Lucia redan här när Karolinska skolan i Örebro på lördagkvällen höll konsert i Kumla kyrka. Foto: Lars Litzén
Jubel för Karolinskas
Luciakonsert i kyrkan
Det blev en tidig hyllning till Lucia på lördagkvällen när Karolinska skolans kammarkör framträdde i Kumla kyrka. Och drog långa applåder och jubel efter att ha framfört hela 21 sköna sånger.
Det började i vitt för denna anrika kör, som tidigare huserade i nedlagda Risbergska skolan men alltså fortlever på Karro i Örebro med samme skicklige dirigent och eldsjäl Björn Johansson. In i den fullsatta kyrkan tågade tärnorna med röda band följda av vitsärkade grabbar och till slut självaste Lucian (Ebba Ardesjö) med tända ljus i kronan.
Så sjöng de och trollband med sina klara stämmor i en lång rad pärlor ofta i spännande arrangemang. Björn Johansson har förmågan att ta tillvara klangen i de unga rösterna och trimma in dynamiken i sångerna. Det är lätt att sitta förstummad när de ljusa stämmorna mixas med de mörkare och närmar sig himlen. Eller åtminstone fyller kyrkorummet med salighet.
Tätast var klangerna i en jazzinfluerad version av Staffan var en stalledräng, ett avacerat arrangemang av Anders Ekdahl mycket väl tillvarataget.
Så tågade de vitklädda ut, slängde av sig särkarna och återkom i svart med ytterligare ett knippe låtar. Kanske var ett stycke av John Rutter på gränsen till körens kapacitet efter att redan sjungit så strongt men avslutningen med Jul, jul, strålande jul satt som gjuten och publiken tackade med jubel och varma applåder.
En dystrare reflektion som den vackra musiken väcker är just detta: Hur kan det komma sig att kristenhetens födelse i ett ganska litet landområde kunnat skapa så innerliga uttryck när samma område idag plågas så svårt av oförsonliga motsättningar?
Extrastolar behövdes i kyrkan för konserten.
