Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
Resville är inte en stad i Frankrike, även om ”ville” råkar vara det franska ordet för stad. Det är en liten plats på slätten söder om Lidköping. Vi hittade den på en spaning lockade av dess devis Resville, Sveriges vackraste hôla. Namnet Resville börjar med samma tungrots-r som fransmän och västgötar använder, men sen är det slut på likheterna. Det uttalas Ressvelle.
Söder om Lidköping breder ett bördigt jordbruksland ut sig. Platt som om Vår Herre lagt oändlig omsorg vid att med sin kavel forma ett slättland. Där har lantmätarna strött ut burgna spannmålsgårdar över bördig åkermark. Gårdar med en kappa av omfångsrika träd kring präktiga bostadshus och stora maskinhallar till någorlunda skydd för vinterns isande vindar. Den låga horisonten i fjärran bryts av några vindsnurror och av många kyrktorn omgivna av lummiga kyrkogårdslundar. Långt borta i alla riktningar anar vi traktorer i höstplöjningen.
I en miljö där allt handlar om det agrara, ser vi överraskande en sorgligt åtgången men en gång elegant vägskylt med den lakoniska texten Fabriken. Den leder oss ner genom en skuggig ravin till byggnaderna där Kristinedals textilfabrik blomstrade från 1800-talet tills teko-krisen släckte ner den 1976. Nu en rätt övergiven miljö lämpad för filmthrillers med ond bråd död i mörka vattenvirvlar. Jo, där finns en fabriksförsäljning av allehanda textiler. Vi skymtar otaliga tygpackar genom fönstren. Där inne ska finnas 500 kvadratmeter tyg. En dam som kliver ur sin bil förklarar uppskattande: "Detta är en riktig käringaaffär".
Genom detta platta land flyter nämligen den lilla ån Flian. Man skulle tänka sig Flian som en maklig ström över slättlandet mot Lidan och Vänern. Men icke. Ån har grävt sig ner genom djupa jordlager, stött på en bergklack, grävt sig ner ett snäpp till medströms. Resultatet har blivit raviner, vattenfall och vrenskande strömmar, som naturligtvis kom att utnyttjas till en räcka vattenkvarnar och med tiden textilfabriken.
Vi hittar Resville, en idyll vid ån med vattenfall och en magnifik stenbro. Magnoliorna prunkar i trädgårdar runt välskötta röda hus. Den obligatoriska kvarnen vid fallet har blivit bygdegård. Där donas för fullt för nästa kvälls stora begivenhet. Den som bygden ser fram mot nu när skörden är bärgad och dagarna är ensamma på traktorerna vid höstplöjningen: Pub-kväll med Resville Blues Band, åter på hemmaplan, enligt reklamen. En helkväll till klockan ett.
Vi återvänder till stora vägstråket och blandar oss med suvarana Stockholmare på hemväg från sommarhusen i Fiskebäckskil och Smögen just igenbommade för hösten. Stockholm väntar med en ny säsong. Jag funderar på livskvaliteter och på det mentala avståndet från ”Käringaaffärn” till NK och från ”Pubkvällen med Resville Blues Band i Sveriges vackraste hôla” till Stureplan.
Ulrik Jansson
Ulrik Jansson är f d gymnasielärare i Hallsberg som kan det mesta om bygdens historia, dokumenterat i flera böcker. Han vill ge perspektiv på nutiden genom att hitta historiska spår.
Inlägg
Biter nya svenska stålet? 14 mars gammal flyttdag Historien om slavskolan Så fick vi vaccin Vikingarnas jul Hästlunk styr Biden Tala om tideräkning Wigforss (S) visar vägen 1928 Sverige först erkänna USA Bekanta från förr Pressfrihet inte självklar En riktig karantän Influencers för tryckfrihet Först med tryckfrihet Engelska banbrytare Då föddes skräckromanen Läsa Boccaccio hjälper Om svenskars förfäder Gästgiveriet som flyttade Fritid före Reinfeldt Konst på Waldemarsudde Tulpaner och girighet Överlevnadskonst Historiskt var ordet Om samtal Flykting passade in Mästersmeden började med spik Leve Skomakarveckan Rika tar för sig Upproret i Tiveden Läslusten blommade Jag fick ett sketbrev Växtvärk i Hallsberg Livslängd förr och nu Om kvarnstenar Kvinna i bergsmansbyn Vi här uppe, dom därnere Kata, sensationell kvinna Om studentmössor Gamla verktyg håller än Lantbruksrörelsen firar 100 år Askersund i praktverket När bonden gick med bössa Främlingsrädsla Den gripande bilden När Karin tog plats När kriget kom Allés skolgård ett sädesfält I döda andars svenska sällskap Mord efter hatrykten Ost var kvinnokultur I ramslökens rike Dragna värjor De gick inte på pumpen Hedrar Julia 8 mars Vår franska by, ett bokslut Vår franska by som dog Downton Abbey och den arbetsfria klassen Att vara språkvän Kommissarie Kempes näve Sörgård och skallemätare Resan till Resville 40-tal med självhushåll Älskade hästar Trull i ny kostym Flyktingar bär med sig hopp Fotboll på tv i Grez Edlas kaka när Karin firas På tal om greker Ladan på Torp En god cigarr Att starta om historien Att vakta järnvägen Om försvarskostnader Generositet över gränser Lång tradition av kvinnligt fredsarbete Titt på undantaget Tanzania Kvinnokamp i Hallsberg Främlingsrädsla kan kureras Bygdehistoria i bild Bilden av Hallsberg förskjuts Tomten väckte läslust! Grattis Adventskyrkan, 70! Dåtida “käbbel” Trapp, ett historiskt hus Tromben vid Hallsberg På Anckarströms vis Ett tusen ånglok Lägg på luren! Älgjakt enl. Caesar De lyfte folkskolan