Medan skägget växer
har jag några frågor

Jag har inte rakat mig sedan valet. Jag tänker inte göra det förrän vi har en regering.

- Du kanske hinner få tomteskägg, sa en folkvald i Kumla jag känner. 

Visserligen har min ansiktsprydnad visat sig bli gråsprängd men jag tror att både landet och Kumla kommer få blocköverskridande regeringar under hösten så att jag till min sambos glädje kan raka mig igen.

Men medan jag tar mig om hakan och krafsar i skägget – det känns ovant -  funderar jag på politiken som kan komma ur detta. Det finns en rad mycket stora samhällsproblem som vi måste lösa de kommande åren och det finns mycket stora intressen som står mot varandra. 

Jag tänker då på vårt konsumtionssamhälle och undrar hur länge det kan hålla att vi hela tiden ska tillverka och köpa mer saker. Marknadsekonomin, det kapitalistiska systemet som gett en sådan enorm utveckling de senaste hundrafemti åren, kommer till en gräns då den motverkar sig själv. Jordens resurser tar nämligen slut. Det märks redan att planeten inte mår bra. Klimatförändringarna är inte tillfälliga. 

Kommer en blocköverskridande regering bestämma att vår konsumtion måste begränsas? Att företagen måste tänka mer på miljön och sänka sina avkastningskrav? 

Den marknadsekonomiska utvecklingen de senaste 30-40 åren har både i Sverige och världen lett till en helt fantastisk koncentration av förmögenheter. Jag har ett gulnat tidningsklipp på kylskåpet om att den rikaste procenten av alla vuxna människor ägde 40 procent av de globala tillgångarna år 2000.   Trenden har fortsatt sen dess.  Det känns olustigt - och farligt - att ett litet fåtal i samhället kan skaffa sig så mycket kapital och därmed makt över oss andra.

Våra inkomster har ökat under samma tid, onekligen har vi fått det materiellt bättre - vi har  är ju en del av systemet vare sig vi vill eller inte. Men fördelningen av inkomsterna har blivit skevare. Under perioden 1950–1980 ökade lönerna i Sverige på bekostnad av företagens vinster. Men under perioden 1980–2014 vände utvecklingen till ägarnas fördel. Förloppet har sett liknande ut i resten av världen. Det är inte jag som påstår detta, det är Statistiska centralbyrån.

Kommer en blocköverskridande regering besluta om åtgärder så att den ekonomiska ojämlikheten minskar? Att löneandelen ökar på vinstens bekostnad?

Jag tror att samhället fungerar bättre och att de flesta blir lyckligare när vi rör oss mot ökad jämlikhet. Det finns forskning som stöder detta. Det innebär inte att  den del av samhället vars styrelse vi vart fjärde år kan påverka genom val - kommuner, landsting och riksdag - ska bestämma allt i samhället. Individuell frihet är oskattbar, initiativförmågan likaså, mänskliga rättigheter är en grundbult.

Organisationen av samhället som vuxit fram under många år bygger dock på ett gemensamt ansvarstagande med utstakade gränser. Vi och våra föräldrar och deras föräldrar och ännu tidigare generationer har ansträngt sig, arbetat och betalat skatt, diskuterat och röstat. Jag kan inte se att vi människor, som också kan vara så brutala och egoistiska, kan ägna sig åt något bättre än att fortsätta försöka bygga rättvisa samhällen i framtiden.

Kommer en blocköverskridande regering verka i den andan?

När jag ser mig i spegeln verkar skägget ha vuxit lite till.