Veckan som gick blev hård

Oj, det blev en hård vecka som gick. Först hade vi ett mastodontmöte i måndags med Kumlas 45 förtroendevalda som fick vandra runt i den gamla biografen och rösta fram vilka som ska sitta i nämnderna. En vandrande politisk föreställning på hög - eller låg - nivå som varade timme efter timme med ständiga avbrott för att man inte riktigt visste hur man skulle göra. Fel blev det också, visade det sig senare.

Jag skrev en artikel efteråt och berättade om sverigedemokraten Veronica Svanberg som höll ett högstämt tal om varför partiet krävde de skriftliga val som orsakade denna folkvandring. Kanske var hon så tagen av stundens allvar att rösten knappt bar henne. Jag skrev att hon närmaste snyftande gjorde sitt framförande. Det gillade inte hennes partikollega Christian Hjertberg, som några dar senare dök upp på redaktionen och meddelade att om jag i fortsättningen skulle skriva så negativt om (sd) tänkte de inte uttala sig mer för Kumlanytt. Jag vet inte om jag ska ta det som ett hot eller som ett löfte. Vi skakade ändå hövligt hand.

Innan dess hade dock kommunfullmäktiges ordförande Dan Åke Morgan Moberg hunnit att kalla till en presskonferens kl 9 på onsdag morgon. Jag försov mig helt naturligt. Men störtade in i Stadshuset tjugo minuter sen och fick en intervju. Övriga presidiet flankerade stumt medan ordföranden berättade att hela valet från måndagen ska överklagas till förvaltningsrätten i Karlstad. Så får dom stackarna också nåt att göra.

På torsdag eftermiddag fick vi sedan veta att vårt trivsamma radioprogram Äntligen fredag stoppats av styrelsen för Kumla-Hallsbergs närradioförening (där Morgan också sitter med). Dessutom blev huxflux hela vår förening Kanal Regional utesluten från närradion. Jag får tacka alla som hjälpt till, som flickan sa vid barndopet.

Skälen till närradions tokiga beslut är flera men i botten handlar det om pengar. Kanal Regional konkurrerar om de reklampengar som Kumla-Hallsbergs närradioförening vill ha ensamrätt på. Och då ska man veta att den föreningen inte får ha reklam i sina sändningar och därför skapat en konstgjord förening med samma styrelse. Lustigt att kommunfullmäktiges ordförande lånar sig till sådana manövrar.

Ja, ja, på lördagen var det innebandy. Att filma den sporten kräver uppmärksamhet. Bollen fladdrar och far och målen kan komma plötsligt, nästan utan förvarning. Men vi fick med alla, det blev bara fem och Kumlatjejerna fick stryk i sudden. Men det var kul att intervjua några av de pigga spelarna, de hängde inte läpp. Det gjorde jag i viss mån själv när jag redigerade sent på natten efter att ha förlustat mig på premiären i Örebro för en dokumentärfilm om rasbiologen Herman Lundborg.

Så kom söndagen med tråkiga nyheter, kassörska knivskuren i "min" butik, Ica Profilen. För j-ligt är den sammanfattande reaktionen. Kan bara hoppas att hon klarar sig utan men för livet. Vad gäller mannen som överföll henne så kan dådet vara ytterligare ett tecken på hur underfinansierad och överbelastad psykvården är. Jag ville bli tagen, lär mannen ha sagt till poliserna.

På söndagkvällen brann det häftigt i Pålsboda. Charlotta Ericsson var på plats och Sydnärkenytt hängde med perfekt i nyhetsflödet.  Vi gör det ganska bra, hänger inte med på allt men  på tillräckligt mycket för att tusentals Sydnärkebor ska besöka våra sidor varje dag.

Såg i veckan att den Stora konkurrenten åter lanserade sina medarbetare i en helsidesannons med den (för att inte säga något elakare) insmickrande rubriken om att Sydnärke är viktigast i världen för dem. Dom har svällt sedan förra gången tror jag, nio personer nu, imponerande! Som prenumerant förstår man att det kostar. Vi uppmanas i denna egenannons att mejla till olika lokalredaktioner. Men skulle dom inte rationalisera och sitta på samma ställe? Har läst det nånstans men jag kan förstås ha fel.