Hästars lunk spåras

I USA:s presidentval

Vi börjar bli välbekanta med turerna i det amerikanska presidentvalet och med dess regler och tidtabell. Den som klagat på att det tagit tid att få fram resultatet kan möjligen tröstas med att det var värre förr.

Vid valet 1800 hade varje delstat sin egen tidtabell för omröstningen. Därför kom det att ta nästan ett år innan alla stater röstat. Så räknades röster, elektorer valde så att man fick fram segraren. Sedan sipprade valresultatet ut till väljarna i tidningar och brev över landet.

1845 blev det ändring till gemensam valdag första tisdagen efter den första måndagen i november. Då var skörden bärgad i den tidens lantliga USA. Förklaringen till skrivningen ”första tisdagen efter försa måndagen” är att Allhelgonadagen, som var en stor religiös högtid första november, unde infalla på en tisdag. Då skulle man definitivt inte syssla med politik.

De begåvade statsmän som brukar benämnas grundlagsfäderna i USA fick alltid ta ta restider i beaktande. Restiden med häst och vagn var måttstocken. Det gällde farmaren som fick rösta på en tisdag. Han hade måndagen som marginal för att komma till en avlägsen vallokal. Söndagsfriden fick inte störas av något som hade med politik att göra.

Hänsyn till hästars lunk gällde även elektorerna som fick god tid att nå huvudstaden från avlägsna stater. Naturligtvis skulle den tillträdande presidenten få rimlig tid att flytta med familj och bohag till huvudstaden om han bott på annat håll.

Tidtabellen har med vissa justeringar hängt med till våra dagar. De som väntar otåligt på att Biden ska sväras in, går i en väntans tid som formades av hästars lunk på 1700-talet.