Sans och förnuft i Sverige
på revolutionens rand

Så höjdes farlighetsnivån i Sverige ett snäpp från tre till fyra. Tidningsrubrikerna blev likaledes att snäpp större och svartare. Ansvariga politiker anmodades att på 30 sekunder i tv-rutan demonstrera handlingskraft. Våra vanligaste terrorexperter hastade mellan tv-sofforna. Detta mitt i svajet kring flyktingpolitiken.

En sådan situation är dubbelt farlig. Dels finns det vagt beskrivna hotet. Dels finns risken att ansvariga politiker och myndigheter fattar fel beslut just för att de pressas att visa handlingskraft. Eftertänksamma medarbetare tystas. Därför är det lärorikt att läsa Per T. Ohlssons berättelser om poliskommissarie Kempe och om inrikesminister von Sydow.

I Sveriges tidiga 1900-talshistoria fanns den tydliga motsättningen mellan Brantings val av den parlamentariska vägen och otåliga vänstermänniskor som förespråkade handling. Motsättningarna kulminerade livsfarligt 1917. Tydliga revolutionära stämningar fanns inspirerade av den ryska revolutionen och underblåsta av en eldfängd situation av svår livsmedelsbrist. Det pyrde och flammade på Seskarö, i Västervik, Västerås och Stockholm och andra ställen. Mot detta ställdes borgerliga medborgargarden. Farlighetsnivån var 5 för att tala säpospråk.

Lokalt löstes det av sansade personer. Istället för att hota skjuta folk lastade en klok landshövding en båt full med livsmedel och for ut till Seskarö, som var ockuperat av 500 soldater ned kanonbåt. Hans budskap var sammanfattat: - Här är maten. Om ni är lugna tar jag hem militären. I Västerås, där det såg riktigt illa ut, sydde ledande socialdemokrater och ASEA-direktören Edström ihop ett paket med matkuponger som fick revolutionsglöden att falna.

Ett utomordentligt farligt läge uppstod i Stockholm 21april 1917 framför riksdagshuset. Riksdagen skulle behandla hungerkrisen. Utanför samlades en svällande skara demonstranter. Bakom dem växte ett välbeväpnat polisuppbåd. Det fanns inga flyktvägar i händelse av ett polisingrepp. Det hölls tal av bl.a Branting. På sluttampen höll Per Albin Hansson ställningarna i talarstolen. Per Albin uppmanade de sina att skingras men de var ovilliga. Tvärtom uppstod viss oro.

Bakom Per Albin stod den allt nervösare polischefen Tamm med kommissarie Anders Gustaf Kempe vid sin sida. Polischefen började höja sin högerhand som tecken till polisstyrkan att hugga in. Kommissarie Kempe grep resolut högste chefens hand och drog ner den. Blodsutgjutelsen med alla dess förutsägbara konsekvenser i form av fullt uppror i Stockholm uteblev. En insiktsfull bedömare, Ola Larsmo, har rubricerat händelsen som ”En näve från svensk revolution”.

Även på högsta nivå gavs utrymme för de sansade personerna. Det kan illustreras av den häftiga diskussionen i riksdagen om bidrag till en halvofficiell skyddskår av högerkaraktär. Ärendet försvarade häftigt av statsminister Carl Swartz. Han tog inga intryck av Brantings argument att en borgerlig skyddskår osvikligen skulle inspirera till röda frikårer. Med andra ord en synnerligen farlig situation.

Mitt under debatten stegade inrikesministern Oscar von Sydow fram till Branting och Erik Palmstierna (Röde baronen) med orden: Låt oss i Herrans namn ordna upp det här. Sluta debattera så skall jag ansvara för att det klaras av. Dagen efter var tankarna på skyddskår avförda. Se där ytterligare en person som i rätt ögonblick drog ner handen på sin chef statministern väl medveten om att han förorsakade sin regering en rejäl prestigeförlust..

Med bland annat dessa händelser kunde till sist 1917 läggas till handlingarna som ett år då då Sverige till sist kom på rätt köl. Det togs beslut om försörjningen. Sedan kom beslur 1918 om allmän rösträtt. Sverige traskade på längs den demokratiska vägen.

Internet är stundom en gudagåva. Lord Keynes beskriver hur londonbon kunde sitta i sin säng smuttande på sitt morgonte och med sin telefon beställa all sköns varor från olika delar av välden och få dem hemskickade till sin dörr.

På samma sätt hämtade jag smuttande på eftermiddagskaffet på nätet Per T. Ohlssons berättelse om poliskommisarie Kempes insats i ett hyperkritiskt skede Boken heter Svensk politik. Den gav stoffet till detta inlägg. Det var trösterikt att läsa om en sådan svensk tradition.