Man anar ögon i mörkret
som följer planet däruppe

Flygplanet dånar fram på elva tusen meters höjd i natten över Afrika en hastighet av 80 mil i timman. Ombord finns några hundra passagerare. Med erforderliga pass och visum. Flinka händer serverar en sen men utsökt måltid krönt med kaffe och konjak av bästa märke.

Då i behaglig sämnighet, en titt på kartan på displayen på ryggstödet framför. Snett ner till vänster Darfur i Sudan med sina lidande människor i de stora flyktinglägren.

Så anar man ögon där nere som i natten ser flygplanet däruppe blinka i mörkret för en kort stund. En tillfällig betlehemsstjärna i riktningen mot målet. Unga män och kvinnor på en långsam vandring mot Medelhavets kust och bortom det Europa.

Passagerarna i planet vet på minuter när, när de ska välkomnas av artiga passpoliser och leende flygplatsvärdinnor. De där nere kan bara kalkylera i veckor och månader om och när de kan vara framme.

Den som i flygplansfåtöljen tänker i de här banorna förmår bara skicka en bön till den Herre (vad de nu benämner honom) som kommer att mötas av en tidig morgonbön från dem därnere:

- Lyssna och skydda dem under den dag som kommer.

Jo, en sak till.  Medelhavskulturen, berättad i bibeln eller av Homeros, lär hur man möter främlingen med omsorg och med värdighet. Om du, i din stad eller by, möter någon som överlevt sin riskfyllda vandring och det farliga vattnet måste du uppbåda all empati och omsorg för ett värdigt mottagande.