Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
Nu samlas skarorna på Torp till den traditionsrika Torpkonferensen på Torps gård i Kräcklinge. Ett evenemang med anor sedan midsommaren 1887. Många trossamfund har ett naturligt nav, en central mötesplats dit samfundets troende gärna söker sig för gemenskap och uppbyggelse. Det kan vara en plats som utstrålar makt och prakt som katolska kyrkans Petersplats. Märkligt nog kan det även vara en lada bortom allfarvägarna. För så är det med ladan på gården Torp för Helgelseförbundets och hela Evangeliska Frikyrkans medlemmar.
Just ladan, med sin laddning av generationers minnen, möten och böner, är nog det väsentliga med Torp. Helgelseförbundet har genomgått förändringar och tillhör nu en större familj, Evangeliska Frikyrkan men ladan med sina möten står där välkomnande. Nutidens urbaniserade besökare finner det nog exotiskt att mötas i en lada i ett försommarskönt landskap. Detta särskilt som anläggningen graderats upp runt ladan med moderna faciliteter för övernattning, mat och komfort.
Då, 1887, när patron Edward Hedin kallade till möte, var det naturligt att använda en tom lada eller en loge för ett möte eller i världsliga kretsar för en danskväll. Ingen brydde sig om att notera något kring detta självklara. Eller det lika naturliga att man delade på matsäck om så krävdes och fick tak över huvudet hos närboende trossyskon. Redan vid första Torpkonferensen lär bortåt två till tre tusen personer ha slutit upp. En konferens varade i regel tre dagar. Om så var fallet även med den första är något oklart.
Däremot finns minnen att patron Hedin såg till att gårdens 20 hästar med vagnar och kuskar mötte upp vid tågen på Kumla station. Så rullade Hedins vagnar följda av skjutsbönders ekipage mot Torp. Man bänkade sig i den stora ladan. Det var dags för Hedin att träda fram med sitt hälsningstal – Välkomna till Torp!
Två patroner i Västernärke är portalfigurer i den väckelsevåg som omstöpte stora delar av det andliga livet i Närke. Hedengren på Riseberga och Hedin på Torp. Hedengren verkade genom nattvardsföreningar inom kyrkans ram. Hedin. med ett andligt avstamp just i Riseberga bönhus, blev frikyrkoman och en av grundarna till Helgelseförbundet. Förbundet formades främst av Hedin tillsammans med läsarprästen C.J.A. Kihlstedt och några lekmannapredikanter. Kihlstedt lämnade sin komministertjänst för att ägna sig åt Helgelseförbundet. Helgelseförbundet räknar just den första konferensen på Torp som sin startpunkt..
Gemensamt för båda godsägarna är även deras framgångsrika medborgargärning Båda var ledande inom hushållningssällskapet och driftiga inom jordbruket. Hedengren god för 700 tunnland, Hedin för tre hundra. Hedin var därutöver en duglig företagare med bl.a. Mosås tegelbruk och inte minst Hallsbergs mejeri. Det utevecklades till länets största med aktningsvärda sidoverksamheter som svinuppfödning, slakteri och ostlager. Mejeriet flyttades 1900 till Örebro.
Båda satt i perioder i riksdagen och var synnerligen aktiva på hemmaplan. Hedin lär ha samlat på sig ett övermått av lokala ordförandeuppdrag.
Bakom varje stor man står en kvinna med ett lite distanserat betraktande. Det sägs att när han berättade för hustru Axelina att han blivit ordförande även i Fjäderfäavelsföreningen inte undgick frågan: - Har du nån gång sett din egen hönsgård?
Ulrik Jansson
Ulrik Jansson är f d gymnasielärare i Hallsberg som kan det mesta om bygdens historia, dokumenterat i flera böcker. Han vill ge perspektiv på nutiden genom att hitta historiska spår.
Inlägg
Biter nya svenska stålet? 14 mars gammal flyttdag Historien om slavskolan Så fick vi vaccin Vikingarnas jul Hästlunk styr Biden Tala om tideräkning Wigforss (S) visar vägen 1928 Sverige först erkänna USA Bekanta från förr Pressfrihet inte självklar En riktig karantän Influencers för tryckfrihet Först med tryckfrihet Engelska banbrytare Då föddes skräckromanen Läsa Boccaccio hjälper Om svenskars förfäder Gästgiveriet som flyttade Fritid före Reinfeldt Konst på Waldemarsudde Tulpaner och girighet Överlevnadskonst Historiskt var ordet Om samtal Flykting passade in Mästersmeden började med spik Leve Skomakarveckan Rika tar för sig Upproret i Tiveden Läslusten blommade Jag fick ett sketbrev Växtvärk i Hallsberg Livslängd förr och nu Om kvarnstenar Kvinna i bergsmansbyn Vi här uppe, dom därnere Kata, sensationell kvinna Om studentmössor Gamla verktyg håller än Lantbruksrörelsen firar 100 år Askersund i praktverket När bonden gick med bössa Främlingsrädsla Den gripande bilden När Karin tog plats När kriget kom Allés skolgård ett sädesfält I döda andars svenska sällskap Mord efter hatrykten Ost var kvinnokultur I ramslökens rike Dragna värjor De gick inte på pumpen Hedrar Julia 8 mars Vår franska by, ett bokslut Vår franska by som dog Downton Abbey och den arbetsfria klassen Att vara språkvän Kommissarie Kempes näve Sörgård och skallemätare Resan till Resville 40-tal med självhushåll Älskade hästar Trull i ny kostym Flyktingar bär med sig hopp Fotboll på tv i Grez Edlas kaka när Karin firas På tal om greker Ladan på Torp En god cigarr Att starta om historien Att vakta järnvägen Om försvarskostnader Generositet över gränser Lång tradition av kvinnligt fredsarbete Titt på undantaget Tanzania Kvinnokamp i Hallsberg Främlingsrädsla kan kureras Bygdehistoria i bild Bilden av Hallsberg förskjuts Tomten väckte läslust! Grattis Adventskyrkan, 70! Dåtida “käbbel” Trapp, ett historiskt hus Tromben vid Hallsberg På Anckarströms vis Ett tusen ånglok Lägg på luren! Älgjakt enl. Caesar De lyfte folkskolan