Fängelset växer – fler platser innanför murarna

Det första som slår en när man kommer in på fängelseområdet är all betongen. Husen är låga. Befinner man sig i ett hus inne på området ser man inte ut, man ser betong. Känslan av slutenhet är faktiskt påtaglig redan när man går genom grindarna. 

Det är ingen tvekan om att platserna på Kumla-anstalten behövs och har behövts länge. Just nu finns en bit över 500 intagna på Kumlaanstalten. 

85 intagna bor dubbelt

– 85 av våra intagna bor dubbelt just nu. Det finns 460 rum, celler för intagna, berättar David Sundberg. Serviceansvarig inne på anstalten, men just nu projektledare för bygget. 

Vad betyder det för de som bor och jobbar på anstalten?

– Det blir ett svårare pussel för oss. Vi jobbar ju mycket med vilka intagna som ska sitta med vilka. Vilka avdelningar man ska vara på. Det finns 30 avdelningar. Dygnsvilan är ju den enda tid på dygnet de intagna har att vara för sig själva. Det är klart att det då skapar påfrestningar om man tvingas ha någon annan inpå sig. Cellerna, där man blir inlåst nattetid är ju små, 12 kvadrat eller mindre. Men det måste faktiskt inte vara enbart negativt.

Hur menar du du då?

– För en del intagna är just tiden man tillbringar inlåst i cellen jobbig, eftersom man är ensam. Det passar inte alla. Man kan ju tycka det låter skönt att vara ensam ibland. Men om man ska vara det halva dygnet i kanske 10-12 år kan det bli psykiskt jobbigt.

De nya husen löser inte helt platsbristen på Kumla.

– Men det byggs även på andra högsäkerhets-anstalter, så sammantaget kommer situationen bli betydligt bättre.

Rymning förändrade mycket

Där man nu bygger låg förr det så kallade H-blocket. Efter en stor fritagning från den delen av fängelset i början av 2000-talet förändrades mycket på anstalten.

– Det vare ju en fritagning från utsidan. man kunde ju då köra fram till muren. Efter den händelsen har det hänt mycket. Bland annat har det  byggts två yttre ringar med rejäla stängsel, med el i. Det kom också till ett försörjningsblock, utanför murarna. Det innebär att i stort sett inte några transporter utifrån går in genom murarna. Samma sak tvärt om. Allt som ska in lastats om i försörjningsblocket. Det gäller också allt som ska ut. Sopor exempelvis.

1000 personer

Det finns en bit över 1000 personer på fängelseområdet. Där finns bland annat  sjukvård, en kioskbutik, där de intagna kan handla, kyrka, bibliotek, industrier, utbildningslokaler för att bara nämna något. 

– Inne på området, mellan de olika delarna, sker all förflyttning under jord i kulvertar. Om de intagna är utomhus är de i rastgårdar, som förvisso är är ovanligt stora på Kumla.

Inte helt oväntat innebär det att även de nya husen får en omfattande källarvåning, dit den gamla kulverten ansluts. Man har kunnat använda viss grundläggning, pålning, från det gamla H-huset.

– Det som byggs här är så kallade typhus. Byggherre och ägare kommer det statliga bolaget Specialfastigheter AB. Vi i Kriminalvården hyr sedan. Det gäller i princip alla fastigheter vi använder. 

det är Specialfastigheter som tagit fram, projekterat typhuset. Det byggs på flera anstalter. Fördelen är att man slipper projektera för varje hus som byggs. Allt är standardiserat.

– En del anstalter är redan i dag sig rätt lika. Men det här kommer i än högre grad innebära att de intagna kommer känna igen sig när de flyttas mellan anstalter.

– Är det bra?

Både och. Visst kan lite omväxling förnöja, även för intagna.

Gym och kök

Husen, som ska vara klara nästa år,  kommer förutom celler innehålla utrymmen för personal, dagrum, kök, pentry och ett mindre gym. En rastgård blir det också. Hur de intagna ska leva där kommer variera. En del kommer ha aktiviteter med andra intagna, i andra delar av fängelset. Studier, arbete i industrierna etc, andra kommer inte ha det.

Noga kontrollerat bygge

Men ni har ju tagit upp två öppningar i den stora muren för bygget. Hur klarar ni säkerheten?

– Inne i det hörn där de nya husen byggs ligger en bostadsdel. Där har vi satt upp ett mycket kraftfullt flera meter högt staket, med insynsskydd. Byggöppningarna är också försedda med skjutbara stålportar och taggtråd överst. När bygget pågår, dagtid, cirkulerar särskilda byggvakter på området. Alla fordon och människor som åker in och ut kontrolleras. Allt man tar med sig röntgas. Man passerar genom en metalldetektor av samma typ som på flygplatser. Det är ju också viktigt att poängtera att de båda yttre barriärerna, staketen, är intakta.

Svårt att rymma

Kan man överhuvudtaget rymma från Kumla som det är just nu.

– Det har under åren vidtagits allt fler åtgärder. Vi har lärt oss att tänka framåt, förutse risker, så det är mycket svårt. Den i särklass största risken uppstår när vi har intagna utanför murarna, på olika permissioner, menar David Sundberg.

David har jobbat på anstalten sedan början av 2000-talet. Han började, precis som så många andra i personalen som vikarie, och blev sedan kriminalvårdare och är numera kriminalvårdsinspektör.

– Jag har trivts bra. Man lär sig med tiden. Men klart att man hela tiden måste ha med sig varför de intagna är här. Det är ju ett högsäkerhets-fängelse.

Känner du ibland att man borde satsat på mer platser tidigare?

– Vi har väl känt till att det börjat bli rejält trångt på våra fängelser. Ändrar man kriminalpolitik, lagför fler, dömer till längre straff är det givetvis så att hela kedjan påverkas. Det är oundvikligt att det blir fler intagna här, menar David.

Rymningar och fritagningarna som förändrade Kumla

Kumlaanstalten nya avdelning byggs där H-huset tidigare stod. Avdelningen stängdes 2014, och är nu rivet till förmån för de nya fängelsebyggnaderna. Det var från H-huset många spektakulära rymningar och händelser skedde. Idag är allt ett minne blott. Men bilder finns, och merparten av de du ser på sidan är fotograferade vintern 2019 av Sydnärkenytt som en dokumentation innan grävskoporna satte sina tänder i betongen.

80-tal har rymt genom åren

Genom åren har totalt ett åttiotal intagna rymt från anstalten. Den sista rymningen, som egentligen var en fritagning, inträffade 2004 då tre intagna fritogs från H2V. Medhjälpare fanns på utsidan som klättrade över muren med stege. De var utrustade med något som liknade vapen. Med hjälp av portabel kapmaskin sågade de upp ett nät i H-husets promenadgård (på bilden). Tre fångar kunde enkelt kliva ut genom hålet i staketet och klättra över muren. Det vore omöjligt idag, efter att anstalten fått en betydligt högre säkerhet med bland annat ett yttre skalskydd, två olika stängsel.

Sommaren 1973 tvingade fyra intagna på H-huset till sig en sopbil och lyckades forcera flera portar på anstalten. Lars-Inge Svartenbrandt och ”Bosse Dynamit” var med. Året innan skedde den omtalade 15-mannarymningen från avdelning H. (Svartenbrandt och Dynamit var med på det också). Med falska nycklar och egna repstegar tog man sig över muren till friheten.

Gäng bildades på anstalten

Brödraskapet. Denna kriminella organisation bildades faktiskt på Kumlaanstalten. I maj 1995 upptäckte anstaltsledningen att något var på gång i H-huset. Daniel Fitzpatrick, långtidsdömd för värdetransportrån skickar och tar emot brev från andra intagna om att han vill dra igång en kriminell MC-organisation. Som en motreaktion bildar en annan intagen på H, Denho Acar, OG (original gangsters). På den tiden fanns ingen professionell underrättelsetjänst på anstalten som finns numer Det var inga problem för intagna att bilda sådana gäng, de var inte isolerade utan vistades i tre tolvmannagrupper på tre av H-husets fyra avdelningar. Den fjärde var säkerhetsavdelningen. 

Fakta.

Det finns tre säkerhetsklasser på Svenska fängelser. Klass tre är öppna anstalter, klass 1 är högsäkerhets-anstalter. Kumla är en högsäkerhets-anstalt. Gäller även Hall, Norrtälje, Salberga, Hällby, Tidaholm och Saltvik.

Kumla är också riksmottagning för högsäkerhets-fångar. Det innebär att alla som ska vara på högsäkerhets-anstalt kommer till Kumla för att sedan fördelas ut på de andra anstalterna.

Man döms till högsäkerhets-anstalt av olika skäl. För att man begått grova brott, tillhör en gängmiljö, eller bara är ovanligt benägen att rymma.

Artikeln har tiidgare publicerats i vår papperstidning