”Vi ber på söndagar,
kompisarna på fredagar”

Vi har under senare tid fått övernog av skildringar av hat och våld i världen och nära inpå med bakgrund i religion och etnicitet. Dessbättre finns det undantag ute i världen, bland annat i Tanzania.

Vi besökte Bukoba och Bukobatrakten i norra Tanzania sommaren 2013. Vi togs emot å det hjärtligaste och omsorgsfullaste av den tanzaniska vänkretsen. Vi bjöds på goda måltider från grytor uppdukade på palmblad i små boningar på små bananodlingar. Vi inbjöds till en kyrka där alla byns skolbarn bestod oss ett sångprogram. Vi kördes runt i en liten Toyota på jordvägar, där en Landrover föreföll vara det lämpliga transportmedlet Två akademiker, uppväxta i de här byarna, tog oss runt på dessa resor. De hade alltså egen kunskap om bylivet och överblick över livet i Tanzania.

Vi stannade vid en liten luthersk kyrka. I gräset utanför kyrkan låg två äldre herrar i muslimsk dräkt och bad.

– De deltar i ett allreligöst möte i kyrkan, fick veta. De har tagit paus för sin eftermiddagsbön. Jag såg lite frågande ut. Våra ledsagare förklarade. - Klart att de platsar i en i en kyrka. De har ju samma gud.

Det låg i luften, övertydligt: "Det fattar du väl?" Så de berättade om kompisar och arbetskamrater och sammanfattade: - Det som skiljer oss åt är att vi ber i kyrkan på söndag och de i moskén på fredag. De förklarade också hur tanzanierna lyckats förvalta arvet efter sin förste president, Julius Nyerere, och den religiösa tolerans som präglar vardagsliv och statsapparat.

När Julius Nyerere lirkade ut dåvarande Tanganyika ur det brittiska förvaltarskapet skapade han en stat där en tredjedel var kristna, en tredjedel muslimer och en tredjedel något annat. Därtill fanns 160 olika stammar och det talades en mängd stamspråk.

Tålmodigt fick han sitt parti att acceptera en sekulär stat, att proklamera en icke etnisk stat och införa swahili och engelska som landets officiella språk. Den fromme katoliken Nyerere omgav sig med rådgivare från alla läger och förklarade ständigt: - Vi frågar aldrig Vi bryr oss bara om att de är hängivna landet.

I hans inre krets av förtrogna fanns den indiskättade muslimen Amir Jamal, amerikanskan  Lady Chesham och den svenska missionären Barbro Johansson.Detta att ”inte fråga” betyder band annat att det inte förs statistik över trostillhörighet och stamtillhörighet.

Visst händer det även i Tanzania att några bränner en kyrka eller misshandlar en präst. När media frågar om saken blir svaret det samma från såväl president som lokal polis: - Vårt rättsväsende klarar av att hantera huliganer.  Ett politiskt korrekt svar, som visar att man vinnlägger sig att vårda en skör balans mellan trosgrupper. Sen är det väl så att en hetsig ung muslim knappast får någon gloria i sympatiserande kretsar av att offentligen pekas ut som huligan.

När världen nu diskuterar hur man skapar en tillvaro för frustrerade unga fattig män för att motverka vanlig kriminalitet eller extremism såg vi ett exempel i staden Bukoba. Unga män cirkulerade vid restaurangerna på skinande tystgående motorcyklar eller satt uppradade i långa rader på sina fordon vid marknadsplatsen.  En sorts billighetstaxi. Matronor som handlat grönsaker på marknaden tog plats på bönpallen, slog med ett litet leende den lediga armen om den unge mannen och blev hemforslade för en billig penning.

Det berättades att rika stadsbor köper in motorcyklarna och överlämnar dem åt fattiga unga män. De får stoltheten att sköta om och visa upp sig på skinande motorcyklar och tjäna en slant.  Därutöver ersatte nog denna billiga transportkapacitet behovet av stadsbussar. Man får anta att det fanns ett förbehåll i gåvan, att sköta sig.

Arvet efter Nyerere har en annan viktig komponent. Han lade fast traditionen att avgå frivilligt. Ingen president eller annan vald makthavare kommer på idén att trixa för att förlänga sitt mandat. Det gör skillnad i samhällsklimatet mot stater i grannskapet.

Tanzania har förvisso problem. Bland annat att utveckla landsbygden utan att skapa stadsslum.  Dock är problemen betydligt färre än i grannländer som Kenya och Uganda. Landets stabilitet och lugn gör att världsledare som senast Obama eller Kinas president gärna besöker Tanzania. Efter sig lämnar de affärskontrakt, löften om biståndsprojekt och rikliga stipendier. Hemma får Obama god press för besöket även om en och annan undrar varför han inte valde Kenya där han har sina rötter.