Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
Tipsa: 073-629 83 19
"Man blir inte bara avstängd utan orsak"
Det uppstod konflikter mellan personalgrupper på Östansol. Berättelserna om vad som hänt går isär. Foto: Henrik ÖstenssonIgår berättade vi om gruppboendet Östanssol i Östansjö där sju personer stängts av från arbetsplatsen på 1,5 år. Ytterligare en anställd har hört av sig och gett sin berättelse. Fram tonar bilden av en dysfunktionell arbetsplats där problem med konflikter mellan olika personalgrupper till sist blivit ohållbara.
– Först och främst delar jag inte ”Lisas” bild av det som hänt. Lisa har gjort sig skyldig till saker jag anser borde inneburit avsked tidigare. Det måste till ganska mycket innan man stängs av från sin arbetsplats inom offentlig sektor, menar den anställde som också vill vara anonym, vi kallar henne för enkelhetens skull ”Stina”.
– “Lisa” har bland annat signerat medicin som senare inte givits till boende. Hon har också uppträtt på ett sätt som gjort att boende varit rädda för henne och öppet brutit mot regler. Hon har varnats förr. Jag vet att en grupp stödjer henne, men jag anser inte det ändrar något i grunden. Hon bröt mot regler, boende var rädda för henne, så ska det inte vara. Man blir inte bara avstängd utan orsak.
Men ”Lisa” är ju bara en av sju som fått lämna Östansol. Vad har hänt, hur kunde det bli så?
– Det hela började för några år sedan när vi fick en ny boende med behov som krävde ett helt nytt arbetssätt, nya metoder från personalens sida. Vår specialpedagog gav oss de redskap vi behövde, rätt tydliga instruktioner. Men det fanns en grupp anställda, stödassistenter, som inte tyckte dessa nya arbetsmetoder fungerade. Man började på olika sätt sätta sig upp mot hur det fungerade och gå sin egen väg. Man valde också delvis konflikt. Jag har belägg för att man exempelvis samordnat sjukanmälde sig.
Det hela eskalerade till en öppen konflikt mellan två grupper i personalen.
Men skulle det inte kunna vara så att de hade lite rätt?
– Nej, jag anser inte det. Omsorg av människor med särskilda behov är komplicerat. Personer kan ha helt olika behov beroende på diagnos. Det är inte alls säkert att metoder som fungerat tidigare fungerar på nya personer. Vår specialpedagog utgick ju från forskning och rådfrågade specialister. Det är inte säkert att det som framstår som mest logiskt, sunt förnuft, är det rätta i alla fall.
”Stina” ger också en annan bild av arbetsplatsträffar och information.
– Vi har haft arbetsplatsträffar. Alla har haft den information som behövts. det har inte förekommit mobbing. Ledningen har brustit i att det hela fick gå för långt, utvecklas till regelrätta konflikter. Jag har också svårt att se det rimliga i att man kan bryta mot regler, bli varnad, under lång tid, utan konsekvenser. Man borde satt ner foten förr.
Hur har du upplevt situationen?
– Det har varit jobbigt. Att veta att man har regelrätta fiender som baktalar en på jobbet är påfrestande, säger hon.
Hur är det nu?
Bättre, men självklart lämnar det faktum att sju personer försvunnit ur verksamheten spår. Vi är underbemannade, avslutar hon.
Både namnen ”Lisa” och ”Stina” är alltså fingerade.
Samma ämne:
