Usel diplomati och
stormaktsarrogans

Det väldiga Kinas nuvarande ambassadör i Stockholm är en snarstucken person, tydligen så uppblåst av sin egen betydelse att han kräver att alla ska tycka som han gör.

Nyss angrep ambassaden NA och kamrat Lars Ströman för att denne skrivit positivt om Taiwan, alltså den stora ön utanför Kinas fastland som de facto varit en egen avgränsad stat sedan 1949 men som fastlands-Kina aldrig accepterat utan vill äta upp.

Med en aggressiv ton krävde ambassaden att NA skulle göra rättelser och ”rapportera om Kina på ett objektivt och rättvist sätt” och artikeln, som stödde Taiwans deltagande på en världshälsokongress, innehöll ”förtal” av Kina (som hade stoppat deltagandet).

Tidningen skulle alltså passa sig - och passa in sig i ledet enligt vad Kinas officiella representant i Sverige anser. Ett så klumpigt angrepp på vår tryck- och yttrandefrihet är inte bara usel diplomati utan främst ett illavarslande uttryck för stormaktsarrogans, något Konfucius inte hade gillat.

Den kinesiska statskapitalismen under kommunistpartiets ledning har utvecklat landet med stormsteg. Hundratals miljoner hårt arbetande kvinnor och män har höjt standarden och lyft Kina till en världsmakt. Fabulöst snabbt har det gått.

Bristerna i nationsbygget är samtidigt uppenbara: Politisk demokrati och mänskliga rättigheter, som vi uppfattar dem, saknas (finns på Taiwan). Grovt förtryck av uigurer sker just nu i Xinjiang-provinsen, deras kultur och religion ska snöpas, den kinesiska staten och partiet får inte utmanas.

Den store ledaren Xi Jinping har stora ambitioner. Den nya Sidenvägen över land och hav är en satsning av episka mått för att knyta ihop Kina, andra delar av Asien och Europa i nya smarta handelsnät.

Ingen dum idé men om spindeln i nätet kommer vara lika arrogant som Kinas ambassadör bör man akta sig för att fastna.