Torbjörn Länk är aktuell med utställningen ”Lek med okända” på Hallsbergs konsthall. – Jag har alltid jobbat deltid med konsten och haft ett vanligt jobb resterande del av tiden. Det arbetssättet har passat mig bra, det finns en frihet i den trygghet som ett vanligt jobb tillför. På så vis har jag inte varit rädd för att testa nya saker eller känt mig tvungen att skapa konst som inte passar mig, säger Torbjörn.
Fotograferade ögonblick blir färgstarka porträtt
Imorgon lördag 12 april är det vernissage i Hallsbergs konsthall, mellan kl. 12-15, för Torbjörn Länks utställning ”Lek med okända.” Fram till 14 maj kan besökare ta del av Torbjörns målningar, där hans fotografier av människor på gator och torg utgör skisser för målningarna som komma skall.
Torbjörn Länk är född och uppvuxen i Hällefors, det lilla samhället norr om Örebro, med sin natursköna omgivning. En smak för konst fick han redan som litet barn, om än på en mer ytlig nivå.
– Jag är uppväxt i en vanlig arbetarfamilj, men min pappa tyckte det var kul att jag var intresserad av att skapa, så vi satt ofta och målade och ritade tillsammans om kvällarna, hela familjen, berättar Torbjörn.
Fördjupade sig i konstböcker
Det var som tonåring han på riktigt började sätta sig in i konstens värld. På fritiden lånade han böcker om konst på biblioteket och fascinerades över forna mästares verk. Han köpte oljefärger och började själv måla på en mer djupare nivå.
– Efter gymnasiet gick jag min första konstutbildning, på KV:s Konstskola i Göteborg. Sedan rullade det på med fortsatta utbildningar under åren, fram till dess att jag kom in på Konstfack, säger Torbjörn.
Torbjörn har alltid varit intresserad av människor och deras utseenden. Porträtt är något som legat honom varmt om hjärtat. Men när han gick konstutbildningar upptäckte han att det var annat som gällde där.
– På utbildningarna var det ju mycket fokus på färg och form, snarare än människor. Jag målade en del abstrakt men kände inte riktigt att det passade mig. Jag hade svårt att se slutmålet med det abstrakta, menar Torbjörn.
Tre centrala verk i utställningen.
Började fotografera
Under sin första pappaledighet, efter den avklarade utbildningen på Konstfack, fick Torbjörn upp ögonen för porträtt igen. Som nybliven pappa till en liten bebis som inte gjorde så mycket väsen av sig började rastlösheten infinna sig.
– Då tog jag med mig kameran ut under mina promenader med barnvagnen och började fota människor. Mest blev det kort på gamla gubbar, kanske hade det med fadersrollen att göra, att jag såg äldre versioner av mig själv i dem, förklarar Torbjörn.
Fotografierna på dessa herrar utgjorde grunden för Torbjörns konst. Han började måla av sina fotografier. Tog bort bakgrunder och störande moment, fokuserade på den ensamma människan, inte helt olikt gammal renässansstil.
– De här porträtten blev sedan utställda på Gripsholms slott, i statens porträttsamling. För mig var det lite av en demokratifråga, att få in dessa anonyma vanliga män på ett museum, bland de fina porträtten på kändisar och kungligheter, säger Torbjörn.
Skissar i datorn
Efter det har det rullat på i samma anda för Torbjörn. Han utgår alltid från ett fotografi.
– Nu fotar jag inte människor lika ofta för jag har en så pass stor katalog, men det är en laddad process, lite spännande. Särskilt om jag blir upptäckt och reagerar. Jag är ute efter att fånga människan så som man är när man tror att ingen ser. Jag vill inte att det ska vara tillgjort, det funkar inte då.
I datorn börjar Torbjörn sedan skissa, tar bort och lägger till saker, prövar sig fram. Han jämfört det med att arbeta som scenograf eller som regissör. Sedan är det dags för den fysiska penseln att möta målarduken.
– Jag arbetar väldigt klassiskt, i oljefärg som jag själv modifierar. Jag gör egen snabbtorkande linolja som får förtorka, det blir glansigare då och jag kan snabbare göra ändringar. Det jag målar på kvällen kan jag ändra på morgonen. Det är omöjligt med vanliga oljefärger, det kan ta upp till en vecka eller mer innan det torkar, berättar Torbjörn.
Han tycker det är roligt att blanda de olika teknikerna, att arbeta digitalt så väl som fysiskt. Det är en fördel att snabbt kunna ta fram en skiss i datorn, att pröva olika miljöer och se vad som passar.
– Sen är ju en skärm en skärm och att måla är att måla. Det blir ett bollande mellan dator och målningen som jag gillar. Jag känner mig inte så låst, utan kan hålla sig fri. Ibland måste skisserna stå och dra sig lite, kanske kommer det något nytt infall senare i processen, förklarar han.
Ett av porträtten.
Inte bara färg och form
På utställningen i Hallsbergs konsthall kommer besökarna möta dessa porträtt, fångade ögonblick, men även andra målningar som knyter an till landskapen från Torbjörns barndomstrakter i Hällefors.
– Jag hoppas att besökarna tar sig lite tid att studera varje verk och börja gärna med att titta på titlarna. Det kan finnas något där som jag haft i bakhuvudet när jag målat, något som kan sätta igång tankeverksamheten hos den som tittar. Det handlar inte bara om färg och form, säger Torbjörn.
Han hoppas att hans målningar kan få andra att intressera sig för att studera sina medmänniskor.
– Att sitta på en buss eller gå på stan och titta på andra människor, gör det! Det är väldigt intressant och alldeles gratis, avslutar Torbjörn med ett skratt.
