Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
Fru Kata från Varnhem är årets grand lady i Västergötland. Den mäktiga kvinnan från kristen sen vikingatid, gift med stormannen Kettil, kan beskådas på Västergötlands museum i Skara återskapad med modern teknik .
Utställningen på museet är en del i kulmen av ett tolvårigt projekt: ”Varnhem innan munkarna kom”. Ett arkeologiskt projekt i Varnhem, som skriver om historien om Sveriges kristnande och flyttar tidsgränser bakåt och visar upp Sveriges äldsta stenkyrka.
Här i Varnhem fanns en kristen befolkning flera generationer innan Olof Skötkonung lät döpa sig i Husaby omkring år 1000.
Västgötarna, omgivna av dösar. högar och medeltidskyrkor, har ett genuint intresse för sin historia.
Förste antikvarien Maria Wretemark på länsmuseet i Skara började år 2005 projektet ”Varnhem innan munkarna kom”. Det fick många förvaltare av gedigna kassor: statliga myndigheter, kommuner, stiftelser, Svenska kyrkan, länets sparbanksstiftelser och andra, att inse att under torven på kullen ovanför klosterkyrkan låg en historia värdig Västergötland. En historia på solid vetenskap.
Nu tolv år och lika många miljoner kronor senare ser vi det storslagna resultatet. Snudd på världsarv.
Det ena är att utgrävningarna av gravar skriver om ett centralt kapitel i historien. Kristendomen kom till trakten tidigare än man trott och bredde ut sig i Västergötland före Uppland. Historieprofessorn Dick Harrison skriver om detta:
Men när vi idag öppnar våra ögon händer det något. Då ser vi inte längre Birka, utan Skaraslätten. De senaste årens utgrävningar i Varnhem har visat att det förekom kristna begravningar på orten redan på 800-talet. Samtidigt som Ansgar och Rimbert misslyckades att skapa permanenta kristna kolonier i Mälardalen spred alltså andra präster evangelium mellan Vänern och Vättern, uppenbarligen med framgång.
Det andra är att man grävt fram vad som kan vara Sveriges äldsta stenkyrka med den unika graven av en namngiven kvinna, Kata och skyddat den med en sober överbyggnad..
De kristna vikingarna övergav seden att bränna kroppar, Gravfälten från den tiden är, med modern teknik, en öppen bok med kunskap. DNA-undersökningar låter fastställa den dödes ögonfärg och hårfärg. Isotoper ger vetskap om mathållning och dieter. Till och med frekvensen av amning.
Katas gård i Varnhem ligger geografiskt så avlägset från segelbara vatten. Men herrana till godset var rimligen sedan långa tider välbekanta med Nordsjön och England kanske i följe med danska kungarna Sven Tveskägg och Knut den store som erövrat England. Stora myntfynd talar för saken.
Röveri och handel men också kontakt med den kristna läran i England och Danmark. Det kan förklara den tidiga kristendomen i Varnhem. Gravskicket i bortåt tre hundra undersökta gravar är kristet. Så kom tiden med munkarna. Då möter vi ytterligare en kvinna ur den yppersta eliten, Fru Sigrid. Det är hon som donerar godset Varnhem till cistercienserklostret.
Västgötar anses vara ”om sig och kring sig” men här bjuder de generöst på fri entré till en fascinerande värld, som nyss varit dold under torven.
Ulrik Jansson
Ulrik Jansson är f d gymnasielärare i Hallsberg som kan det mesta om bygdens historia, dokumenterat i flera böcker. Han vill ge perspektiv på nutiden genom att hitta historiska spår.
Inlägg
Biter nya svenska stålet? 14 mars gammal flyttdag Historien om slavskolan Så fick vi vaccin Vikingarnas jul Hästlunk styr Biden Tala om tideräkning Wigforss (S) visar vägen 1928 Sverige först erkänna USA Bekanta från förr Pressfrihet inte självklar En riktig karantän Influencers för tryckfrihet Först med tryckfrihet Engelska banbrytare Då föddes skräckromanen Läsa Boccaccio hjälper Om svenskars förfäder Gästgiveriet som flyttade Fritid före Reinfeldt Konst på Waldemarsudde Tulpaner och girighet Överlevnadskonst Historiskt var ordet Om samtal Flykting passade in Mästersmeden började med spik Leve Skomakarveckan Rika tar för sig Upproret i Tiveden Läslusten blommade Jag fick ett sketbrev Växtvärk i Hallsberg Livslängd förr och nu Om kvarnstenar Kvinna i bergsmansbyn Vi här uppe, dom därnere Kata, sensationell kvinna Om studentmössor Gamla verktyg håller än Lantbruksrörelsen firar 100 år Askersund i praktverket När bonden gick med bössa Främlingsrädsla Den gripande bilden När Karin tog plats När kriget kom Allés skolgård ett sädesfält I döda andars svenska sällskap Mord efter hatrykten Ost var kvinnokultur I ramslökens rike Dragna värjor De gick inte på pumpen Hedrar Julia 8 mars Vår franska by, ett bokslut Vår franska by som dog Downton Abbey och den arbetsfria klassen Att vara språkvän Kommissarie Kempes näve Sörgård och skallemätare Resan till Resville 40-tal med självhushåll Älskade hästar Trull i ny kostym Flyktingar bär med sig hopp Fotboll på tv i Grez Edlas kaka när Karin firas På tal om greker Ladan på Torp En god cigarr Att starta om historien Att vakta järnvägen Om försvarskostnader Generositet över gränser Lång tradition av kvinnligt fredsarbete Titt på undantaget Tanzania Kvinnokamp i Hallsberg Främlingsrädsla kan kureras Bygdehistoria i bild Bilden av Hallsberg förskjuts Tomten väckte läslust! Grattis Adventskyrkan, 70! Dåtida “käbbel” Trapp, ett historiskt hus Tromben vid Hallsberg På Anckarströms vis Ett tusen ånglok Lägg på luren! Älgjakt enl. Caesar De lyfte folkskolan