Ledarbyte på Anckarströms vis

Egna brister och andras fulspel ledde till partiordförande Juholts avgång. Allt beskrivet i en ny och säkert flitigt läst bok. Ett libretto – opera eller såpa? – med tvivelaktiga ingredienser, dock bara bildlikt ”knivar i ryggen”. Illa nog. 

- Avsatt! Spik i foten, alltså, muttrar gamle Anckarström i sin himmel över förfarandet. - Sånt ska skötas med pistoler,

Tiden var 1792, närmare bestämt i en seg marsvinter. Kungen Gustaf III var inte i sitt esse i kylan. En operabal skulle behaga monarken. Supé med vänner i en avskild matsal. I balsalen vackra adelsdamer och dito herrar, för övrigt blandad publik, ett stänk av erotiska vibbar i luften. Kungen var uppiggad och avvisade ett skarpt varningsbrev. Under skalet av siden, puder och rouge fanns en iskall spelare som hastigt vägde risken för ett dödligt attentat  mot nesan att betraktas som rädd.

Måhända eggad ett extra snäpp av faran steg han ut i balsalen. Ur en krets av herrar i likadana svarta kappor och vita masker, gled en figur in bak kungens rygg, yttrade artigt på franska - God afton vackra mask och avlossade ett pistolskott som tog i kungens rygg över höften. Kungen tycks med kall värdighet ha noterat träffen. Konstaterade till hovstallmästaren  von Essen:- Je suis blessé   Jag är sårad. För mig till mina rum.

Polischefen  Lilliensparre, snabbt på plats,  stängde dörrarna, demaskerade publiken. Sände en polisman till alla vapensmeder med the smoking gun och hade redan nästa dag fångat in den som avlossats skottet. En kapten Anckarström, som dan innan korkat nog låtit reparera pistolerna. 

Medan kungens dagar rann ut rullades historien upp. Där figurerade höjdare av annan dignitet än på det sentida Sveavägen. Skulle alla dessa, ty de voro många – som ville eliminera kungen och avskaffa den absoluta kungamakten -  näpsas, ja då skulle gräddan på riddarhus och i andra ledande kretsar raderas ut. Så förutom Anckarström, som avrättades, hyvlade man till några syndabockar. Vissa landsförvisades. Andra som hukat på herresäten och i stadsvåningar kunde snart, med ny kung, om än omyndig, notera business as usual. Förmodligen ett tidlöst mönster.