Börja fundera på
att bli en språkvän

Söndagens Dagens Nyheter lärde mig ett nytt ord. Det är författaren Niklas Rådström som påminner om ett begrepp som borde återerövras. Han pekar på det grekiska ordet xenia som kan översättas främlingsvänskap. Ordet är ett grundläggande begrepp för den antika grekiska hållningen till främlingar. De som kommer ihåg Odyséen minns hur den vinddrivne Odyssevs gång på gång - gästfritt och beskyddande - togs emot efter stormar och olyckor. Han blev omhändertagen och omskött innan värdfolket ens frågat vem han var. Innebörden i hållningen xenia är tillit. Främlingen är en reko person som inte kommer att missbruka hjälpen.

Jag har nyss lärt mig ett annat ord i samma anda av tillit nämligen ordet språkvän. Språkvän ibland kombinerat med ordet flyktingguide. Språkvänsrörelsen är en spännande företeelse som raskt sprider sig över landet och har nu kommit till Sydnärke uppbackad av dess samtliga kommuner liksom av våra frivilligorganisationer.

Som namnet anger är det fråga om att ge en utifrån kommande en möjlighet att pröva sig fram i det svenska språket. Det kan ske vid möten av olika slag: under en promenad tillsammans. vid en fikastund. Kanske delar man samma fritidsintresse och kan utöva det ihop. Allt inom ramen för vad man bedömer ha tid med. Kanske viktigt att på peka att en språkvän inte ska syssla med att hänvisa till myndigheter, fixa jobb, bostad och liknande.

Ett första steg att bli språkvän kan vara att gå till kommunalkontoret eller kanske enklare till kommunbiblioteket och hämta en broschyr och en anmälningsblankett. På blanketten fyller man i lite enkla uppgifter om sig själv. Ålder, intressen etc. Ifylld blankett kan lämnas till bibliotekspersonalen som vidarebefordrar eller lämnas/skickas till kommunalkontoret.

Blanketten hamnar hos en kommunal samordnare som matchar dina önskemål mot en lämplig invandrare. Du bokas till ett möte för att se om det finns förutsättningar för en fortsättning Du ges också möjlighet att träffa andra språkvänner på orten för att byta erfarenheter. Kort sagt detta kan vara en berikande uppgift.

Må vara lite udda men jag tillåter mig att lite skämtsamt minnas när jag 1969 bytte från Västergötland till Närke. Att förstå vad en kasche användes till gick an. En dag sa någon att en nära vän hade ”gått hem”. Jaha tänkte jag, det är väl närkingskt frikyrkospråk. Tursamt nog hann jag inte beklaga sorgen innan jag förstod av sammanhanget att vederbörande gått i pension. Att tala om dem på ”andra sidan” betydde enbart att de bodde norr om järnvägen till skillnad från dem ”framme på Hallsberg”.

Det tog än längre att förstå ”nere på Dyen”. Och så var det koderna. På den tiden var mycket i Hallsberg en politisk handling. Samtalet mulnade om man med en vänstermänniska pratade om något som stått i Nerikes Allehanda. ICA-kassen eller Konsumkassen signalerade ofta politisk uppfattning. En nykomling var inte alltid medveten om detta.

Nog gick det an att flytta tvärs över Tiveden och etablera sig bland arbetskamrater som tipsade om än det ena än det andra. Men den lilla erfarenheten hjälper till att förstå nyttan av att vara språkvän. Lägg därtill det intressanta och berikande att umgås med någon som kan berätta om ett annat liv och andra förhållanden långt bort i världen. Språkvän är en nutida svensk variant av xenia; ömsesidighet och tillit