Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
– När man ändå jobbar med de här gravarna kan man göra ett fint mönster, det har blivit lite som ett kall, säger Emma Heinemann, en ovanligt konstnärlig kyrkogårdsarbetare vid Hallsbergs Sockenkyrka.
Först ser det ut som det bara är krattat på gravarna med grus framför. Sedan ser man att det finns mönster i gruset, snirkliga, välgjorda och symmetriska. På vissa gravar är det exakt formade rutor istället. Någon har lagt verklig kärlek på gravarna.
– Jag började sommarjobba här när jag var sexton. Det var en kvinna som hade börjat göra lite mönster som slutat då. Jag tog vid och har sedan utvecklat det, förändrat lite för varje år. Jag följer årstiderna. På sommaren kan det bli en fjäril, eller en blomma. Nu är det bland annat svampmönster, berättar hon.
Fyra- fem gånger om året blir det nya mönster.
Det handlar om gamla, vackra gravar, med en egen liten gruslagd gård framför gravstenen.
– Eftersom man inte använde markduk eller liknande när de här gravarna kom till så är det en del jobb med dem. Man måste hacka bort ogräs, ta bort skräpet, och sedan skära kanten, jämna till och kratta. har man gjort allt det jobbet kan man lika gärna göra ett fint mönster.
Men hur gör du? Använder du någon speciell kratta?
– Nej, det finns ett par olika storlekar, jag använder dem.
Mönstren är ju otroliga, gillar du att måla också?
– Folk på kyrkogården brukar fråga det, men jag är dålig på att måla. Det här är väl mitt uttryck
Hur blir du inspirerad?
– Jag gillar miljön här, och så utgår jag från graven liksom.
Emma krattar givetvis bara de gravar församlingen sköter om.
– En del sköter om gravarna själva. Oftast är de här grusade gravarna gamla. Man får inte anlägga gravar med grusgård längre. Vill man göra det får man ta upp en gammal grav, där inte längre någon har gravrätten.
Hon berättar att flera av gravarna med grusgård också är kulturminnesskyddade.
Vad säger dina kollegor om ditt skapande?
– Haha, att de inte kommer göra det här om de fortsätter, säger Emma.
Trivs du som kyrkogårdsarbetare?.
– Ja, jag skulle gärna vilja jobba heltid med det här. Tyvärr är det bara ett säsongsjobb. Jag slutar nu, lagom till Allahelgonadagen och börjar i vår.
Åren på kyrkogården har gjort att Emma är intresserad av kyrkogårdar.
– Det bär ju på historia. Man lär sig nya saker hela tiden. Här finns exempelvis en hel del av kyrkogården som kallas för Allmänna gången. Där begravdes förr de som antingen inte hade pengar för att betala för en gravplats, eller inte ville betala. Där är små och enkla stenar. Hela den delen av kyrkogården är kulturminnesskyddad.