Ost-riket i väst

Konsten att sälja ost
med god kulturhistoria

Storytelling eller på vardagligare svenska yrkesmässigt matprat är en viktig del i den kommersiella marknadsföringen av matprodukter – inte minst ost.. Det gläder osttillverkaren att hitta en episod i Strindbergs Röda rummet där det festas på Västerbottensost och Blombergsbrännvin. Ännu mer middagsgästen som får en kulturell touch av att – en passant – återberätta den när Västerbottensosten avrundar middagen. Hur som helst. Berättelserna är underhållande och ovanligt lättsmält kulturhistoria.

Huruvida den ymniga storytelling man finner på nätet tål en närmare granskning må vara osagt. Mejerierna är lokalpatriotiska. Sålunda försummar västgötska notiser inte att berätta att en Västerbotten är en västgötaost från början. Eleonora Lindström från Lappvattnet vid Burträsk lärde sig göra osten vid mejeriskolan i Degeberga i Västergötland. Mejeriet i Burträsk har en något annorlunda version. Västerbottenssten skapades av en lapsus när mejerskan försummade sitt värv med västgötaosten för ett ögonblick för att vänslas med en mejeridräng.

Två mejerskor vid Altuna mejeri i Uppland.  Foto: John Alinder. Upplands museum

I ostlandskapet Västergötland har man förvisso luskat i ostens kulturhistoria från munkarnas tid och från från Olaus Magnus berättelser och framåt. Därutöver har ostarnas namnskick historiens prägel. Arla använder namnet Wästgöta kloster – med W för att accentuera historien. Falbygdens mejeri håller sig till Viking, Arn, Birger Jarl och 1879 för att understryka kultur och tradition. Västergötland prisas redan av Olaus Magnus som i hans stora verk Om de nordiska folkens historia. Där ägnar ett avsnitt åt de västgötska ostarna. Som han prisar och måhända suktar efter i exilen i Rom.

Att bondelivet kretsar kring mjölk och mjölkprodukter märks i Falköping som presenterar sig som Sveriges kotätaste kommun. Stan hyser därutöver ett ostmekka, Falbygdens ost, där turisterna flockas kring ett överdåd av ostar och allehanda tillbehör till dessa.

Hallsbergs Mejeri AB, Bangatan norr om järnvägen, där cementfabriken nu ligger. Bilden från ca 1915. Hallsberg kommuns bildarkiv.

Olaus Magnus har en intressat notis: ”Ostarna arbetas ej av män, utan av kvinnor. Ingen man, hur angelägen han än är, får komma med, ty dessa dugliga kvinnor hava sina göromål skilda från männen”.

Och visst, allt som hade med kor och mjölkhantering var långt in i sen tid kvinnogöra. När mejerierna kom, först på herrgårdar och senare ute i byarna fick mejerskor ansvaret. Ansvar för produkterna och ansvar att lära upp mejerielever. Västgötaosten skapades på ett mejeri i Österäng av mejerskan Leonora Mortensen från Schlesvig- Holstein, anställd av en greve Hamilton på Blomberg på Kinnekulle.

Tar vi exempel från Sydnärke och Hallsberg så härskade fru Molander som mejerska i Molanders mejeri, fram mot slutet av 1800-talet länets största. Hon ledde en stor skara unga kvinnor i det dagliga mejeriarbetet och utbildade åtskilliga av traktens kvinnor i yrket. Det var populärt att arbeta i mejeri. Flickorna slapp titeln piga. De var mejerinnor.

Så kom slutet för mejerskornas period. Mejerierna fick allt mer maskiner. Då vaknade karlarna till. Då skulle arbetet ledas av en man, en mejerist. Mejeriskolorna började plötsligt med två utbildningslinjer. En för kvinnliga mejerianställda, en för manliga mejerister. Lena Sommestad har i en studie beskrivit hur duktiga kvinnor berövades en månghundraårig yrkesbana i svenska mejerier.