Känner mig osäkrare
med Nato-medlemskap

Tyvärr, jag känner mig inte ett dugg säkrare efter att Sveriges riksdag med stor majoritet beslöt att Sverige ska gå med i militäralliansen Nato. Tvärtom, jag känner mig osäkrare.

Det Sverige jag vuxit upp i har varit alliansfritt. Tillsammans med hundratusentals, ja miljoner andra svenskar, har jag gjort värnplikt och repövat för att försvara Sverige mot angrepp och kunna fortsätta vara neutralt.

Jag har varit stolt över att tillhöra ett land som ansträngt sig för att få stormakterna att nedrusta sina kärnvapen. Som gett stöd till nationella befrielserörelser.

Med sin alliansfria position i västvärlden har Sverige kunnat spela en viktig roll vid internationella konflikter, varit en trovärdig part utan formella bindningar till maktblock.

Det kan vi glömma nu.

Jag vet att Sveriges stats- och militärledning redan strax efter Andra världskriget fixade hemliga avtal med både USA och Storbritannien om militärt samarbete. Hemligt för svenska folket vill säga. Sveriges närmande till Nato har sedan blivit alltmer intimt.

Men det har funnits en gräns: Inget äktenskap. Vi ville bestämma själva över vårt försvar.

Tills det ryska angreppet på Ukraina fick den svenska eliten – överklassen inom politik, militär, ekonomi och media – att chockartat slänga bort vår alliansfrihet.

Utan att tillfråga svenska folket.

De kunde ha frågat oss om vi är beredda att skicka våra ungdomar att kriga och dö för Nato i andra länder. Det är vad ett medlemskap kan betyda.

De kunde ha frågat oss om vi vill vara med i Nato även om USA väljer en president som Donald Trump. Det är som bekant USA:s president som i sista hand bestämmer över Nato.

De kunde även ha frågat oss om vi kommer känna oss säkrare när vi kan få hjälp av Natoländernas atomvapen.

Vad hade du svarat om du fick chansen?