Logotyp Sydnärkenytt
09 November 2024
Tipsa: 073-629 83 19

Christer var en
sammansatt man

Christer Svedman 1946-2018

Och nu är Christer död, en av mina närmaste vänner som jag känt i säkert 50 år. Hans bror ringde och berättade att Christer inte hade orkat längre.

Det sköljer liksom en våg av smärta genom kroppen när man får ett sånt besked, orden stockar sig, tårarna bränner. Man tycker synd om den som gått bort och inte får vara med längre. Och man tycker synd om sig själv för de gemensamma minnen man inte längre kan dela. Man rycks ifrån.

Det var förstås den förbannade cancern som till slut tog död på Christer Alexander Svedman, 72 år fyllda, efter att i flera år förpestat hans liv och tvingat honom till ansträngande behandlingar. Att han så länge gjorde motstånd, höll hoppet vid liv, var starkt beundransvärt. När vi pratade härom veckan låg han på sjukhus och hoppades kunna komma hem igen men det blev inte så.

Christer bodde det sista tiotalet år i en liten kvart på Björngårdsgatan i Maria Magdalena församling på Söder i Stockholm. Hissen med gallergrind segade sig tyst upp till fjärde våningen. Mässingsskylten C. A. Svedman på dörren gjorde ett mycket sobert intryck som inte motsvarades av interiören. Lägenheten var trång, ofta dammig och fylld med böcker i underbara travar, skivor, filmer, bilder.

Eftersom Christer var en läsande människa tillika proffsfotograf med ett brett intresse för såväl andliga konster som gommens njutningar fanns det aldrig någon brist på samtalsämnen. Det var alltid jäkligt kul att sitta och snacka med Christer, bolla referenser - vi var lika gamla – tipsa varandra om intressanta ting och garva.

En gång gjorde vi en långresa i en gammal husbil genom Östeuropa. Det var våren 1989 och snart skulle det gamla Sovjetväldet rullas upp i Prag och Budapest. Det var elektriskt och Christer plåtade - men just nu undrar jag vart bilderna tog vägen.

Jag har alltid tyckt att min vän såg ut som en indian. Det fanns något vilt över honom och dom som sett honom på dansgolvet håller med. Samtidigt var han en mycket ordentlig person, försiktig och närmast ängslig när det kom till pengar.

Han gav aldrig sina konstnärliga ambitioner riktigt  chansen att blomma, han skulle ju försörja sig också och landade i taxisvängen trots en socionomexamen. Därmed inget ont sagt om chaufförer. Kamerorna blev i alla fall liggande för ofta.

Att han aldrig fick uppleva sin riktiga pappa tror jag påverkade honom mer än han själv kanske förstod. En osäkerhet någonstans långt därinne. Det var något vi dock sällan eller aldrig talade om.

Ja, han var en sammansatt man, Christer Svedman, en vänlig man som frånsett de tuffa sista åren fick ett rikt liv. En man som älskat många och många älskat för den han var.

2018-08-16 2:19
Jacqueline Nylin
Fint skrivet,. Varje gång jag kommer att tänka på Christer, så grips jag av saknad. Han var en magisk person, på något sätt, och när man klev in i hans bostad, så klev man in i Christers magiska värld, där hans val avmusik satte stämningen , och hans breda område av samtalsämnen ofta fick en att hissna över hans äventyr, och hans iakttagelseförmåga var så mitt i prick , och när han fällde en sarkastastisk kommentar över något eländigt, så brast man ut i skratt istället för att dras ner i misärens träsk. Han hade en positiv och optimistisk livssyn, som man inte kunde låta bli art smittas av. Och som fotograf var hans bilder mycket originella och personliga. Han var mycket självständig som fotograf, och gick helt sina egna vägar, utan att försöka efterlikna någon av de fotografer han respekterade och beundrade inom fotokonsten . Själv blev jag alltid överrumplad och överraskad, när jag såg hans fotografier från de tillfällen som jag själv hade varit med vid. Någonstans hade jag en bild inom mig av hur Christers foton från de tillfällena skulle se it . På ett ungefär. Med de såg alltid helt annorlunda ut, än vad jag hade föreställt mig. Jag blev alltid överrumplad och förvånad över Christers sätt att få fram så mycket dramatik, tankfullhet, spänning och egesinnig personlighet i sina bilder. Christers sätt att trolla med ljus och mörker i bilderna bidrog också till den originalitet som genomsyrade hans bilder, och hur komplexa och mångfacetterade hans foton blev, när han fotograferade det man skulle kunna tro var ett enkelt motiv i bilden, som till exempel ett par stolsben. Så spännande och roligt att vara hans vän, men mest av allt kändes det som en generös förmån att få ta del av hans skapandeprocess. Tack för att ha lärt känna dig , Christer, och tack för ditt härliga skratt, som alltid gjorde mig så glad! Och tack för allt du delade med dig av dina tankar , åsikter, önskningar och funderingar. Du var alltid sann och äkta i det du sa och det du gjorde, på ett helt självklart sätt, tan I mina tankar svävar din ande över den byggnad på Björngårdsgatan, där du bodde högst upp, med utsikt över takåsarna. Det känns så i alla fall, för jag känner fortfarande av din magiska närvaro när jag befinner mig i närheten av Björngårdsgatan 6. Med vänliga Hälsningar Jacqueline
2022-05-30 23:58
Jacqueline Nylin
Fint skrivet,. Varje gång jag kommer att tänka på Christer, så grips jag av saknad. Han var en magisk person, på något sätt, och när man klev in i hans bostad, så klev man in i Christers magiska värld, där hans val avmusik satte stämningen , och hans breda område av samtalsämnen ofta fick en att hissna över hans äventyr, och hans iakttagelseförmåga var så mitt i prick , och när han fällde en sarkastastisk kommentar över något eländigt, så brast man ut i skratt istället för att dras ner i misärens träsk. Han hade en positiv och optimistisk livssyn, som man inte kunde låta bli art smittas av. Och som fotograf var hans bilder mycket originella och personliga. Han var mycket självständig som fotograf, och gick helt sina egna vägar, utan att försöka efterlikna någon av de fotografer han respekterade och beundrade inom fotokonsten . Själv blev jag alltid överrumplad och överraskad, när jag såg hans fotografier från de tillfällen som jag själv hade varit med vid. Någonstans hade jag en bild inom mig av hur Christers foton från de tillfällena skulle se it . På ett ungefär. Med de såg alltid helt annorlunda ut, än vad jag hade föreställt mig. Jag blev alltid överrumplad och förvånad över Christers sätt att få fram så mycket dramatik, tankfullhet, spänning och egesinnig personlighet i sina bilder. Christers sätt att trolla med ljus och mörker i bilderna bidrog också till den originalitet som genomsyrade hans bilder, och hur komplexa och mångfacetterade hans foton blev, när han fotograferade det man skulle kunna tro var ett enkelt motiv i bilden, som till exempel ett par stolsben. Så spännande och roligt att vara hans vän, men mest av allt kändes det som en generös förmån att få ta del av hans skapandeprocess. Tack för att ha lärt känna dig , Christer, och tack för ditt härliga skratt, som alltid gjorde mig så glad! Och tack för allt du delade med dig av dina tankar , åsikter, önskningar och funderingar. Du var alltid sann och äkta i det du sa och det du gjorde, på ett helt självklart sätt, tan I mina tankar svävar din ande över den byggnad på Björngårdsgatan, där du bodde högst upp, med utsikt över takåsarna. Det känns så i alla fall, för jag känner fortfarande av din magiska närvaro när jag befinner mig i närheten av Björngårdsgatan 6. Med vänliga Hälsningar Jacqueline
2022-05-30 23:58
Kommentera
Lars Litzéns blogg

Lars Litzén

Kumlanytts redaktör Lars Litzén med över 50 år i branschen skriver krönikor om lite av varje, är ibland väldigt arg men fördjupar sig gärna i barndomsminnen.

Inlägg

Willys förskräckliga skylt Urgammalt besök Tiden går i Tived I elektronernas värld Brännskadad koran Trägna vänner Fantastiske Torbjörn! Stormvarning från Kina Godkänd för alla tider Nej till Natofrågor Kungen gör sitt jobb Fantastiske Torbjörn vinner igen När firas omsorgen? Guldfisk i potatislandet Så minns jag drottningen Kotten kom tillbaka Ukraina slåss för oss Hyllning till reporter Jansson Se gärna Folkets tjänare Musikanten Nils Lindberg Ryssland ut ur Ukraina Guldgubbar i EM De dog på Idiotanstalten I natt jag drömde… Begravda frågor Min lilla stad Tummen ner i kommunstyrelsen Smittofritt Begränsa flyget i Örebro Dubbat och klart? Värda ett ljus Makadam i svampskogen Jag, en kommunpoet Kommunalare på liv och död Kunde slagit ihjäl mig Skolstatistik försvinner Nej tack, HSB Kommunalråden är tysta Skenheligt av Katarina Hansson Torbjörn mirakelmästaren Måtte ÖSK vinna Quickskandalen som film Sydnärkenytt kammar noll Torbjörn åter mästare SVT avlövar Örebro När Kina lägger sig i Duvslaget trappas upp Bonnier fick svälja NA Bob knäckte mig Med Moberg och Lundell Katten, ett skadedjur Medan skägget växer Till minne av vännen Christer Hemma hos Lill-Babs Horace i klister Amatörer lyfter inte Tårtgeneralen riktigt bra Skrota vinter-OS Filmen om Ted Förbjud kärnvapen Kvinnoupproren visar vägen ETC:s beröringsskräck Torbjörn vann igen Peders begravning The Square, bra men spretig Hammarbys kväll Intervjuad av Sune Leve Lidingöbanan Bör knark legaliseras? Våran president Tack, Dan-Åke Vettlös rivning Min pappa Toni Erdmann - lysande The Lobster, knappast mysig Sista stoppet för Fälldin När slipper jag Glenn? Jag vann duvslaget Varning för Nato-avtal Torbjörns 26:e SM Torbjörn är världsmästare Vem kan man lita på? Carambole över axeln Slutfilmad speedway Ord som försvinner Lätt att glömma Och nu är Pirre död Jag är Charlie DN på gott och ont Bakstöt med Morgan Carambole hos Zorn Bra lag har tur Rätt lag vann Pladder-Glenn tillbaka Vaddå, premiär Cittrorna luftade Lustiga huset i Sotji Världsupprop mot digital övervakning Han slutade ljuga Förtjusande, sa hon Grekisk tragedi
ANSVARIG UTGIVARE: LARS LITZÉN Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Henrik Östensson, redaktör: 073-629 83 19, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Trädgårdsgatan 9B, 692 31 Kumla