Flyktingen från Polen var
en av Hallsbergs ”faddrar”

”De är inte svenskar. De passar inte in här”. Så kletades en trist etikett 2018 på invandrare. Det var inte första gången i historien. Ännu långt in på 1800-talet var myndigheterna synnerligen restriktiva mot judar. De passade inte in. Men under andra hälften av 1800-talet vände myndigheternas inställning. Judar från bl.a. Polen togs emot och 1870 fick de alla medborgerliga rättigheter.

Hirsch Winberg (Weinberg), landsflyktig jude från Polen kom till Hallsberg. Han var en i skaran av handlare, bönder och drängar som med framgång prövade lyckan på den unga järnvägsorten på 1870-talet. I den kretsen utkristalliserades en grupp på 14 husägare, som till skillnad från många ståndspersoner tog ansvar för ortens utveckling mot en köping. Man skulle kunna kalla dem ”ortens faddrar” En av dem var Hirsch Winberg.

Visst stack han ut. Från sitt hus Levihill, namngivet som en hyllning till hustrun Dina Levinsson, beläget där Telegrafhuset nu ligger, och från sin butik snett emot järnvägsstationen styrde han och hustrun ett judiskt hushåll bestående av barn, tjänstefolk, bokhållare, bodbetjänter och en rabbin. Den senare privatlärare åt barnen.

Hirsch och hans följe tillhörde en flyktingvåg av förföljda judar i Polen. Han var mjölnarson ock kom närmast från Falköping och Göteborg. På fickan hade han kungligt brev som gav tillstånd till näringsverksamhet. Lagom till hans ankomst till Hallsberg gav Sveriges riksdag honom och alla andra judar fullt medborgarskap i Sverige. Han sålde tyger och lyxiga personliga ting t.ex. schalar, parasoller och textiler till hemmet.

Eftervärlden vet i detalj allt om hans butik. Hirsh drabbades nämligen av ett hårt slag. Hans hustru Dina, hans dyrkade ungdomskärlek från Polen avled i oktopber 1880. Därmed skapades en bouppteckning som även omfattade butiken.

I detta lilla embryo till en köping fanns alltså en handlare som erbjöd tyger för alla ändamål: dyrbar korderoj, diagonaltyg, kläde, doffel, klänningstyg, gardintyg och bomullstyger. Där notehanrades 9o tygpackar med 30 olika sorters tyg till en sammanlagd längd av 30 827 fot. Eftersom en fot var 0.296 meter ser vi att tyglagret han hoppades sälja hade snudd på en mil

Kunderna flockades i hans butik. Det vet vi av bouppteckningen. Där handlade man, som i alla andra butiker, efter tidens vana på kredit. Listan på kundfordringar omfattar nära nog alla hushåll i alla samhällsklasser på orten och i trakten.

Visserligen hade han  mycket stora skulder till sina leverantörer, men var trots det välbeställd. God för dryga halvmiljonen i dagens penningvärde.

1884 lämnade han Hallsberg och flyttade till i Sundsvall med dess sjudande liv sågverksruschen och med sin stora judiska församling. Där tog hans söner, som undervisats av rabbinen i Hallsberg, sina studentexamina och gick vidare till höga poster inom juridiken.

Hirsch Winberg och hans familj - den första flyktingfamiljen på orten - ”passade in” på 1870-talet. Precis som flyktingarna passar in 2018.