Deutschland über alles

Före fotbolls-VM kunde man testa sig för vilket lag man borde hålla på. Eftersom jag gillar bratwurst blev det Tyskland för min del. Ett tips som slog in hela vägen. Bratwurstarna spelade helt enkelt den bästa fotbollen av alla länder och vann rättvist. Någon emot?

Den stora chocken var givetvis semifinalen mot Brasilien. En haktappare.  När det stod 5-0 efter en halvtimme ville min yngsta dotter inte titta längre. Hon är lite känslig och jag förstår henne. Hon orkade inte se hemmalaget förnedras ytterligare och visst var det nästan obehagligt att se detta sammanbrott.

Det var rena blixtkriget. Tyskarna sågade sig fram så hejdlöst effektivt, som Stukabombare mot en oskyddad civilbefolkning (ursäkta liknelsen), och så förbaskat snyggt, lekfullt elegant.  De brasilianska stjärnorna, som hunnit bli våra bekanta, stod med tomma ansikten överspelade gång på gång.

Och på de enorma läktarna flödade tårarna hos ett folk vars nationella dröm och självkänsla gick i kras. Lycka till med OS 2016.

Speltiderna i detta välarrangerade mästerskap passade mig perfekt.  Varje kväll var en TV-fest med ett pärlband av underhållande matcher av hög kvalitet.  Jag saknade inte svenska landslaget.

Jag hade heller inte saknat svenska tyckarlandslaget. Hur SVT kan ha mage att slösa licenspengar på så många pladdrare gör mig beklämd. Att vi slapp Glenn i finalen var en nåd att stilla bedja om. Den mannen går mig på nerverna och jag upprepar mitt krav för alla sportsändningar: Ge oss möjlighet att koppla bort matchkommentatorerna men behålla arenaljudet så att vi ostörda kan njuta av evenemangen.

Jag såg Putin på läktaren i Rio när han grattade Merkel och det kändes tomt. Festen var över. Fyra år till nästa fotbolls-VM i Ryssland. Undrar om Ukraina kvalar in?