Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
De hade Ellen Keys Barnets århundrade på nattduksbordet, utkastet till en regeringsproposition, skissen till ett tal i riksdagen, manus till en ledarartikel i Svensk läraretidning eller en ny lärobok på arbetsbordet. Sådana var de, skolreformatorerna, när den svenska folkskolan vitaliserades, folkskollärarnas status och profession höjdes och huvudpersonerna – barnen - på egna villkor fick tillgång till de yppersta inom den svenska kulturen.
Detta hände kring sekelskiftet 1900 och må beaktas i en tid när förslag om lärarnas status, löner och elevers motivation för läsning singlar som höstlöv i valvinden.
Folkskollärarna började märkas i samhället. Men klent betalda och - enligt egen uppfattning - missaktade. - Farligt halvbildade, sa akademikerna. Hånade i litteraturen med nidbilden Skollärare John Chronschoughs memoarer. Sedda över axeln av bönderna i socknarna.
Fyra genuina pedagoger, fyra folkskollärare, Fridtjuv Berg och Verner Rydén, som blev ecklesiastikministrar - och paret Emil och Amanda Hammarlund är centrala i i lyftet av folkskolan. Deras arena var rikspolitiken, Sveriges allmänna lärare-förening och Svensk läraretidning och dess förlag. Syrligt men träffande, ”Firma Hammarlund och Berg” antyder en effektiv facklig-politisk samverkan. Nog noterades herrarna Bergs och Rydéns alternerade mellan ordförandestol hos folkskollärarna, riksdagsbänk och regeringstaburett!
Berg var liberal, Rydén var socialdemokrat men med samma agenda i skolfrågor:
Lyft av lärarkåren, lyft av lärarstatus och dito löner och gemensam bottenskola för alla barn. Ett horn i sidan till privatskolor och kyrkans inflytande i skolan samt det bästa ur kulturen anpassat till barn. Fridtjuv Berg satt på regeringstaburett i två omgångar, 1905-1906 och 1911-1914, båda ledda av Karl Staaff. Värner Rydén, statsråd 1917-1919 avskaffade katekesundervisningen och fick en ramsa tillägnad sig av en av sina många motåndare: ”Rydén den röda räven, han tog vår katekes. Bibeln tar han även, om tillfälle blott ges”
De byggde målmedvetet upp en skola med barnens lärande och medborgarfostran i fokus. Båda skrev läroböcker av högsta klass. Fridtjuv Berg pläderade för sagans, fantasins och lekens betydelse. På fritid satt han och skrev en bearbetning av Svenska folksagor. Den boken fick inleda bokserien i Barnbiblioteket. Kort sagt, ett bra stenkast bort från dagens skolpolitiker.
Samarbetet med Emil Hammarlund, ordförande i Lärareföreningen skapade mycket verkstad. Lärareföreningen såg till att av Selma Lagerlöf beställa en geografibok: Nils Holgerssons underbara resa, av Heidenstam en bok i historia: Svenskarna och deras hövdingar och av Sven Hedin Från pol till pol. Anna Maria Roos skrev Sörgården och I Önnemo. Likaså anlitade man de yppersta konstnärerna till skolplancher, Carl Larsson, Bruno Liljefors, Nils Kruger med flera.
Men det stannade inte där. ”Firma Hammarlund och Berg” hade mer att erbjuda Sveriges barn. Barntidningen Tomten var julens händelse i 70 000 hem redan från början och nådde snart en kvarts miljon. Där var kulturgärningen Barnbiblioteket Saga. Tomten och Saga, som fick kulturens celebriteter och blivande sådana att ge barnen sagan, fantasin och leken. Mer därom i ett senare inlägg.
PS Vid Karl Staaffs rådsbord 1911-1914 satt även Karl Johan Stenström, med rötter i Lerbäck, systerson till hallsbergsköpmannen Adolf Bergöö. Han var konsultativt statsråd med juridiken som arbetsfält. Dock lär han även ha pläderat för nymodigheten film i skolan som stimulans i undervisningen. Stenström blev sedan landshövding i Härnösand men ”snubblade” i Ådalen - 31. DS
Ulrik Jansson
Ulrik Jansson är f d gymnasielärare i Hallsberg som kan det mesta om bygdens historia, dokumenterat i flera böcker. Han vill ge perspektiv på nutiden genom att hitta historiska spår.
Inlägg
Biter nya svenska stålet? 14 mars gammal flyttdag Historien om slavskolan Så fick vi vaccin Vikingarnas jul Hästlunk styr Biden Tala om tideräkning Wigforss (S) visar vägen 1928 Sverige först erkänna USA Bekanta från förr Pressfrihet inte självklar En riktig karantän Influencers för tryckfrihet Först med tryckfrihet Engelska banbrytare Då föddes skräckromanen Läsa Boccaccio hjälper Om svenskars förfäder Gästgiveriet som flyttade Fritid före Reinfeldt Konst på Waldemarsudde Tulpaner och girighet Överlevnadskonst Historiskt var ordet Om samtal Flykting passade in Mästersmeden började med spik Leve Skomakarveckan Rika tar för sig Upproret i Tiveden Läslusten blommade Jag fick ett sketbrev Växtvärk i Hallsberg Livslängd förr och nu Om kvarnstenar Kvinna i bergsmansbyn Vi här uppe, dom därnere Kata, sensationell kvinna Om studentmössor Gamla verktyg håller än Lantbruksrörelsen firar 100 år Askersund i praktverket När bonden gick med bössa Främlingsrädsla Den gripande bilden När Karin tog plats När kriget kom Allés skolgård ett sädesfält I döda andars svenska sällskap Mord efter hatrykten Ost var kvinnokultur I ramslökens rike Dragna värjor De gick inte på pumpen Hedrar Julia 8 mars Vår franska by, ett bokslut Vår franska by som dog Downton Abbey och den arbetsfria klassen Att vara språkvän Kommissarie Kempes näve Sörgård och skallemätare Resan till Resville 40-tal med självhushåll Älskade hästar Trull i ny kostym Flyktingar bär med sig hopp Fotboll på tv i Grez Edlas kaka när Karin firas På tal om greker Ladan på Torp En god cigarr Att starta om historien Att vakta järnvägen Om försvarskostnader Generositet över gränser Lång tradition av kvinnligt fredsarbete Titt på undantaget Tanzania Kvinnokamp i Hallsberg Främlingsrädsla kan kureras Bygdehistoria i bild Bilden av Hallsberg förskjuts Tomten väckte läslust! Grattis Adventskyrkan, 70! Dåtida “käbbel” Trapp, ett historiskt hus Tromben vid Hallsberg På Anckarströms vis Ett tusen ånglok Lägg på luren! Älgjakt enl. Caesar De lyfte folkskolan