Gå till innehåll
Hallsberg / Politik
En grupp män poserar för ett foto.

Ett av alla klassfoton som finns bevarade på skolan. Här var det bara män som fick studera. Något som ändrades redan 1880.

150 år av folkbildning –
här får man chansen
att hitta guldet i sitt hjärta

Publicerad: 1 December 2023 9:11

Nu under november har Kävesta Folkhögskola utanför Sköllersta firat 150 år av folkbildning. Vi besökte skolan och träffade bland annat elever på den allmänna linjen. Den linje som är gemensam för alla landets folkhögskolor.
– Det fungerade av olika skäl inte alls för mig i den vanliga skolan. Här har jag fått en chans. När jag slutar i vår har jag läst in gymnasiet, nu ska jag bli jurist, berättade Fatime Beganaj.

Den tredje november 1873 var det för första gången upprop på det som skulle bli Kävesta folkhögskola, men faktiskt inte i Kävesta, utan på gården Vrana, strax norr om Sköllersta.

Orsaken till att man hamnade där var att en av initiativtagarna till skolan, Gustav Adolf Coyet på Norrtorps gård (där SAKAB ligger i dag), ägde Vrana och kunde helt enkelt upplåta gården för folkhögskolan, eftersom ingen bodde i huvudbyggnaden då. Skolan kallades från början Örebro läns Folkhögskola.

Samhällsförändringar krävde bildning

Det skedde flera samhällsförändringar under 1800-talet, som banade väg för folkhögskolorna. Den första folkhögskolan öppnade i Danmark 1840. 1868 fick Sverige sin första folkhögskola, då i Skåne. 1873 öppnade Örebro läns folkhögskola och flera andra.

Vid den här tiden fick bönderna allt större inflytande i samhället. Bland annat infördes ju tvåkammarriksdagen, och rösträtt för bönder. Folkskolereformen var införd, men den inriktade sig ju mot barn. Det behövdes något mer för att utbilda de unga jordbrukarmännen till kunniga samhällsmedborgare och demokratibyggare.  Att kvinnor på landsbygden skulle bilda sig var dock fortfarande inte aktuellt.

En kvinna som står framför en monter full av skelett.

Skolans rektor, Lisa Rosander, visar stolt upp skolans samlingar. Här är det äggsamlingen. Foto: Henrik Östensson

Många bidrog

Under samma tid hade landstingen bildats, det som numera heter regioner. Landstinget ville gärna se en folkhögskola i Örebro län. Det ville också en lång rad framstående personer, som Gustaf Adolf Coyet, och Gabriel Djurclou (han som byggde Kvissmare kanal och genomförde den stora sjösänkningen av Hjälmaren.

Så höll Östra Nerikes hushållsgilles sammanträdde i Pålsboda i september 1872, där man diskuterade bildandet av  folkhögskola. Då upplät Coyet på stående fot Vrana, som lokal för skolan, helt gratis i fem år. En kommitté bildades och man började samla in pengar. Efter hand slogs den kommittén ihop med landstingets. Skolan kom att startas med insamlade medel. Allt från de rika stora inflytelserika samhällsmedborgarna via bergsmän i norr  till enkla lokala jordbrukare bidrog efter förmåga. Man insåg att bildning var vägen mot framtiden.

1873 var det dags för upprop. Det blev en vinterkurs, med rätt stor del teoretiska inslag. Självklart. På våren, sommaren och hösten behövdes ju jordbrukarsönerna i jordbruket.

”Finna guldet i sitt eget hjärta”

Så här sa folkhögskolans första rektor, Peter August Gödecke: ”Folkhögskolan ska vara en plats där varje deltagare kan finna guldet i sitt eget hjärta, för att vara till gagn för sig själv och för samhället”. Ett måtto skolan i hög grad arbetar efter fortfarande.

Flytt till Kävesta

Redan 1877 hade man växt ur Vrana och man började bygga ett nytt hus. Det var också svårt att hitta plats för att inackordera elever. Fram tills dess hade de bott inhysta hos traktens bönder. Man började bygga ett nytt skolhus vid Vrana Ett särskilt skolhus restes 1877 på gården. Men man bestämde redan 1878 att flytta allt till den plats skolan ligger på  i dag, inklusive det påbörjade nya skolhuset. 1889 tillkom rektorsbostad och 1896 ett gymnastikhus. 1907 uppfördes ett elevhem. Skolan blev ett internat. Granngården Nybblegården köptes vid denna tiden in för att kunna bedriva skoljordbruk. Skolan fick mer praktiska inslag.

Efter att det gamla skolhuset blivit för trångt uppfördes en ny 1924, som är dagens huvudbyggnad på skolan.

Hur var det då att gå i folkhögskola på 1870-talet?

För att bli antagen till första kursen krävdes följande av de unga männen:

  • Du skulle lämna in en egenhändigt skriven ansökan
  • Visa betyg från eventuella skolår i folkskolan
  • Har gjort dig känd för ” en hedrande vandel”
  • Ha en ”någorlunda god” handstil
  • Kunna läsa tydligt och innantill
  • Kunna de fyra räknesätten med hela tal
  • Ha konfirmerat dig
  • Ha fyllt 18 men ej 30
  • Ha deltagit åtminstone ett år i jordbruk, bergsbruk eller annat yrkeskroppsarbete.
Stenhård diciplin

Skolan tog stenhårt på disciplinen. Alkohol var ett jättestort samhällsproblem vid den här tiden. Rusdrycker, spel och dobbel blev därför strängeligen förbjudet på folkhögskolan och är det fortfarande. Att komma i tid, utnyttja sin tid på skolan blev också viktigt. Att komma försent kostade 25 kronor. En gigantisk summa i en tid när en ung jordbrukssantälld kanske tjänade 1,20 om dagen.

Kvinnorna kommer in

1880 kom den första kursen för kvinnor i Örebro läns folkhögskolans regi. Försiktigtvis långt från männen i Kävesta. Kvinnorna fick gå i Öskevik utanför Nora, det som då kallades lanthushållsskola.  Det var troligen också en rättviseaspekt. Många, över hela länet, även från Bergslagen, hade bidragit till folkhögskolan, då ville man lägga något där också. Efter hand flyttades dock även kvinnornas utbildning till det som då hade börjat kallas Kävesta Folkhögskola.

På 1950-talet stöptes skolan om igen då själva jordbruksutbildningen flyttade till Kvinnersta, utanför Örebro. I dag har skolan fyra linjer. Konst- och formgivning, musik, dans och så den största allmän linje, där man läser in gymnasiebehörighet om man av olika skäl inte klarat det på en vanlig skola.

Mycket historia

Det finns mycket historia bevarad på skolan. I ett särskilt museum kan man se hur 1800-talets och det tidiga 1900-talets folkhögskoleelever hade det på lektionerna. Det finns också en helt enastående samling av torkade insekter och pressade blommor.

– Kanske finns här växter och insekter som inte längre existerar, någon borde inventera samlingarna, säger rektor, Lisa Rosander.

En grupp människor som sitter runt ett bord.

Ebba Milojevick, Anna Thorstedt, Richard Gustafsson och Fatime Beganaj går alla sista året på allmän linje. De anser alla fyra att Kävesta egentligen varit den enda skola som fungerat för dem. De firade skolans 150 år med bakelser. Foto: Henrik Östensson

”Jag kände mig dum i vanliga skolan – här fungerar det”

– Det finns de som kallar allmän linje en andra chans. Jag menar att det inte är helt riktigt. De flesta av våra elever upplever faktiskt att folkhögskolan, allmän linje, är den första chans de fått, den första skolmiljö där de passar in, säger skolans rektor, Lisa Rosander.

Vi träffade fyra av de elever som går sista året på allmän linje.

– Jag började falla ur skolan redan i slutet av mellanstadiet, säger Fatime Beganaj.

De fungerade inte hemma med familjen, det fungerade inte alls i skolan. Jag gjorde revolt, träffade en kille och fick barn när jag var 15 år. Sedan har livet rullat på.  Jag är 31 och har uppfostrat fyra barn. Jag har jobbat med vård och allt möjligt, ofta tillfälliga jobb, men har förstått att utan utbildning kommer jag alltid vara hänvisad till lågt betala, slitiga tillfälliga jobb. Jag var tvungen att ta tag i mitt liv. Jag började på komvux. Men det var svårt. Mycket självstudier och inte så mycket stöd, hjälp. Men här har de fungerat, äntligen. Här har man tid för varje elev, man får det stöd man behöver. Nu har jag snart klarat gymnasiekompetensen. Det är ett otroligt lyft för mig och mitt självförtroende.

– Vad händer nu?

– Jag tänker studera för att bli jurist, säger Fatime.

Anna Thorstedt säger så här:

– Under hela skoltiden kände jag mig dum. Jag förstod inte, och ville inte fråga, eftersom jag då framstod som ännu dummare. Här förstår man det och kan lotsa mig igenom problem. Jag har haft en tuff resa ändå. Jag började här redan 2017, och har haft uppehåll och kommit tillbaka, men nu är jag snart färdig med gymnasiestudierna. Man känner sig trygg här, får vänner för livet. Att folk är i olika ålder är också bra. Man kommer in med olika livserfarenheter och kan komplettera varandra.

Ville ta tag i livet

– Jag hade jobbigt i skolan och klarade inte gymnasiet. Strulade kanske lite och hoppade av. Har sedan jobbat, med både vård och på hotell- och restauranger. Nu var det dags att ta tag i livet. Man behöver gymnasieutbildning för att klara sig i livet, säger Ebba Milojevick.

– Jag hade en kompis som gick här som rekommenderade mig att söka. Inget jag ångrat. Känner mig förstådd och har fått det stöd jag behövt. Att man fått vänner för livet är också helt otroligt.

Så här lyder Richard Gustafssons historia:

– Jag drabbades av psykisk ohälsa, depression på gymnasiet och klarade inte av det. Har sedan försökt med komvux. Det var för ostrukturerat. Det passade inte alls mig. Sedan berättade min mor om Kävesta.  Jag sökte in. Det har fungerat perfekt för mig. Här har jag fått hjälp och kunnat passa in, nästan för första gången.

Olika inriktningar

Folkhögskolor har olika inriktingar. De ägs antingen av olika folkrörelser, religiösa samfund, eller som i fallet Kävesta, av regioner. På Kävesta har man valt inriktningar som konst, musik och dans, medan Fellingsbro folkhögskola, som också drivs av regionen, bland annat har avancerade utbildningar för teckentolkar och dövblindtolkar. Allmän linje är obligatorisk, för alla folkhögskolor. Man studerar då från ett år till fyra år, för att klara gymnasiekompetens.

I dag är folkhögskolorna omdiskuterade. Finansieringen från staten har minskat. Förra året föreslog exempelvis SD i regionfullmäktige att regionen borde göra sig av med Kävesta folkhögskola.

En målning av en man i smoking visas.

Även om det var väldigt många som bidrog till att folkhögskolan skulle kunna starta, inte minst med pengar, hade Gustaf Adolf Coyet en helt avgörande betydelse för skolan i början. Foto: Henrik Östensson

Annons

hallsberg