Emigrantens barnbarn hittade hem igen

Det var genom DNA-test som Bengt-Göran Fredricsson fick kontakt med sin tremänning Roger Bauer från Wisconsin i USA. Sedan januari 2023 har de haft mailkontakt, och i september samma år träffades de i Florida. Nu ses de igen på svensk mark och besöker bland annat de platser som är kopplade till Rogers mormor och Bengt-Görans farmors syster Gerda som hette Stålberg som ogift.

– Min mormor dog redan innan jag föddes så det var aldrig någon som pratade om Sverige. Vi visste att vi var svenskar men vi visste inget om några släktingar, berättar Roger.

Båda Rogers föräldrar härstammar från Sverige och släkten har han letat efter i flera år. 2017 reste Roger och hans fru Elaine runt i Sverige med intentionen att hitta de platser som han härstammar ifrån. De kände då inte till släkten från Röfors utan sökte efter information om pappans sida. Det visade sig inte vara så lätt då de upptäckte att namnet Bauer antogs i USA.

– När min mor levde sa hon att hennes namn en gång i tiden var Börjesson men att det senare byttes till Bauer. Pappa var bonde och när han kom till Chicago, där det främst var tyskar som bodde, tog han med sig sina varor till marknaden och då sa de ”här kommer the bauer”. Bauer betyder bonde så det var på det sättet som namnet byttes. När man emigrerade till USA kunde man byta namnet till det man önskade. Det är därför Johnson och Smith är de populäraste namnen i landet, berättar Roger.

Under den förra resan hyrde paret en bil och åkte från Göteborg och längs med kusten. De tog även hjälp av en historieprofessor för att hitta släktingar. Men den gången kom de inte så långt i letandet.

Stort historieintresse

Eftersom tremänningarna Roger och Bengt-Göran båda intresserar sig för historia så passade de på att besöka bruksmuseet under amerikanernas besök i Laxå. Där kunde Bengt-Göran visa bilder och verktyg från deras gammelfarfars arbetsplats på Röfors järnverk. 

– Vi har en son med två döttrar, och vi vill dela med oss av det här till dem, och även till mina två bröder som inte vill resa med flyg och därför aldrig kommer att komma hit, säger Roger och fotograferar i museet.

Segregering i landet

Elaine, Rogers fru, har rötter i både England och Tyskland och de berättar om alla de människor som immigrerade till USA och bildade egna små samhällen.

– I den nedre delen av Wisconsin finns det mer industrier och företag, och längre norrut är det mer träd och sjöar. När vi nu kör igenom Sverige så tänker jag att det här påminner om norra Wisconsin. De som emigrerade till USA valde verkligen ett område som påminde dem om deras hem, säger Elaine.

Hon berättar om hur människor tog hjälp av varandra och hur de kände sig välkomna ihop med andra människor med samma ursprung. Men alla människor var inte välkomna i USA.

– När jag växte upp var det segregeringar, och mörkhyade människor var andra klassens invånare. De fick inte resa längst fram i bussen, utan fick sitta längst bak. Jag gick på en helt ”vit” skola och första gången jag integrerade med någon som var mörkhyad var när jag blev inkallad i militären. När jag var i armén så var jag med några mörkhyade från Detroit. De hade två alternativ, antingen skulle de hamna i fängelse eller så hamnade de i armén. Jag var äldst i tältet och det fanns en till vit person där, han kom från södra Missouri, och var inte glad över att dela tält med dem från Detroit. Jag sa till honom att vi är ett lag här, och du ska sova här och vi ska samarbeta. Men det kommer alltid att finnas med i vår historia, och jag antar att vi alltid kommer att få leva med att det var så det var, berättar Roger.

Stolt över att vara svensk

Roger som växte upp i en polsk region i USA berättar att han alltid varit stolt över att vara svensk, bland annat för att Sverige höll sig neutralt under andra världskriget.

Känner du dig svensk?

– Ja det gör jag för jag har ljus hudton och har alltid lätt för att bränna mig i solen. Jag har alltid varit den blonda i klassen när jag växte upp, berättar Roger.

Några svenska föremål har inte Roger vuxit upp med. Gerda hade inte med sig något när hon lämnade Sverige förutom ett kassettband med Bertil Boo. Den svenska sångaren Bertil Boo, som även medverkade i flera Åsa Nisse filmer under mitten av 50talet, var gift med Rogers mormors och Bengt-Görans farmors syster. Dessutom berättar de att de enligt släktforskningen även har en gnutta av kungligt blod genom släktskapet med Erik XIV.

Var det något med Sverige som överraskade er när ni första gången kom hit?

– Ja, över hur vackert det är. När jag växte upp trodde jag att det här var ett kallt och kalt land. Det var inte förrän vi kom hit som vi hade möjlighet att uppleva hur Sverige egentligen är, säger Roger.

Han fortsätter:

– En annan sak som förvånade mig är att alla pratar engelska. Vi pratar inte svenska, jag har försökt lära mig men orden låter inte som de stavas, och de stavas inte som de låter. Men jag ska lära mig, nu när jag har gått i pension så kan jag ta svensklektioner.

Svenska pannkakor

När Gerda dog 1933 lämnade hon efter sig en man, två söner och Rogers mamma Evelyn som då var 14 år. Evelyn ägnade sin tid till att städa, laga mat och ta hand om sin pappa och sina bröder. Elaine berättar att hennes matlagningskunskap var väldigt bra även om hon fick lära sig allt själv. De har fortfarande kvar ett par recept från henne, svenska köttbullar med vit sås och beef rouladen, receptet på rulladerna som Elaine även kände igen från sin tyska bakgrund.

– Vi tycker också om svenska tunna pannkakor, vi har smör och lingonsylt och så rullar vi dem och kan ha lönnsirap på dem. Vår son bad oss att köpa med lite lingonsylt hem från Sverige, berättar Roger.

Men än är det inte dags att återvända till USA, tremänningen Bengt-Göran med familj ska under nästan två veckor ta dem med på en resa de sent kommer att glömma. Det vankas ”snapsfest” och traditionsenligt midsommarfirande, åktur på Göta Kanal, rundtur i Falu koppargruva, besök på Carl Larsson-gården, sightseeing i Stockholm och båttur i skärgården, fler släktingar ska träffas och mycket mer än så är inbokat.

– De kommer att behöva en semester efter den här resan säger Bengt-Göran innan de skyndar vidare för att se på gravar och ta en ”svensk fika” vid Sockenstugan i Finnerödja.