Hoppa till huvudinnehåll Hoppa till senaste nytt Hoppa till ortsmeny Hoppa till sektionsmeny Hoppa till informationsmeny
Logotyp Kumlanytt
03 February 2023
Tipsa: 073-629 83 19

Flyktingar i Kumla, "Kriget förstörde mitt liv"

Yura och Julia Gorbatenko från Ukraina framför stationshuset i Kumla. Foto: Anders BjörkYura och Julia Gorbatenko från Ukraina framför stationshuset i Kumla. Foto: Anders Björk

Det värsta kriget på flera årtionden pågår för fullt i Europa efter Rysslands invadering av Ukraina. Ett 40-tal av alla ukrainska flyktingar har hamnat i Kumla. Hur ser de på kriget, sin framtid och närvaron här? Vi har träffat några av dem för att ta reda på det.

Kumla kommun har ålagts att ta emot 60 medborgare som flytt kriget i Ukraina. Runt 40 av dessa har i nuläget kommit. Kommunen erbjuder två olika möjligheter för bosättning, dels korridorsboende vid Frejgården och dels lägenheter för personer med specifika behov enligt bosättningsunderlag.

Blågula flaggor på väggen

På Frejgården bor nästan 20 av ukrainarna. De flyttades dit i september från Örebro. Frejgården var senast ett HVB-hem, men har stått tomt sedan 2018.

Vid ett besök på Frejgården är det första som möter en två flaggor som hänger på väggen. Den svenska och den ukrainska i blågul symbios. De flesta som bor här är kvinnor och barn, men tre män finns även.

38-årige Julia bor på Frejgården med sin 9-årige son Yura. De delar på ett rum som endast är sju, åtta kvadratmeter stort.

- I Ukraina bodde vi i en stad som heter Slovjansk som ligger i regionen Donetsk i östra Ukraina. Den har lite mer än 100 000 invånare, förklarar Julia.

Hon håller på och studerar svenska. Hon kan ingen engelska och undertecknads ukrainska är inte heller på topp, så vi genomför intervjun med en app som översätter från svenska till ukrainska och vice versa.

"Vi hade ett fint liv"

Julia jobbade i Ukraina med konst och hantverk medan Yura gick i skolan och på fritiden gillade han att spela schack och gå i musikskola. I närheten av paret bodde pappan till Yura, de träffades varje dag.

- Vi hade ett lugnt och fint liv. Mitt jobb gav en stabil inkomst och Yura hade sina intressen. På helgen vid ledighet brukade vi gå på teater, balett, eller åka på utflykter i närområdet, förklarar Julia.

I början av året förändrades dock allt. Den del som Julia och Yura bor i (Donetsk) var sedan 2014 annekterad av Ryssland. Men det är inget som går att jämföra med när kriget bröt ut på allvar i år. Julia och Yuras lugna liv förbyttes till ett helvete.

- När kriget bröt ut fick vi börja tillbringa varje dag och natt i ett skyddsrum nära vårt hem, det var väldigt jobbigt. Det var omöjligt att fortsätta leva ett normalt liv och efter en månad fick jag nog, jag ville rädda min sons barndom och vi flydde.

Datumet de flydde var 30 mars. Fem dagar senare nådde de Sverige och Malmö där de bodde i en vecka. Därefter vidareflytt till Örebro där de inkvarterades på ett hotell i fyra månader innan de flyttades vidare till Kumla.

- Kumla är en lugn och vacker stad, säger Julia.

"De kommer aldrig låta oss vara ifred"

På dagarna studerar Julia svenska och Yura har fått börja på Fylsta skola. Samtidigt studerar han över nätet för att klara av den ukrainska skolan, om de framöver skulle återvända. I Kumla har Yuras stora intresse för schack och musik hamnat i bakvattnet. Samtidigt har han hittat ett nytt intresse i innebandy.

- Vi hade aldrig tidigare hört talas om denna sport innan vi kom till Sverige. Men Yura tyckte det var jättekul när han provade och har nu börjat att spela. Han ser fram mot varje träning, säger Julia.

Innebandy är en ny sport för Yura Gorbatenko som han tycker är väldigt kul. Innebandy är en ny sport för Yura Gorbatenko som han tycker är väldigt kul.

Julia är osäker på om hon och Yura kommer att återvända till sitt hemland. Känslorna är svåra att sortera just nu.

- Det känns som det här onödiga kriget förstörde mitt liv. Just nu har vi tillfälligt skydd i Sverige och om kriget slutar kommer vi bli ombedda att återvända. Men den region vi bodde i är så förstörd och trasig nu och Ryssland kommer aldrig låta oss vara ifred, jag vet faktiskt inte hur det blir, säger hon och skakar på huvudet.

De pratar ofta i telefon med Yuras pappa som bor kvar i Slovjansk. Han arbetar som journalist och skriver mycket om kriget.

- Varje dag ser han döda människor, förstörda städer och folk som förlorat allt. Det är som två olika världar mot det liv vi har här.

Julia har 61 kronor per dag att klara sig på i Kumla. Det är den dagsersättning som Migrationsverket betalar ut. Men det är inget hon vill klaga på.

- Jag kan inte klaga över det när jag vet att det finns många i Slovjansk och Ukraina som inte har nånting längre.

Inget bra liv under Sovjetåren

En annan familj som bor på Frejgården är paret Victoria och Andrei och Victorias mor, som är i 80-års åldern. I Ukraina bodde de alla tre under samma tak i ett hushåll i Charkiv, landets näst största stad. Deras hus bombades sönder.

- Jag har alltid vetat om att Ryssland skulle invadera Ukraina sedan annekteringen 2014. Det var bara en tidsfråga innan kriget skulle bryta ut på allvar. De klarar inte av att vi vill vara ett land som sköter oss själva, säger Andrei.

Victoria och Andrei Voronov utanför Frejgården. Victoria och Andrei Voronov utanför Frejgården.

I hemlandet jobbade han med frågor rörande klimatet och Victoria var lärare. Andrei är i 60-års åldern och minns tiden innan 1991 när Ukraina tillhörde Sovjetunionen. Därefter vid Sovjets splittring blev Ukraina självständigt.

- Det var inget bra liv under “Sovjet-åren”. Folk i Charkiv hade ett dåligt leverne. Det fanns ingen frihet och var väldigt fattigt. Man var hela tiden kontrollerad. Det blev direkt bättre tider när Ukraina blev ett självständigt land. Framförallt friheten. 

Andreis känslor för Ryssland är allt annat än varma.

- Jag vill inte ha någon uppgörelse med Ryssland, jag vill att de ska försvinna från Ukraina. Det går inte att tänka på att leva i fred med folk som vill se en död och utrota ens nation. Självklart tror jag att Ukraina kommer att vinna kriget, förhoppningsvis redan inom ett år. Om inte så tror jag att Ryssland kommer gå vidare och vilja lägga beslag på än fler länder.

Studerar språket hos kyrka

En aktör som hjälper de boende på Frejgården är Fylstakyrkan. De håller till en kilometer söder om Frejgården i centrala Kumla och i deras lokaler studerar ukrainarna det svenska språket, via Örebro Folkhögskola som hyr in sig hos Fylstakyrkan efter att integrationsenheten hos Kumla kommun ordnat samarbetet.

- De är här måndag till fredag på förmiddagar för utbildningen. Dessutom hjälper vi dem med lite allt möjligt utanför studierna, säger Robin Arvidsson som är pastor och föreståndare på Fylstakyrkan.

Robin Arvidsson utanför Fylstakyrkan där han jobbar som pastor. Robin Arvidsson utanför Fylstakyrkan där han jobbar som pastor.

Vad är ditt intryck av ukrainarna?

- Det är många familjer som kommit hit med tunga bördor. Men de jobbar hårt för att komma in i samhället. De vill lära sig språket, de vill hitta jobb. De vill bidra till samhället helt enkelt.

Pastor Arvidsson är inte imponerad över det boende som Kumla kommun ordnade på Frejgården. Han anser att standarden på lokalerna inte är tillräckliga.

- Det är inte särskilt humana levnadsstandarder där. Att de nu äntligen fått wi-fi är bra, men de bor fortfarande väldigt trångt och en del fönster är inte tillräckligt tätade, det blåser rakt in

"Kastats in i ett skjul"

Pastor Arvidsson anser att Kumla kommun borde ha gjort mer.

- Jag tycker det är märkligt att en kommun säger sig vara redo att ta emot flyktingar och sen kastas de in i ett skjul mer eller mindre. Nu blev det betydligt färre som kommer till Kumla än vad som var sagt från början med, jag undrar hur det hade sett ut om den siffran varit högre.

Du är irriterad över detta?

- Ja, faktiskt. Jag tycker det är dålig stil. Det är kanske bara jag som har en annan bild av vad det innefattar att säga att man är redo, men om jag skulle säga att jag är redo då innefattar det allt, inte bara att förvara dem i en dålig byggnad.

Vad tycker du borde göras annorlunda då?

- Jag bara önskar att vi kunde inleda en dialog med kommunen där levnadsstandarden för flyktingarna är det väsentliga. Jag förstår att de kanske inte har ett överflöd på tomma och bra byggnader att använda, men säger man att man är redo då ska det levas upp till på ett bättre sätt, avslutar Robin Arvidsson.

"Kommunen har tagit sitt ansvar"

Anna Gustafsson jobbar som avdelningschef för arbetsmarknads- och integrationsavdelningen hos Kumla kommun och är ansvarig för ukrainarnas närvaro. Hon har en annan syn på uppdraget än pastor Arvidsson.

- Om vi ser hur andra kommuner löst boendefrågan, för de närmare 50 000 ukrainska medborgare som kommit till Sverige under en kort tid, ser vi att Kumla kommun tagit sitt ansvar och välkomnat alla flyktingar utifrån Migrationsverkets önskemål. Det är ledsamt att höra att pastor Arvidsson har dessa värderingar då boendet har godkänd boendestandard.

- Det är bättre att ha en dialog och arbeta tillsammans med civilsamhället. Hade vi inledningsvis haft hyreslägenheter hade vi självklart erbjudit det till samtliga flyktingar. Grunden i allt flyktingmottagande är att erbjuda skydd och boendefrågan är väl förankrad på både tjänstepersons- och politikernivå.

Några av barnen från Frejgården på besök hos hästar i Hagaby. Några av barnen från Frejgården på besök hos hästar i Hagaby.

Enligt Gustafsson har man lagt ner mycket jobb på att förbättra Frejgården inför inflytten.

-Frejgården har rustats upp av Kumla kommun. Samtliga ytor invändigt har målats om, nya vitvaror har installerats, samtliga rum har sängar och skåp, det finns en gemensam matsal med bord och stolar och en trevlig innegård och det har även tillkommit ett lekrum för barn samt obegränsad mängd wi-fi. Icke att förglömma bor de flesta ukrainska flyktingar nu i lägenheter som kommunen fått möjlighet att hyra efterhand, avslutar Anna Gustafsson.

INFO: Artikel publicerades även i Sydnärkenytts novembernummer av tidningen som utkom i helgen.

Kommentera artikeln
Publicerad: 2022-11-30 18:39
ANSVARIG UTGIVARE: LARS LITZÉN Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Henrik Östensson, redaktör: 073-629 83 19, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Trädgårdsgatan 9B, 692 31 Kumla