Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
- I Kumla har Svenska kyrkan ett relativt omfattande diakonalt arbete. Vår kärnverksamhet är gemenskap, att förmedla hopp, tro och medmänsklighet. Att finnas till för människorna. Men vi kan kan också ge viss annan hjälp, för att uppfylla de rättigheter alla människor har, säger Annalena Widén diakon.
Någon tillströmning av fler som behöver hjälp har man inte märkt av, än så länge.
– Däremot möter vi stor oro, även från målgrupper som kanske inte hört av sig till oss förr. Att det blivit sämre tider, med skenande inflation, allt högre priser inte minst på mat, har nog inte undgått någon.
Vad händer när inte samhällets olika stödsystem, som A-kassan, Försäkringskassan, och Socialkontoret riktigt räcker till? Jo, en del, ofta de mest utsatta, hör av sig till olika organisationer som erbjuder hjälp, bland annat just Svenska kyrkan.
– Vi diakoner jobbar ju i första hand med olika former av samtal och samtalsstöd. Men vi har möjligheter till att ge viss hjälp. Är det riktigt illa, så man inte har mat för dagen, kan vi vid enstaka tillfällen erbjuda en matkasse. Men då vill vi ju också få till stånd en dialog om varför man hamnat i den situation man är. Vi vill säkerställa att man sökt och fått den hjälp man har rätt till. Vi upplyser om vilken hjälp som finns, vilka rättigheter man har och hjälper till med sådant, kontakt med socialen och och andra myndigheter, som exempel, fortsätter Annalena Widén.
– Ger vi någon en nödkasse är ett samtal obligatoriskt. Målsättningen är ju en hållbar livssituation för alla och att man ska få hjälp att aktivt försöka få till en förändring i livsstilen, så situationen kan förändras långsiktigt.
– En del tycker det här är jobbigt. De är mycket trötta på sin situation, vill bara ha sin mat och gå. Men vi envisas. Får man matkassar, då ska man ha ett samtal med oss. Det är viktigt! Kassarna innehåller torrvaror och konserver , så att man klarar sig ett tag.
– Vi informerar också om möjligheten att bli en mathjälte i föreningen Food to change. Då får man för en billig medlemsavgift hämta matkassar med mat som har kort datum, som annars skulle slängas. Då blir man en hjälte som hjälper till att rädda klimatet, genom att minska matsvinnet, samtidigt som man får fin mat, säger Annalena.
Det går till så att man betalar en medlemsavgift på 500 kronor halvåret. Då kan man varje vecka hämta en kasse mat som butiken plockat ihop. I Kumla är det Ica-Profilen som är med i Food to Change. Det finns bara en begränsning. Bara de som tjänar under 13 000 i månaden får vara med.
Men om man inte har 500? För en del är det en oöverstiglig summa?
– Så är det. Vi kan i vissa fall hjälpa till med medlemsavgiften. Man blir då på ett helt annat sätt aktiv när man hämtar sin matkasse och kan faktiskt också känna att man bidrar till något väldigt viktigt, att minska matsvinnet. Det kan hjälpa till att rädda vårt klimat.
I vissa fall kan faktiskt också diakonerna i Kumla församling hjälpa till att söka rent ekonomisk hjälp,
– Vi har fått förtroendet att förvalta medel ur en fond, stiftelsen Gunnars och Suzanne Samzelius testamentsfond. Det finns två olika typer av hjälp, lite mindre och större belopp, berättar Annalena Widén.
– Vi brukar kalla dem stora och lilla Samzelius. Vi råder över lilla. Det rör sig om hjälp på uppåt några tusen kronor. Vi hjälper till att ansöka och det finns tydliga riktlinjer för hur hanteringen och bedömningen går till. Pengarna kan exempelvis gå till nya glasögon, eller vinterkläder till någon som inte har råd.
– Vi har någon gång gett bidrag till del av köp, av ett tyngdtäcke, kanske en cykel, möbler och liknande. Här är redovisningen noga, pengarna ska ju gå till det de är avsedda för. Vi följer upp allt noga.
– Stora Samzelius hanterar inte vi. Där är det frågan om större belopp. Kanske större tandvårdsinsatser, olika hjälpmedel, anpassningar i hemmet, eller kanske en speciell cykel för rörelsehindrade. Precis som med matkassarna handlar det ju om att göra det vi är bra på i samband med att vi hanterar hjälp. Vi ska inte bidra till att man fortsätter en livsstil som inte fungerar. Vi ska ge hjälp och bidra till en långsiktig förbättring. Ibland är det just nya, hela tänder, eller ett hjälpmedel, som kan innebära en början. Kan gå snabbt att hamna snett
Men vilka är det som kommer till er, som söker hjälp?
– Det är nog rätt olika. Det är vanligt att man kommer till oss när man ramlat mellan stolarna, när man kanske blivit av med ett jobb, men inte A-kassan kommit. Det kan hända oss alla och det går snabbare än vad man tror att hamna i trångmål. Vi har en del äldre med oerhörd dålig pension. Och så är det missbrukarna, eller anhöriga. De som på olika sätt ofta straffar ur sig ur systemen, så man exempelvis vräks ur en lägenhet man haft, eller förlorar sitt försörjningsstöd. Jag tror man ska vara ödmjuk med att det snabbt kan gå fel, att man hamna i en nedåtgående spiral och få en svår livssituation.
Svenska kyrkan i Kumla har det mest omfattande diakoniarbetet i Sydnärke, med flera diakoner och ett organiserat hjälparbete. Bland annat är en diakon anställd på 50 procent bara för att jobba på Kumla-anstalten.
– Vi träffas på ett möte med vårt diakonala arbetslag varannan vecka. Då stämmer vi av läget och pratar om våra insatser och de behov vi ser. Vi har inte som präster absolut tystnadsplikt. Vi kan prata med varandra om ärenden om den som vänt sig till oss medgivit det. I annat fall kan vi rådgöra med varandra avidentifierat. Allt för att kunna hjälpa bättre, samordna, så inte folk hamnar mellan stolarna, berättar Annalena.
– Än har vi som sagt inte upplevt att det kommer fler som söker bistånd. Men vi har beredskap, om det kommer fler. Men vi kan ana en ökning när det handlar om samtal. Det finns en stor oro, man vill prata, fråga. Här ser jag att en nya grupper hör av sig, som inte brukar prata med oss, inte minst yngre personer och etablerade barnfamiljer.
En diakon är en person vars främsta uppgift är att stödja människor i olika livssituationer. Ofta genom samtal på olika sätt. Enskilt, eller i grupp. Inte sällan arbetar diakoner med sorgebearbetning. Hjälper folk ur livskriser. I likhet med en präst bär en diakon vit krage. Men alltid i kombination med grön blus och det runda emblemet. Det är bara diakonen som får bära vit krage och grön blus.