Oavsett vad jag sa
var ärendet avgjort

Det var en något skräckblandad upplevelse att framträda inför Kumlas kommunstyrelse för att tala om det medborgarförslag Anders Friberg och jag lade för över två år sedan. Nu hade vi till slut fått svar – ett negativt svar - och inbjöds att tala i tio minuter på tisdagen vid 17-tiden.

Kommunstyrelsen består av tretton ledamöter från alla partier utom Vänsterpartiet och lika många ersättare. Andreas Brorsson är ordförande och såg rätt nöjd ut där han nu satt som högsta tupp på stacken inför församlingen, som i sin tur satt vid bänkar med dubbel armlängds lucka i Husaren i Folkets hus.

Vårt förslag är att medborgarna i Kumla ska få chansen att själva bestämma över en (mycket begränsad) del av kommunens budget. Genom förslag och omröstningar på Internet skulle vi kunna engagera oss och besluta om konkreta åtgärder och detta, märk väl, utan att vara med i något parti. Vi har berättat om idén i tidningen Sydnärkenytt.

Det är ju så att allt färre är med i något politiskt parti. Vi får rösta vart fjärde år men mellan valen är den stora majoriteten av medborgarna utestängda från att fatta beslut om vart kommunens pengar går. Det är en ingen bra utveckling, som underminerar tilltron till det redan begränsade demokratiska system vi har idag.

Våra valda företrädare gör säkert så gott de förmår men för att vitalisera den lokala demokratin skulle ett försök med medborgarbudget kunna vara ett intressant sätt att engagera oss i kommunens skötsel, att avsätta en summa vi får styra över.

Jag stod i talarstolen och pratade om detta och försökte med en liknelse: Det är som att koppla loss jycken och låta den ha lite roligt en stund.

Ledamöterna visade inte med en min vad de tyckte. De är vältränade i att hålla masken efter att genomlidit oräkneliga tal och de visste förstås att oavsett vad jag sa så var ärendet redan avgjort.

Kommunens administrativa chef och självaste kommundirektören hade ju underkänt vårt förslag med hänvisning till vad som kallas Medborgardialogen, ett nytt sätt att prata med oss om frågor de vill prata om. Jag kallade det för demokrati von oben.

Att de ledande politikerna i kommunstyrelsens arbetsutskott går emot sina chefstjänstepersoner är sällsynt så de höll med och banan var därmed både sopad och spolad.

Våra tio minuter i kommunstyrelsen får betraktas som en formalitet men det var fängslande att få vara där och känna hur lite våra röster betyder.