Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
Året var 1810. Genom det svenska sommarlandskapet knirkade ett liktåg fram på landsvägen från Skåne i riktning mot Stockholm. Mannen på katafalken var Sveriges tronföljare prins Karl August. Vid en militärövning på Revingehed i Skåne hade han störtat av hästen och befunnits död.
Långt snabbare än liktåget flög rykten om att tronföljaren blivit förgiftad. Fabricerade lögner spreds genom smädeskrifter och pamfletter. Måltavlor var ”gustavianerna ” i allmänhet och i synnerhet ”den högsta kraschanen” lantmarskalken Axel von Fersen.
Stockholm sjöd av upphetsade stämningar. Avsevärda grupperingar av militär hade utposterats vid den döde kronprisens sista färd genom Stockholm. Framför likvagnen färdades lantmarskalken Axel von Fersen i sin ståtliga sjuglasvagn.
Folkmassan längs kortegevägen larmade och gick till handgripligheter. Stenar haglade och snart var de sju glasfönstren i von Fersens vagn krossade. Hans ståtliga vagn demolerades.
Framför huset Stora Nygatan 1 vid Storkyrkobrinken stoppades vagnen. Fersen tog sin tillflykt till huset. En kort respit. Karlar trängde sig in och fortsatte misshandeln och drev ut honom på gatan. Historieböckerna har många skildringar av von Fersens ”golgatavandring” i åsynen av passiv militär innan ha slutligen formligen massakrerades av folkmassan på rådhusets gård
Bakgrunden till oron kan sökas bland annat i förlusten av Finland 1809. Svenska officerare startade en revolution och arresterade handgripligen kungen, Gustav IV Adolf. ”1809-års män”, som de blivit kallade såg till att kungen avsattes och att hans son Gustav miste arvsrätten till tronen. Den barnlöse och harmlöse Karl XIII fick vara kung styrd av 1809 års grundlag men till tronföljare utsågs en dansk prins, Karl August. Därmed var ”gustavianerna” definitivt utmanövrerade från den svenska tronen.
Tronföljarens plötsliga död av påstådd förgiftning kunde tolkas som ett motdrag från ”gustavianerna” och den gamla högadeln Lantmarskalken, von Fersen pekades ut som anstiftare.
Upploppet, som kostade von Fersen livet, fick myndigheterna att förlägga den riksdag som skulle utse ny tronföljare efter prins Karl August till en säkrare plats nämligen Örebro. Där föll valet oväntat på en karsk karl vid namn Bernadotte. Men det är en annan historia.
När man väl utrett Axel von Fersens oskuld och begrundat följderna av ryktena i ett vidrigt mord formulerade någon omdömet: - Den svenska vanärans botten.
Se där en händelse i historien som visar hur avsiktliga, energiskt framförda grundlösa rykten triggar till våldsdåd. Dessvärre har beteendet eskalerat med ny teknik. På världsplanet kan vi se en presidentkandidat, Mr Trump, basuna ut hatiska lögner. Vi såg de exempellösa utfallen i den brittiska brexitkampanjen mot invandrare som ledde till en remarkabel ökning av hatbrotten i landet.
Här hemmavid hukar SD:s svans över tangentborden och hamrar energiskt in hatbudskap mot flyktingar. Så triggas mordbränder vid flyktingboenden och angrepp å personer. Vi ser mobbingen på nätet ungdomar emellan. Varje hatbudskap - i vilken form det än framförs - är ett steg mot vanärans botten.
Ulrik Jansson
Ulrik Jansson är f d gymnasielärare i Hallsberg som kan det mesta om bygdens historia, dokumenterat i flera böcker. Han vill ge perspektiv på nutiden genom att hitta historiska spår.
Inlägg
Biter nya svenska stålet? 14 mars gammal flyttdag Historien om slavskolan Så fick vi vaccin Vikingarnas jul Hästlunk styr Biden Tala om tideräkning Wigforss (S) visar vägen 1928 Sverige först erkänna USA Bekanta från förr Pressfrihet inte självklar En riktig karantän Influencers för tryckfrihet Först med tryckfrihet Engelska banbrytare Då föddes skräckromanen Läsa Boccaccio hjälper Om svenskars förfäder Gästgiveriet som flyttade Fritid före Reinfeldt Konst på Waldemarsudde Tulpaner och girighet Överlevnadskonst Historiskt var ordet Om samtal Flykting passade in Mästersmeden började med spik Leve Skomakarveckan Rika tar för sig Upproret i Tiveden Läslusten blommade Jag fick ett sketbrev Växtvärk i Hallsberg Livslängd förr och nu Om kvarnstenar Kvinna i bergsmansbyn Vi här uppe, dom därnere Kata, sensationell kvinna Om studentmössor Gamla verktyg håller än Lantbruksrörelsen firar 100 år Askersund i praktverket När bonden gick med bössa Främlingsrädsla Den gripande bilden När Karin tog plats När kriget kom Allés skolgård ett sädesfält I döda andars svenska sällskap Mord efter hatrykten Ost var kvinnokultur I ramslökens rike Dragna värjor De gick inte på pumpen Hedrar Julia 8 mars Vår franska by, ett bokslut Vår franska by som dog Downton Abbey och den arbetsfria klassen Att vara språkvän Kommissarie Kempes näve Sörgård och skallemätare Resan till Resville 40-tal med självhushåll Älskade hästar Trull i ny kostym Flyktingar bär med sig hopp Fotboll på tv i Grez Edlas kaka när Karin firas På tal om greker Ladan på Torp En god cigarr Att starta om historien Att vakta järnvägen Om försvarskostnader Generositet över gränser Lång tradition av kvinnligt fredsarbete Titt på undantaget Tanzania Kvinnokamp i Hallsberg Främlingsrädsla kan kureras Bygdehistoria i bild Bilden av Hallsberg förskjuts Tomten väckte läslust! Grattis Adventskyrkan, 70! Dåtida “käbbel” Trapp, ett historiskt hus Tromben vid Hallsberg På Anckarströms vis Ett tusen ånglok Lägg på luren! Älgjakt enl. Caesar De lyfte folkskolan