Sällsynt underhållande
med pappa och dotter

“Toni Erdmann”. Regi och manus Maren Ade. I rollerna: Peter Simonischek, Sandra Hüller, Michael Wittenborn m fl

Den tyska filmen “Min pappa Toni Erdmann” har fått strålande lovord av många kritiker och jag kan bara hålla med. Den liknar inget jag tidigare sett, en riktig långfilm (två timmar och 40 minuter) utan vanlig handling, mer som dokumentära snitt i två människors tillvaro, pappan och dottern.

Den frånskilde pappan, en rufsigt charmig överviktig herre som svävar på en egen planet, vill ha bättre kontakt med dottern, en karriärist som jobbar i ett finansbolag som ska rationalisera oljeindustrin i Rumänien.

Pappan åker dit - och drar på sig en peruk för att överraska. Dottern är måttligt road. Pappan stör hennes fina och upptagna affärsliv. Det blir kul hela vägen: vad ska han hitta på härnäst och hur kommer hon och omgivningen att reagera?

På besök vid Rumäniens oljefält med spända lägen.

Nej, det är inga actionscener och pappans hyss är egentligen rätt larviga men de tvingar in den skärpta och truliga dottern i sociala hörn. Samspelet dem emellan balanserar på en egg.

En kritisk blick på den olustiga finansvärld där hon rör sig (och ska sparka folk) hör också till filmens styrka. Till slut gör dottern helt om i några obetalbara nakenscener.

Skön försoning uppstår efter en sällsynt underhållande bioresa, gjord med lätt hand - vilket är nog så svårt - och ack så mänskligt rolig.