Gå till innehåll
Hallsberg
Två personer iklädda mörka jackor och jeans går längs en grusgång med en hund. Träd och grönska syns i bakgrunden.

Tobias Modig och Louise Granstedt tar en promenad på sin egen travslinga som de har på gården. Hunden Mitch ville såklart hänga med.

Borta bra men hemma häst för Louise och Tobias

Publicerad: 16 September 2024 12:43

Strax utanför Sköllersta bedriver Louise Granstedt och Tobias Modig verksamhet inom travsporten. De har hand om 26 hästar, vilket gör dem till en av länets största aktörer. –Det är sällsynt med semester, men det är som ett gift att hålla på med det här, säger Tobias Modig.

Efter att svängt av Riksväg 52, i höjd med Sköllersta, behöver man bara köra nån kilometer på grusvägen innan man är framme. Här har Louise Granstedt och Tobias Modig hand om en av länets största gårdar för travhästar. 

Började med att mocka skit

Det är Louises familjegård från början. Hon träffade Tobias för tio år sedan och de blev med tiden ett par. 

– Vi träffades inom travet, jag är från Jakobsberg från början, säger Tobias Modig. 

Två bruna hästar, som står sida vid sida, tittar genom ett taggtrådsstängsel en molnig dag.

Hästar har samma sinnen som vi människor, hörsel, syn, smak, lukt och känsel, men hästen har även en mycket starkare instinkt än människan.

Louise är mer eller mindre född med travsporten i blodet. Hennes far Bert hade hand om gården tidigare och även han tränade och körde hästar. För Tobias tog det lite längre tid att komma in i sporten, men han har lång erfarenhet även han. 

– Jag gick fordonsprogrammet på gymnasiet, men det var inget för mig. Då frågade de om jag inte ville börja hjälpa till på Solvalla istället och jag fastnade direkt, jag fick en anpassad skolgång kan man säga. 

Det var dock inga glidaruppgifter som Tobias ålagdes på Solvalla. Till stor del handlade det om att mocka skit och mata hästarna, men Tobias älskade miljön och fann sitt kall. Efter skolan började han att arbeta åt en kusk som heter Kjell-Åke Bergqvist och efter en tid inom branschen köpte Tobias sin första egna häst. 

– Det här blir min enda häst sa jag först, men det dröjde inte länge efter det innan jag hade tio hästar, skrattar Tobias. 

Sällsynt med semester

Detta är ungefär 15 år tillbaka tiden. Idag har Tobias tillsammans med Louise ansvar för 26 hästar. Det ska sägas att alla är inte deras, vissa är placerade där för att tränas upp till bra travhästar, men de har ansvaret över alla. 

– Vi har hästar som är allt från ett till sju år. Många av dem är unghästar som håller på att tränas upp och andra mer etablerade och är med och springer lopp.

Närbild av prisband med ett blått och gult band i mitten med orden

I stallet hänger medaljer som vunnits genom åren, bland annat vid klassiska dagens dubbel

Så dagarna består av att träna hästar?

– Dagar, kvällar och nätter. Sju dagar i veckan. Vi har haft två veckors semester på tio år, nån vecka till skulle ju inte skada, men det är som ett gift att hålla på med det här. 

Det är dock inte så att varje häst som det läggs ner tid på blir ett stort namn inom travvärlden. Långtifrån, konkurrensen är knivskarp. 

– Vi har väl ingen riktig stjärnhäst nu. Men vi har en riktigt bra kull med tvååringar på gång, jag hoppas mycket på dem och att flera av dem kan blomma ut. 

Kraschade dagen innan

Såväl Tobias som Louise är med och tränar hästarna, men det är Tobias som är kusk vid loppen, medan Louise har hand om kontoret och “är hjärnan bakom allt,” som Tobias så ödmjukt uttrycker det. 

– Det finns inget bättre än att köra en fin häst. Det är skillnad att sitta på en motorcykel som går i 50 km/h och att sitta bakom ett levande djur och att känna trycket som finns bakom steget. Det är en speciell känsla. 

En häst tittar ut genom ett rektangulärt fönster, med ett vitt hus och grön gräsmatta synlig i bakgrunden.

Fönsterplats har vissa av hästarna. Som den här, som håller koll på vad som händer utanför. 

Dagen innan vår träff så deltog Tobias i ett lopp vid Örebrotravet. Han blev då påkörd och ramlade med sulkyn. Tobias visar ett klipp från olyckan, det är fullt med andra hästar runtom, så det var rena turen han inte blev överkörd. 

– Men jag tog mig direkt upp med sulkyn igen och kunde fullfölja loppet faktiskt, säger han.

Dagen efter har han lite blåmärken, men det är inget allvarligt. Att ramla med sulkyn är sällsynt och Tobias kan bara påminna sig att det hänt nån enstaka gång tidigare i hans karriär. 

“De vill ge allt de har”

– Men med tanke på hur tätt det är mellan hästarna och hur fort det går i loppen så händer oväntat lite olyckor tycker jag ändå. Men nästan alla som kör loppen är väldigt duktiga på att hantera hästarna. 

Hur trivs du med det här livet?

– När det går bra är det helt underbart. Men det är jobbigt när hästarna inte är friska, att känna att en häst mer eller mindre stannar med 500 meter kvar kan ge en hjärnblödning, det är en viss press i det här jobbet, man vill ju att det ska gå bra. 

Vad tror du hästarna tycker om att tävla mot varandra?

– De gillar det! De har det i blodet att vilja springa och ge allt de har. Och visst kan det märkas en extra tävlingsinstinkt ibland. Vi hade en märr tidigare som kunde bli tokig när hon märkte att någon höll på att springa om henne, ibland högg hon till och med efter dem. 

Bakom allt jobb som läggs ner finns såklart en stor kärlek till hästarna. Men också en dröm att nån gång få fram den där riktiga kanonhästen. Kanske finns den redan på Louise och Patriks gård. 

Den som lever får se.

Artikel även publicerad i Sydnärkenytts senaste tidningsnummer 7-8 september

Annons

hallsberg