Logotyp Sydnärkenytt
08 November 2024
Tipsa: 073-629 83 19

Byn som dog, del 1.

En fårbonde lämnar
en uråldrig kultur

Teckning: Ivan Tolt

Vår familj blev på 70-talet delaktiga i ett semesterkollektiv och delägare i bortåt en fjärdedel av en fransk fårbondeby i Cevennerna i Frankrike. Det gav oss goda semestrar. Vi fick även –genom våra fyra bofasta grannar – uppleva hur en uråldrig bondekultur dog inför våra ögon.

Köpet beseglades enligt fransk lag hos notarien i den lilla staden Le Vigan. Notarien, en sirlig äldre man, tog emot på sitt tjänsterum. Köpehandlingar växlades under hans övervakning Han signerade ett dokument och en lantmäterikarta med vederbörliga kadasternummer. Överlämnade dem med en bugning och förklarade oss ha laglig äganderätt till detta stycke av den franska jorden. Säljare var en M. Maurand, värdshusvärd i byn Alzon. En herre med evig rökhosta förvärvad i ett livslångt bruk av billigaste sortens Gaulloise. Han lagade utsökt vintupp, men barnen rös åt anrättningen eftersom den toppades med tupphuvudet med stirrande öga.

Paret Aigusol

Vi tog huset i den minimala byn La Goutte i besittning på sommarferier. Huset –t.h. på teckningen – kanske 1700-tal - var vårt viste. Byn, omgiven av kastanjeskog, låg i bortesta änden av farbar väg, högst upp under den bergskam, som är vattendelare mellan Atlanten och Medelhavet. Uråldrig, redan gammal när fränder till Asterix tampades med romarna.

Byn som en gång haft en ansenlig befolkning beboddes nu av fyra bofasta. Monsieur Aigusol, fårbonde, med sin madame och vuxen son, Guy, som var lantbrevbärare bebodde det lite nedsänkta huset mitt i bild. Guy hade haft en lillebror, som frös ihjäl i späd ålder en bister vinter där uppe i bergen. Nästa granne var en äldre kvinna bortåt 80, mademoiselle Naomi Raymond. Hon levde i sitt hus som inte förändrat sedan hennes barndom. Det hade inte heller hennes livsstil gjort.

M. Aigusol hade deltagit i första världskriget. Han hade genomlevt kriget i ett snickeri bortta Flandern och spikat likkistor. Därför var han en av de få unga männen i trakten som återvände till sina får.

Fåren och husbonden

Byn hade varit en del i bergsmassivet Cevennernas herdekultur. Dess ansenliga fårhjordar vallades gemensamt. Fårmjölken blev ost i byn som skickades till Roquefort för lagring och arom. Nu återstod en ynka rest av fårhjordarna och en sista rest av makarna Aigusols livsgärning. Det var ståhej på mornarna när husbonden ömsom hojtande ömsom pratande med fåren och vallhunden släppte ut dem och gav sig upp i bergkanten Vi – semestrarna - hörde ledarfårens bjällror som ett preludium till en loj morgon.

Han hade få ställen dit han kunde föra sina får. De traditionella fårstigarna till gläntor och ängar hade för länge sedan växt igen, blockerade av ginst och björnbär. Han hade några ställen nära hemmavid. Mot kvällningen hämtade han dem. Han och madame hjälptes åt att få in dem i fårkätten för mjölkning. Mjölken blev i slutändan Roquefortost. Vi kom att känna en särskild respekt när vi avrundade en måltid med den osten.

Så gick några år. En sommar var fåren borta. När vi första kvällen satt glammandes med vårt aftonvin såg vi det hjärtskärande. Vi såg gubben knalla mot fårhuset och bete sig som om han kom med fåren. Han gick där med sin herdekäpp och motade får som inte fanns. Madame kom ut och hämtade in sin numera demente make.

Vi förstod att nu dog byn ytterligare en smula. Husbonden Aigusol lämnade snart byn och kom till ett ålderdomshem neråt dalen. Han följdes lite senare av sin madame. Sonen Guy berättade detta på ett julkort.

Fortsättning följer

2016-02-20 23:01
Inga Tegström
Tack för att jag fått lyssna, känna tidens vingslag och möta byn Alzon ännu en gång! Det vilar en närhet mellan orden. Jag har varit där och nu är jag där igen, år 2016. Minnena är så starka från sommaren 1992.
2016-02-21 21:05
Inga Tegström
Tack för att jag fått lyssna, känna tidens vingslag och möta byn Alzon ännu en gång! Det vilar en närhet mellan orden. Jag har varit där och nu är jag där igen, år 2016. Minnena är så starka från sommaren 1992.
2016-02-21 21:05
Kommentera
Ulrik Janssons blogg

Ulrik Jansson

Ulrik Jansson är f d gymnasielärare i Hallsberg som kan det mesta om bygdens historia, dokumenterat i flera böcker. Han vill ge perspektiv på nutiden genom att hitta historiska spår.

Inlägg

Biter nya svenska stålet? 14 mars gammal flyttdag Historien om slavskolan Så fick vi vaccin Vikingarnas jul Hästlunk styr Biden Tala om tideräkning Wigforss (S) visar vägen 1928 Sverige först erkänna USA Bekanta från förr Pressfrihet inte självklar En riktig karantän Influencers för tryckfrihet Först med tryckfrihet Engelska banbrytare Då föddes skräckromanen Läsa Boccaccio hjälper Om svenskars förfäder Gästgiveriet som flyttade Fritid före Reinfeldt Konst på Waldemarsudde Tulpaner och girighet Överlevnadskonst Historiskt var ordet Om samtal Flykting passade in Mästersmeden började med spik Leve Skomakarveckan Rika tar för sig Upproret i Tiveden Läslusten blommade Jag fick ett sketbrev Växtvärk i Hallsberg Livslängd förr och nu Om kvarnstenar Kvinna i bergsmansbyn Vi här uppe, dom därnere Kata, sensationell kvinna Om studentmössor Gamla verktyg håller än Lantbruksrörelsen firar 100 år Askersund i praktverket När bonden gick med bössa Främlingsrädsla Den gripande bilden När Karin tog plats När kriget kom Allés skolgård ett sädesfält I döda andars svenska sällskap Mord efter hatrykten Ost var kvinnokultur I ramslökens rike Dragna värjor De gick inte på pumpen Hedrar Julia 8 mars Vår franska by, ett bokslut Vår franska by som dog Downton Abbey och den arbetsfria klassen Att vara språkvän Kommissarie Kempes näve Sörgård och skallemätare Resan till Resville 40-tal med självhushåll Älskade hästar Trull i ny kostym Flyktingar bär med sig hopp Fotboll på tv i Grez Edlas kaka när Karin firas På tal om greker Ladan på Torp En god cigarr Att starta om historien Att vakta järnvägen Om försvarskostnader Generositet över gränser Lång tradition av kvinnligt fredsarbete Titt på undantaget Tanzania Kvinnokamp i Hallsberg Främlingsrädsla kan kureras Bygdehistoria i bild Bilden av Hallsberg förskjuts Tomten väckte läslust! Grattis Adventskyrkan, 70! Dåtida “käbbel” Trapp, ett historiskt hus Tromben vid Hallsberg På Anckarströms vis Ett tusen ånglok Lägg på luren! Älgjakt enl. Caesar De lyfte folkskolan
ANSVARIG UTGIVARE: LARS LITZÉN Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Henrik Östensson, redaktör: 073-629 83 19, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Trädgårdsgatan 9B, 692 31 Kumla