Logotyp Sydnärkenytt
08 November 2024
Tipsa: 073-629 83 19

Förskräckliga åren
födde stor litteratur

Jag tar upp tråden från mitt föregående blogginlägg om Boccaccios Decamerone och de sju unga damerna och de tre ungherrarna. De som efter ett sorgmättat kyrkbesök tar sin tillflykt undan persten till ett ljuvligt lantligt jordagods. Där bestämmer de sig för att fylla tiden med berättande. Goda, muntra historier som visar sig vara novellens födelse i litteraturhistorien.

Boccaccio hade skapat ett fiktivt sällskap med gemensamma koder men tillräckligt olika för att inspirera varandra med infall och associationer till ett dynamiskt berättarklimat.
Ett berättande sällskap av verkliga personer, som blev nyskapande i litteraturen, möter vi 1816 i en villa utanför Genève.

1816 var också ett vedervärigt år. Inte av pest utan av regn och kyla. Det kallades året utan sommar. Vulkanen Tambora i nuvarande Indonesien spydde i april 1815 ut våldsamma mängder aska som skymde solen och kylde ner stora delar av klotet påföljande år. Det var kallt. Det var regn, stundom snö, missväxt och död den sommaren.

Boris Karloff som Frankensteins monster, en historia från en annan kristid.
Mary Shelley (porträtt 1840) skrev den första skräckromanen. Foton Wikipedia

Då samlades ett bohemiskt litterärt kotteri i Villa Diodati vid Genèvesjön kring författaren lord Byron. Där var poeten Percy Bysshe Shelley, hans älskarinna sedan två år, Mary Wollstonecraft Godwin, och dennas styvsyster Claire Clairmont, som var lord Byrons älskarinna (vi säger väl numera flickvänner). Den siste i gruppen var Byrons unge läkare John Polidori.

De kurade vid brasan medan regnet skvalade och roade sig med att läsa och berätta spökhistorier. Nägon - antagligen Lord Byron - förslog att de skulle skriva ner utkast till skräckhistorier. Den vid Genèvevistelsen blott 18 åriga, brådmogna Mary Godwin gav två år senare ut romanen Frankenstein or a modern Prometeus. Hon hade då utvecklat den skiss hon skrev i sällskapet i Genève. När boken kom ut hade hon gift sig med pojkvännen och gav ut boken under namnet Mary Shelley.

Romanen blev från början en en stor framgång och bildade en ny ny genre, skräckromanen. En skräckhistoria där Frankenstein av likdelar skapar en varelse han blåser liv och som blir ett monster. Vi sidan av skräcken mogna reflektioner i tiden.

Hon utmanar den optimistiska upplysningstiden med frågor som: ”får människan leka Gud? Eller ”tar vetenskapens ansvar för följderna av sina experiemnt?”

Litteraturvetare har påpekat impulser från berättarkretsen och från fadern, filosofen William Godwin, som skött hennes uppforstran. Man får heller inte glömma makens, poeten Percy Shelleys inflytande.

Boken om Frankenstein har kommit ut i otaliga upplagor och på många språk. Varje generation har läst in sin generations frågor. Nutida läsare tänker kring artificiell intelligens och hatet mot avvikande. I det fallet är utgångspunkten att den skapade varelsen inte var ond från tillblivelsen utan blev ond genom omgivningens bemötande.

Givetvis har den också filmats. I filmerna får det vedervärdiga monster som Frankenstein skapar och blåser liv i mycket stor plats.

Vad beträffar Mary Shelley så hade hon en dramatisk och omskakande levnad. Men det är en senare historia.

Det latinska uttrycket Annus horribilis - ett förskräckligt år - har använts av brittiska drottningen, av FN:s generalsekreterare Kofi Annan Det är ett uttryck sådana personer använder när det bara blir för myclet av det värsta.

Året 1348 var för florentinarna ett Annus horribilis liksom året 1816 var det för stora delar av världen. Likväl är det två årtal vi förbinder med nyskapelser på litteraturens område. Sitter månne nu i coronatider några sällskap av goda vänner (mot Folkhälsomyndighetens inrådan) och berättar muntra historier varav någon blir stor litteratur en vacker dag?

2020-04-01 0:33
Kommentera
Ulrik Janssons blogg

Ulrik Jansson

Ulrik Jansson är f d gymnasielärare i Hallsberg som kan det mesta om bygdens historia, dokumenterat i flera böcker. Han vill ge perspektiv på nutiden genom att hitta historiska spår.

Inlägg

Biter nya svenska stålet? 14 mars gammal flyttdag Historien om slavskolan Så fick vi vaccin Vikingarnas jul Hästlunk styr Biden Tala om tideräkning Wigforss (S) visar vägen 1928 Sverige först erkänna USA Bekanta från förr Pressfrihet inte självklar En riktig karantän Influencers för tryckfrihet Först med tryckfrihet Engelska banbrytare Då föddes skräckromanen Läsa Boccaccio hjälper Om svenskars förfäder Gästgiveriet som flyttade Fritid före Reinfeldt Konst på Waldemarsudde Tulpaner och girighet Överlevnadskonst Historiskt var ordet Om samtal Flykting passade in Mästersmeden började med spik Leve Skomakarveckan Rika tar för sig Upproret i Tiveden Läslusten blommade Jag fick ett sketbrev Växtvärk i Hallsberg Livslängd förr och nu Om kvarnstenar Kvinna i bergsmansbyn Vi här uppe, dom därnere Kata, sensationell kvinna Om studentmössor Gamla verktyg håller än Lantbruksrörelsen firar 100 år Askersund i praktverket När bonden gick med bössa Främlingsrädsla Den gripande bilden När Karin tog plats När kriget kom Allés skolgård ett sädesfält I döda andars svenska sällskap Mord efter hatrykten Ost var kvinnokultur I ramslökens rike Dragna värjor De gick inte på pumpen Hedrar Julia 8 mars Vår franska by, ett bokslut Vår franska by som dog Downton Abbey och den arbetsfria klassen Att vara språkvän Kommissarie Kempes näve Sörgård och skallemätare Resan till Resville 40-tal med självhushåll Älskade hästar Trull i ny kostym Flyktingar bär med sig hopp Fotboll på tv i Grez Edlas kaka när Karin firas På tal om greker Ladan på Torp En god cigarr Att starta om historien Att vakta järnvägen Om försvarskostnader Generositet över gränser Lång tradition av kvinnligt fredsarbete Titt på undantaget Tanzania Kvinnokamp i Hallsberg Främlingsrädsla kan kureras Bygdehistoria i bild Bilden av Hallsberg förskjuts Tomten väckte läslust! Grattis Adventskyrkan, 70! Dåtida “käbbel” Trapp, ett historiskt hus Tromben vid Hallsberg På Anckarströms vis Ett tusen ånglok Lägg på luren! Älgjakt enl. Caesar De lyfte folkskolan
ANSVARIG UTGIVARE: LARS LITZÉN Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Henrik Östensson, redaktör: 073-629 83 19, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Trädgårdsgatan 9B, 692 31 Kumla