Gävles röda guld är Mias egen skatt

Längst in i Mia Borgs enplansvilla, innanför entrén och vardagsrummet, har hon sitt eget lilla museum. Väggarna är rödmönstertapetserade och fyllda av tavlor och mitt i rummet står ett stort ekbord med sex stolar.

- Hit in går vi bara när det är någon fest i familjen, födelsedagskalas eller någon årlig tradition.

En dominerande del av rummet uppfylls av tre stora glasskåp, till bredden fylld av vinrött, guldkantat porslin. Porslinservisen Gefle Röd Rubin.

Porslin till lekstugan

Den vackra röda porslinsamlingen tog sin början lång tidigare, redan när Mia var åtta år och bodde med sina föräldrar hemma hos mormor och morfar, i Tomta utanför Hallsberg. En dag när hon var nere hos mormor fick hon av henne ett litet rött fat utformat som ett löv, två ljusstakar och en vacker skål designad som en svan.

- Det här kan du leka med i din lekstuga, de passar bättre där än i mina skåp, sa hon.

Mia blev mycket glad för gåvan men tyckte emellertid helt annorlunda än mormor kring användningen.

- Nä, tänkte jag. Det här är alldeles för fint att leka med. Så jag gömde dem längst in i hennes klädkammare.

Mias röda skatt finns i deras festrum.

Efter en tid hittade dock mormor gömman och frågade sin dotterdotter om hon inte gillade gåvan. Mia kunde bara berätta hur hon kände det, men fick sedan ta till sig porslinet.

- Ibland när slantarna räckte till kunde jag köpa till några fler Gefle Röd och upp i tjugoårsåldern hade jag kanske ett tiotal bruksföremål av porslinet.

Art déco

Gefle Röd Rubin skapades under fyrtiotalet av designern Arthur Percy som sedan 1923 var konstnärlig ledare på Gävle porslinsfabrik. Han slog igenom med sin keramik vid konstindustriutställningen i Paris 1925 och blev därefter en av art déco periodens stora namn.

- Han formgav en lång rad kända bordsserviser, däribland Gefle Röd Rubin. Ett ganska bastant porslin som Percy egentligen inte trodde så mycket på i början. Han gillade inte färgsättarens vinröda val med gulddekor.

De röda dyrast

Men affärsmännen i företaget förstod bättre och porslinet blev snabbt en bästsäljare. Formen producerades även i andra färger, i både svart, grönt, gult och vitt. Trots att dessa tillverkats i mindre upplagor och borde vara mer värdefulla, så är de röda dyrast att köpa.

- Jag förstår det, för det är något speciellt med det röda med sina guldkanter. Färgen sticker ut. Det är mer än man kan säga om all den här vita Shabby Chic stilen som alla tycks vilja ha numera.

Aska i Gefle Röd Rubin?

När Mia väl flyttade hemifrån, gifte sig och fick barn, började det verkliga samlandet på Gefle Röd Rubin.

- När min man använde ett askfat av Gefle Röd Rubin på kontoret på bilfirman då var måttet rågat. Då tog jag det ifrån honom och ställde in det i finskåpet.

Mia åker hellre några mil än att köpa på nätet.

Snart fylldes det på med både skålar, tallrikar, fat, vaser, blomkrukor och väggvaser. Det hon inte fick i present eller julklapp av släkt och vänner letande hon reda på i secondhandaffärer och på kvalitetsauktioner. Turligt nog för Mia är försäljarna sällan medvetna om deras goda klass.

- På loppmarknader kan man pruta ner dem till priser långt under deras egentliga värde.
Internet undviker hon dock.

- Nej, jag är rädd att de ska gå sönder när de packas och skickas till mig.

Då kör Mia hellre hem dem själv, om det så är på guppiga, skumpiga vägar.

- En sommar när jag och maken åkte motorcykel till Vadstena så hittade jag två jättefina fat i en antikaffär som jag kände att jag bara var tvungen att köpa. Anders var emot det, för hur skulle det tas med hem. Men jag byltade in dem i papper och kläder och stack ner dem i en av sadelväskorna. Det gick jättefint. Mjuka, mullriga Harley Davidson kan man lita på.

Säljer aldrig

Värdet på en Gefle Röd Rubin varierar beroende på vad den föreställer.

- De minsta cigarrettkopparna kan man få för en hundralapp, medan vaserna går på omkring 500 kronor och de stora skålarna mer än det dubbla.

Mias över 100 föremål är i dag värd en ansenlig summa, och en möjlig intressent skulle nog få hosta upp en hel del. Särskilt nu sedan Gävlefabriken är nerlagd.

- Det är ändå ingen idé att någon göre sig besvär att fråga, jag skulle aldrig sälja den. Det är inte första hand värdet på dem som är det viktiga för mig. Jag samlar på dem bara för att jag tycker att de är så vackra.

Med åren har Mia samlat på sig de flesta modeller som finns att få tag på av Gefle röd rubin. Men trots att bara några få återstår är hon inte beredd att åka över halva Sverige för att köpa de sista.

- Nej, de ska vara fina också om jag ska lägga ett bud. Jag är noggrann med helhetsintrycket på min samling, de har en viss ordning. Flyttas de om ser jag alltid till att de återfår sin balans. De är bara till för att vila ögonen på, äta på dem skulle jag aldrig kunna göra.

Saknar en detalj

En enda detalj fattas dock Mia, ett litet häfte om Röd Rubin och Arthur Percy.

- Den skulle jag gärna springa på någon gång, säger hon. 

Det senaste tillskottet i samlingen fick Mia nu i julas av sin mamma och pappa. En efterlängtad skål för blommor, krönt med en sprattlande fisk.

Nu funderar Mia på att skaffa dubletter, för hon har två döttrar...

- Den köpte hon ihop med en byrå på en auktion för länge sedan och hade tänkt att ge mig då. Men väl hemma så tyckte hon de var så snygga ihop att hon behöll den. Jag fick vackert vänta. Men den gillar jag väldigt mycket.

Nu väntar nästa generation. Dock med ett särskilt huvudbry.

- För ett tag sedan  kom en av mina två döttrar och sa att jag nu måste köpa dubbla saker av allt, så att de en gång slipper bråka om arvet, skrattar Mia Borg.

Text och foto: KG Mattsson