Tack, Dan-Åke
för alla rubriker

I måndags när Dan-Åke Morgan Moberg dunkat klubban för sista gången i fullmäktige försökte jag få en intervju med den gamle pampen men han vägrade. "Dig pratar jag inte med", sa han ilsket och drog på sig rocken. "Varför då?" undrade jag på mitt försynta sätt. "Nej, jag pratar inte med dig", upprepade Moberg med det där pipiga röstläget då han låter som ett trilskande barn.

Jag har levt med denne Kumladominant i snart 25 år. De första åren hade jag inget särskilt med honom att göra, han syntes på avstånd som stridbar LO-ordförande i länet och rubrikerna handlade ibland om Örebro-Kuriren som han försökte rädda.

På matcherna i Sannahed såg vi ingen skymt av Moberg, där var det Henka som gällde.

När vi drog igång Kumlanytt för tio år sen blev det förstås närmare kontakt. Dan-Åke satt nu på leken i många nyhetssammanhang. Hur många entusiastiska spadtag för nya hus som blivit rubriker med kommunalrådet i huvudrollen vet jag inte, men det är åtskilliga. Då var vi i media populära hos makthavarna.

En gång träffade jag en Hallsbergare som jämförde Sören Larsson, dåvarande S-basen i järnvägsknuten, med Dan-Åke Moberg. Han tyckte att Sören, som satt i partistyrelsen, var en man med vida horisonter medan Dan-Åke var av enklare sort, en bypolitiker, som han sa med lätt förakt.

Bypolitiker, kanske det. Som Kumlabo tog jag Dan-Åke i försvar. Vi behöver engagerade lokalpolitiker som värnar orten och löser dess problem. Men det är klart att de även måste kunna höja blicken. Och det tycker jag att Dan-Åke Moberg gjort under åren med olika inlägg även om kryddningen inte passat alla näsborrar.

Men i den prestigeladdade konflikten med nämnde Sören Larsson om Sydnärkes utbildningsförbund (som inte ville flytta mer undervisning från Alléskolan till Kumla) blev Mobergs sturska bypolitik en mycket kostsam historia. Kumlas eget gymnasium blev ingen höjdare medan Alléskolan blomstrat.

Dom rubrikerna hade jag som Kumlabo gärna sluppit.

Dan-Åke är en mycket trevlig person att prata med när han sätter den sidan till, gemytlig och kunnig, kan både skämta och vara skarp. Välsorterad å huvudets vägnar och brukar dessutom få något ur händerna.

Men dominant. Stingslig. Van att bestämma, trumfa igenom sin vilja och sopa banan med sina meningsmotståndare när han i kraft av en majoritet alltid kan få sista ordet.

En av få gånger Dan-Åke fått ge sig var väl när hustrun Annica sade ja till ett hemma-hos reportage i tidningen Kumlanytt, något han var mycket tveksam till. Men det blev förstås intressant för Kumlaborna att för första gången få veta lite mer om politikerparets privatliv. Det f d kommunalrådet, som nu gått i pension, pussades på kind och visade sig vara en hejare på whiskeystek.

Den första stora fnurran mellan oss handlade om pengar.  Dan-Åke och hans efterträdare Lennart Eriksson hade i ett plötsligt anfall av givmildhet inför fastighetsdirektören Thage Arvidssons 60-årsdag beslutat höja dennes månadslön med 10 000 kr av våra skattepengar.

Det gav nya rubriker och krävde förstås en förklaring - det hedrar herrarna att de ställde upp för en utfrågning inför Kumlanytts TV-kamera. 

Om deras svar höll måttet ska jag låta vara osagt men under intervjun tog jag även upp Dan-Åke Mobergs rundliga pension och det skulle jag förstås inte ha gjort. Tyckte Moberg. Han ansåg sig lurad. Det var ju om Thages pengar vi skulle prata, inte om hans. 

En tagg torde ha fastnat i Dan-Åkes hjärta. Som styrelsemedlem i Närradioföreningen för Kumla och Hallsberg (han har ju en förmåga att hamna i styrelser) skällde han ut mig efter noter på ett årsmöte (jag skällde tillbaka) och såg sedan till att utesluta Kumlanytt ur föreningen för att vi startat en radiosändare i Askersund!

Men det är nog Internet som fått Dan-Åke att bli riktigt arg på både Kumlanytt och andra medier. Det är en ny offentlighet som ingen riktigt kontrollerar med nya möjligheter att sprida åsikter. Dan-Åke bloggade själv några år och öste förklenande omdömen om sina politiska motståndare. Men när Kumlanytt hade anonyma kommentarer som ilsket ifrågasatte honom var det möjligen något som brast i självbilden. Han var kanske inte så uppskattad som han trott.

Hans agerande som ordförande i fullmäktige retade upp de andra partierna som till slut krävde hans avgång. Ja, det var ett herrans liv och många nya rubriker och elaka kommentarer.

Som Indianhövding har Dan-Åke närmast fått löpa gatlopp efter de senaste månadernas ekonomiska kaos i speedwayklubben där vår käre pamp lyckats göra sig till ovän med en icke obetydlig del av klubbens trogna supportrar.

Att Dan-Åke med bräcklig hälsa surrad vid masten hittills lyckats hålla ut i stormen är strongt.

Han behöver inte prata med oss. Rubrikerna kommer ändå, det är bara att tacka och ta emot.