Med kärlek till publiken
som livselixir –
Kumla spelmän firar 25 år

Det är  knappt två veckor kvar till Kumla spelmän ska ha sitt 25-årskalas på Husaren.

Givetvis ska det hela firas tillsammans med publik, menar Siv Rensmo som är ordförande för spelmännen och en av damerna som var med och bildade föreningen.

– Publiken är som en del av oss, så har vi alltid känt. Det finns inget vi eller dem. Såklart ska vi ha jubileum tillsammans, säger hon bestämt.

Minns hur det började

Sydnärkenytt träffar Siv utanför Husaren i Kumla där jubileumskonserten ska vara. Hon ler litegrann när hon tänker tillbaka på den första spelningen de hade. Den var minst sagt annorlunda.

– Ja, det blev ju så att vi tre tanter slog oss ihop med de där gubbarna vi hittade i Kvarntorp. Från början kallade vi oss Kumla spelmansgille, vi var väl kanske sju-åtta stycken som tränade tillsammans.

En av farbröderna hade en fru som var engagerad i Röda Korset i Kumla. Någon kom på att spelmännen skulle ju kunna ha en konsert där. Lokalerna på Trädgårdsgatan var samma som Röda Korset har i dag, det vill säga små och ljusår ifrån någon konserthall.

– Jag minns att vi satt i ett litet rum bland en massa garner och prylar. Det var så trångt att det knappt gick att dra ut bälgen på dragspelet, berättar Siv och skrattar.

Låtarna fick ”gå på repeat”

Det var julmarknad i stan den dagen, folk kom och gick hela tiden. Vilket var tur, menar Siv, för de kunde inte så många låtar på den tiden. Några förstärkare eller annan teknik var det inte tal om heller. 

– Nej, då hade vi bara luften i bälgen. Men i dag är vi moderna, ska du se. Vi har en ungdomssektion och de har infört mikrofoner och sladdar och allt möjligt. 

Den yngsta medlemmen i Kumla spelmän är 72 år, den äldsta 87. De som är under 75 år får ingå i den så kallade ungdomssektionen. Så tro inte att det bara är några ”mossiga dragspelare” som sitter där och spelar av slentrian.

– Absolut inte. Vi har utvecklats! På senare har vi även fått en trummis. Vi har också fått till oss nya musiker på både bas och gitarr. Men vi saknar vår fiol-spelare.

Sörjer sin fiolspelare

Glittret i Sivs ögon slocknar för en stund. Fiol-spelaren var en kär medlem och otroligt duktig på sin fela. För drygt ett halvår sedan gick han bort. Den förlusten har tagit tid att smälta.

En annan smäll för spelmännen var förstås pandemin, och det långa uppehållet som den orsakade. Siv tvivlade många gånger på om de skulle ta sig igenom farsoten och dess konsekvenser.

– Jag var rädd för hur det skulle vara om och när vi kom tillbaka. Skulle publiken finnas där? Skulle kända ansikten vara borta? Fanns eldsjälarna kvar, de som arrangerar och ordnar så vi kan komma ut?

Behövde inte tvivla

Men som vanligt blev det den eviga längtan att få spela som blev avgörande. Siv hade aldrig behövt tvivla.

– När vi samlades kom glädjen tillbaka, och allting rullade i gång igen. Nu är vi åter uppe i 40 spelningar per år.

Vad är grejen?

– Musiken är viktig – den är friskvård. Den sociala biten väger också tungt. Ju äldre du blir, desto viktigare är det att träffa andra, skulle jag säga.

– Så klart vill du att spelandet ska låta bra också. Men jag är ingen virtuos – jag är en sådan som ser glad ut, tillägger Siv och ler igen.

Synnerligen erfaret gäng

Fem av medlemmarna i laget har även varit engagerade i Kumla-revyn som musiker. Så det är onekligen ett erfaret gäng som drar runt i länet och grann-distrikten och spelar.

– Ja numer är vi musiker äldre än publiken många gånger. Vi försöker att anpassa litegrann. Tangokavaljeren har exempelvis fått sällskap av Kajsa-Stina Åkerström. Vi gör en del egna låtar också.

Hur tänker ni kring jubileet, är det viktigt att fira?

– Inte för att visa upp sig, men det ger ett tillfälle till gemenskap. Det är en hållpunkt.

Är ni taggade?

– Ja, alla är på! Det kommer bli en speciell jubileumskonsert – med lite överraskningar. Vi kör två akter, med paus och fika. Inträdet är 25 kronor.

Ett kul kalas väntar

Enligt uppgift kommer dessutom tidigare medlemmen tillika gitarristen Morgan Svensson vara konferencier. Ett spännande kalas utlovas.

Hur vet du egentligen att en publik gillar det ni gör?

– Ofta handlar det om igenkänningseffekten, att välja låtar som folk känner till och vill höra. Du kan också se vilken betydelse musik har för människor.

– Ibland när du spelar för gamla eller sjuka kan det vara svårt att veta hur musiken tas in, för de kanske inte kan förmedla sig. Men när handen eller foten börjar röra sig i takten – ja, det är det bästa gage du någonsin kan få.

Det här är Kumla spelmän:

Siv Rensmo, Gun-Britt Körberg Andersson, Stig Holm, Leif Göthberg, Hans Johansson, Per-Arne Carlsson, Åke Larsson, Janne Larsson, Tommy Carlsson och Leif Ekström. 
Karl-Gunnar Johansson är stand-in samt allt-i-allo.

Föreningen bildades 1999. Numer tillhör den studieförbundet Sensus. Spelmännen tränar varje torsdag i Kvarngården.