Det har gått inflation
i uttrycket ”historiskt”

Jag läser en koncentrerad levnadsteckning av Magnus Jacob Crusenstolpe, 1795-1865 (här något nerkortad):

”Strålande sydländskt skön, salongslejon, bländande stilist och stundom banal intill kolportageroman, aristokrat och rebell, kungagunstling och majestätsförbrytare, Karl XIV Johans förtrogne på Stockholms slott och statsfånge på Vaxholms fästning!”

Denne rikskändis - inte minst genom sin tidning Fäderneslandet - är glömd liksom allt rabalder han åstadkom. Men han håller sig kvar i folkminnet genom uttrycket - Historiskt, sa Crusenstolpe. Uttrycket uppstod om hans vana att verifiera ovederhäftiga uppgifter med en not: "Historiskt".

I samband med försöken att bilda regering i Sverige har det gått inflation i uttrycket historiskt. Ibland i sådana sammanhang att man frestas att tänka på Crusenstolpe: Svenska akademiens ordbok menar att uttrycket historiskt kan brukas för ”sådant som är av sådan vikt och betydelse att det kommer att omtalas i historien”. Att rösta bort en statsminister sätter knappast sådana spår att det sätter en skiljelinje i historien, även om det för stunden kan anses anmärkningsvärt.

Det har funnits sådana ögonblick i vår historia när uttrycket historiskt är tonsäkert. Till exempel den gången 1917 när polisen stod beredd med dragna sablar att hugga in på demonstranter utanför riksdagshuset. Då våndades Sverige mellan revolution och reformer. I rädslan för att störtas ut i en revolution blev det nödvändigt att hitta kompromisser för att rädda Sverige. Det var historiskt.

På samma sätt kan uttrycket historiskt komma att användas i framtiden när man vet utgången av valet att släppa in SD i värmen eller låta dem stå utanför. Det har betydelse för framtiden.