Hon räddade liv– blev årets Vretstorpare

När Sydnärkenytt hälsar på hos Carina har det hunnit gå några månader sedan den dramatiska natten.

Hela huset är dock fortfarande omgärdat av byggställningar. Fyra lägenheter drabbades av branden, och det pågår alltjämt renoveringar efter skadorna.

– Ja vi bor i en byggarbetsplats nu. Lite bökigt förstås, men det kunde ju ha varit så mycket värre, säger Carina allvarligt.

– Vi är oerhört tacksamma att ha räddningstjänsten på orten. De var snabbt på plats, tillägger hon.

Carina sätter på kaffe och dukar fram vaniljhjärtan. Omtänksam som vanligt, konstaterar Torbjörn Åkesson, byalagets tidigare ordförande som också tittar in till Carina en stund.

Med själ och hjärta i byn

Torbjörn är en av dem som medverkade till att utmärkelsen Årets Vretstorpare inrättades för ett antal år sedan. Priset delas ut årligen till någon som har själ och hjärta i samhället, och som har gjort något extra ”för byn”.

Allmänheten får nominera vilka de vill, sedan avgör byalaget vem som ska få priset.

I år fanns liksom ingen tvekan. Nuvarande ordföranden Anette Wiberg och resten i byalagets jury var helt eniga om vem som var vinnaren.

– Jag blev jätteglad när Anette ringde på här och berättade att juryn hade valt mig. Det finns ju många som är engagerade för vårt samhälle här och gör bra saker, säger Carina ödmjukt.

Mod och handlingskraft

Men den insats som Carina gjorde i samband med husbranden i julas, där hon utan en tanke på sig själv ställde upp för andra, är långt utöver vanligt engagemang.

Berätta, vad var det som hände?

– Det var kvällen före julafton. Jag, min dotter och två vänner satt här i mitt vardagsrum och spelade bingolotto. Det började bli sent, klockan var runt 23.30.

De hade hört ljudet från en och annan raket, som folk tycktes roa sig med i julnatten. Annars var det lugnt och stilla, julefrid.

– Det finns åtta lägenheter i det här huset, på två plan. De flesta hyresgästerna är äldre damer, och de låg ju och sov.

Som ett stort ljus

Plötsligt sken det upp utanför fönstret, det var som ett stort ljus på baksidan av huset. Sällskapet vid tv:n fick en smärre chock.

– Jag rusade ut och fick se att det brann i vårt hus, det var redan övertänt vid tre lägenheter, berättar Carina.

Hon kastade sig tillbaka in i lägenheten och hoppade i ett par stövlar som stod framme. Sprang ut igen och upp i loftgången. Några av grannarna använder sömnmedicin, och Carina insåg snabbt att de skulle behöva hjälp för att vakna.

Bankade och skrek

Hon bankade på dörrarna och skrek att alla måste ut. Samtidigt anlände brandkåren. De skrek i sin tur på Carina, att det var farligt för henne att vara i loftgången och att hon måste komma ned på en gång.

– Jag skrek nej! En av de äldre kvinnorna saknades, jag visste att hon var kvar där inne i sin bostad. Jag var så fokuserad på att alla måste räddas, men när jag stod där och slet i dörren kände jag panik.

Till sist lyckades man få upp dörren och rädda den gamla damen. Hon fick bäras i bara nattlinnet ut i kylan, och fick skydd i en brandbil.

– Sen blev det ännu mer kaotiskt. Vårt hus brann, och vi visste inte vart vi skulle ta vägen.

– Varken hemtjänsten eller hyresvärden fanns tillgängliga. Enligt Hallbo ska någon från deras organisation ha varit på platsen. Jag vet inte, det var ingen som hjälpte oss då i alla fall.

Fick ta tag i allt själva

I byalaget brukar de säga att ”ska det bli något gjort här i Vretstorp så får vi ta tag i det själva”. Lite så blev det den här natten också.

-Via vänliga medmänniskor fick vi bud om att det fanns en nyckel till Kristallkyrkan liggande hos en av de äldre damerna. En brandman lyckades få fram den där nyckeln, tack och lov.

På så vis fick de i alla fall tak över huvudet, och värme.  Men ännu återstod mycket att reda upp, och det tog tid, förklarar Carina.

– När klockan var 02 på morgonen var det fortfarande tre hyresgäster som vi inte hade kunnat lösa situationen för ännu. Men vi hade ändå varandra, gemenskap och tröst.

Gav sig inte

I motiveringen till att Carina utsågs till Årets Vretstorpare står att läsa:

”Med ett enastående driv och ett hjärta av guld har hon visat vad det innebär att vara en sann Vretstorpare”. Inte minst med hänvisning till insatsen under branden.

Givetvis gav hon sig inte förrän alla grannarna hade någon som tog hand om dem och var i trygghet.

– Det kändes som det blev bra till sist. Sen har det förstås varit massor med praktiska saker nu efteråt, med alla försäkringsärenden. Men vi lever…

Många strängar på lyran

Det är inte bara händelserna runt branden som har gjort Carina känd i bygden. Hon är en profil i Vretstorp sedan länge. Eller ”urinvånare”, som hon kallar sig själv.

– Jag har bott här i hela mitt liv. Fram tills för tre år sedan jobbade jag här hemma i bygden också.

Med vad?

– Oj, många saker! Jag har kört buss och jobbat i både skolan och förskolan. Jag har även varit måltidsbiträde, och jobbat i byns livsmedelsbutik. Ett år drev jag också en egen blom- och presentbutik här.

En del skulle säga att Vretstorp är en ”håla”. Vad säger du om det?

– Det är i så fall en gammal myt. Det finns ingen så kallad håla som är så levande som Vretstorp! Här bor massor av viljestarka och strävsamma människor, och andan är positiv.

Carina berättar att runt 150 hushåll är medlemmar i ortens starka byalag. Bara på årsmötet, när hon officiellt fick ta emot sitt pris av ordföranden Anette Wiberg, deltog 50 medlemmar.

– Hur många föreningar på en ort av Vretstorps storlek kan matcha det – 50 deltagare på ett årsmöte?

Synnerligen engagerad

Carina har själv varit synnerligen engagerad för samhällets utveckling genom åren, bland annat i kampen för att få tillbaka en bensinmack till orten.

På senare år är hon kanske mest uppmärksammad för sina populära miniatyrtomtar, som hon tillverkar själv och säljer på julmarknaden.

– Jag brukar också lägga ett naturspår med tomtar vid Gallabergssjön. Folk får gå en promenad runt sjön, och så har jag ordnat som ett julquiz med frågor längs vägen.

Förutom det så var Carina en av de drivande när byalaget tillverkade sin rondelltomte. Under några år så prydde tomten den legendariska rondellen i Vretstorp. I själva verket är denna rondell inte mycket mer än ett kaffefat, men invånarna har alltid vårdat den ömt.

I motiveringen till priset står just om detta, om Carinas positiva sinne och förmåga att sprida glädje och värme i bygden. De orden gör henne rörd.

– Jag tycker det är viktigt, att vi är vänliga och omtänksamma. Det blir trivsammare då.

Lite less ibland

Fast det händer ibland att Carina känner sig en smula less på tryggheten. I dag jobbar hon förvisso på annan ort, men kanske skulle man flytta, funderar hon.

Torbjörn Åkesson protesterar högt. Det går inte an, de behöver Carina i byn. Han lovar nästan att köpa det där torpet hon drömmer om, bara hon stannar.

Carina skrattar. Okej då, hon får väl tänka lite mer på saken. Vretstorp är ju trots allt stället där hon har sitt hjärta.