor kommer hit. Vi märker ju att de som kommer hit mår bra av den här vardagen med oss och varandra, avslutar Eva. 

För mer information besök Knista församlings hemsida.

Annons

lekeberg