Det finns ett liv
utanför storstaden

Hasse P (Mikael Persbrandt) med tre meter leverpastej han vill  överraska med. Notera i bakgrunden den legendariska plastcykeln Itera.

Den osannolika historien om Hasse P i Köping, som vill ta revansch på sig själv och på dom snobbiga stockholmare som ser ner på landsorten, har blivit en riktigt bra film av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson med Mikael Persbrandt i huvudrollen.

Jag läste boken Tårtgeneralen för flera år sen och både gladdes och imponerades av den ganska sanna berättelsen från 80-talet om en man som misslyckats med mycket i livet men som blir kung för en dag när han triumferar med att komma i Guiness rekordbok med världens längsta smörgåstårta. I Köping av alla ställen, en gång utnämnd till Sveriges tråkigaste stad. 

Hasse P på riktigt, på omslaget till boken från 2009.

Det är tragikomiskt och ömsint berättat i filmen där Filip Hammar även väver in relationen till sin udda farsa i en sidohistoria kring denna märkvärdiga händelse i hemstaden.

Mikael Persbrandt är pricksäker hela vägen pendlande mellan självsäkerhet och looserns spritdränkta ömkan. Dramatiken är väl inte skakande men döda punkter är det ont om i filmen. En virvlande danssekvens är helt underbart genomförd.

Temat är lätt att sympatisera med: Det finns liv och kreativitet även utanför storstaden. Där finns en rad säregna individer när man tittar närmare.

Tårtgeneralen slutar med dokumentära filmklipp - påpassligt gjorda för flera år sedan -  då en gammal Hasse P återvänder till Köping och träffar bagarna han fick med sig för att sätta rekordet. Det är rörande. Och rekordet står sig än.