Förmögenheterna växer...

Då krävdes resolut kung
för att kväsa rikaste adeln

Brittiska The Guardian uppmärksannade 7 april stort en rapport från brittiska underhusets utredningstjänst. Den slog fast att den rikaste procenten i världen som redan äger lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning sannolikt kommer att råda över två tredjedelar av världens tillgångar 2030.

Intervjuade parlamentariker från Labour och Tories var eniga. Deras svar kan sammanfattas med uttrycket svenska toppolitiker använder när de konfronteras med obehagligheter: -Oacceptabelt.

Den lilla kretsen av magnater kan luta sig bakåt. De är medvetna om att västvärldens demokratier saknar strategier att ändra rådande ordning. De vet också att det faktiskt fordrades två världskrig med mellanliggande  30-talsdepression för att tillfällig hejda den förmögenhetskoncentration som påbörjats på sent 1800-tal

Annat var det förr. Gustav Vasa, fick Västerås riksdag år 1527att godkänna att kyrkans överflödiga egendom skulle indras till staten. Mest har historieböcker observerat bråk om nedsmälta kyrkklockor och silverföremål. Det stora kapet gällde alla de jordegendomar med sina arrende- och skatteinkomster som staten tog över. Under Gustav Vasas tid ökade kronans jordinnehav från  5.6 procent till  28.5

Det var med detta kronans jordinnehav som drottning Kristina berikade både förtjänta män och gunstlingar. Det kunde ske i form av gods eller oftare i form av arrenden från mängder av gårdar som ägdes av kronan. Rikets tillgångar länkades över till en liten grupp i adelns topp.

När Karl XI blev myndig 1672 såg han ett land i förfall. Det var uppenbart att hans förmyndare som skött landet under hans tid som omyndig hade mycket att förklara. Han drog igång det som kalas förmyndarräfsten.

Det var ett rättegångsförfarande mot en samling herrar inom högadeln. De beslogs med försummelser och ålades i vissa fall ruinerande skadestånd. Rättsförfarande drog in 4 miljoner daler silvermynt. Cirka 800 miljoner i dagens penningvärde

Nästa drag var det historieböckerna kallar reduktionen. En kommission granskade och återförde utdelade betydande jordinnehav och skatteinkomster  till kronan. Historiker som tuggat igenom den komplicerade väven av privilegier konstaterar att vissa släkter drabbades hårt men att adeln som grupp kom ut med relativt väl behållet jordinnehav. Inte minst konsoliderade adeln det bestånd av säterier som vi fortfarande ser i det svenska herrgårdslandskapet.

Äldre historiska skildringar har brett ut sig om alla drabbade adelsmäns elände, En lärobok för folkskolan berättar på 1800-talet om hur Magnus Gabriel de la Gardie ”bara fick behålla blott en liten gård, där han framlevde sina sista dagar i armod och klagan”. Visst var hans fall stort. Dock disponerade han och hans gemål godset Höjentorp och Venngarns slott på livstid.

Det finns ännu en aspekt på reduktionen: När drottning Kristina överlät arrendeinkomster från kronans bondgårdar till adelsmän förvandlades kronobönder till frälsebönder. Tillsammans med självägande bönder utgjorde kronoarrendatorerna bondeståndet i riksdagen. Frälsebönderna var representerade av sina adelsherrar.

Den maktberusade eliten började hysa tankar om frälsebönderna som sina undersåtar. Livegenskap, som på kontinenten, låg i farans riktning. Reduktionen återställde detta. När mängden av arrenden återställdes till krononan blev de åter kronobönder med högre medborgerlig  status.

Historien upprepar sig aldrig rent bokstavligt- Attityder däremot synes vara tidlösa. Den dåtida arroganta eliten började på 1600-talet se frälsebönderna som sina undersåtar. Om det skulle braka iväg på det sätt som brittiska underhusets rapport befarar kan vi nog börja spekulera i tanken att denna nutidens finansiella elit på allvar anser statschefer, regeringar, parlament som sina undersåtar - ”frälsebönder” under en tunn fernissa av demokrati.

PS. Ett debattinlägg om Sverige publicerades ungefär samtidigt med artikeln i The Guardian. Rapporten ”Ägande- och förmögenhetsstrukturen och dess förändring sedan 1980” finns att läsa på www.katalys.org. DS