Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
För några år sedan dog en släkting till mig som betydde något enormt mycket för mig. Sorgen tog över mig väldigt mycket under en tid. Men idag, efter all tid som har gått, minns jag mer med glädje än med sorg. Jag känner fortfarande stor saknad.
Saknaden handlar kanske mest om alla minnen vi hade ihop. Jag vore ingenting om inte mina nära och kära hade funnits. De gör mig och gjorde mig till en bättre människa och därför kommer jag alltid se till att de lever kvar i mitt minne.
Jag hedrar dem genom att tända ljus vid kyrkogården och att tända ljus hemma. Visst jag kan ju bli lite ledsen över att inte ha dem kvar i livet men jag har fortfarande kvar dem i hjärtat vilket gör mig glad. De skulle alltid vilja mitt bästa och att jag står för mina åsikter. De har format mig till den jag är idag. Och det kommer jag alltid tacka dem för.
På 800-talet på började firandet av Allahelgonadagen i den katolska kyrkan. Det kom inte till Sverige förrän på 1100-talet. Allhelgonadagen fick en ökad betydelse i Sverige under sent 1900-tal och den högtiden firas i dag den lördag som infaller mellan 31/10 och 6/11.
Jag tycker att denna högtid ska bevaras för att det är något otroligt viktigt att gå igenom sina känslor och bearbeta sin sorg. Som världen ser ut idag så finns det inte så mycket tid för människor att tänka på sina bortgångna nära och kära.
Jag tror det behövs en hel dag då man får sin tid för att minnas och sörja dem man älskar, men som försvunnit. Att sörja är nog det svåraste man gör efter att någon gått bort. Jag vet att för mig tog det många år innan jag kunde acceptera att mina anhöriga inte fanns längre. De behövde helt enkelt finnas kvar.
Det tog tid för mig att förstå att de alltid skulle vara kvar hos mig i mitt hjärta och i min själ. Sorgen och smärtan var väldigt viktig för mig då. Den visade hur mycket de verkligen hade betytt för mig och vad de fortfarande betyder för mig.
Nikki Tillquist
Inlägg
Om min Allahelgonadag