Författare som kan jämföras

Har ägnat mig åt två rejält tjocka böcker under helgen, 679 sidor Vilhelm Moberg och 637 sidor Ulf Lundell, den första Mannen i skogen, en biografi av Jens Liljestrand fick jag i julklapp, den andra, Vardagar, skriven av Lundell själv som en slags dagbok under 2017, lånade jag på bibblan.

Två författare, två generationer som avlöst varandra med delvis liknande sociala ursprung och breda framgångar. Och samma våndor inför skapande och berömmelse.

Givetvis haltar jämförelsen på flera plan; skilda tider och konstnärliga uttryck, men eftersom jag läste böckerna efter varandra slås jag av likheter.

Vilhelm Moberg (1898-1973) är sonen i en fattig småländsk soldatfamilj som blev landets mest framgångsrike författare någonsin med historien om utvandrarna Karl Oskar och Kristina som kulmen.

Ulf Lundell (1949-) är sonen i en arbetarfamilj i Storstockholm som blev landets mest framgångsrike rocksångare med helt egna låtar under en lång följd av år och författare med Jack som det stora genombrottet.

Bägge har varit närmast maniskt flitiga, två hungriga ordentrepenörer som grundat sin berömmelse i tät kontakt med publiken - Moberg var även pjäsförfattare, inte minst för radion, gjorde egna uppläsningar och höll föredrag medan Lundell turnerat varv på varv och slagit publikrekord med sin musik.

Naturkänslan är också något som förenar även om Moberg höll sig mest till skogen medan Lundell som bekant trivs bäst i öppna landskap.

Ångest, otålighet och mer eller mindre djupa depressioner kantar deras tillvaro. Vilhelm drev sig ibland till utmattning och fick lägga in sig på vilohem dock utan att ta till flaskan vilket Ulf trillat dit på och i sin senaste bok ännu ser ut att brottas med.

Det finns fler jämförelser att notera i deras konstnärsskap och dess betydelse för dem själva och omvärlden men det vore orättvist mot Lundell att dunka den tunga, vederhäftiga och sällsynt välskrivna biografin om giganten Moberg i rockförfattarens skalle.

Mannen i skogen spänner ju över helt liv medan Vardagar är en i tiden begränsad rapsodisk blandning av högt och lågt. Ulf Lundell varvar filosofiska reflektioner om tillvarons intighet och kärlekens fördömelse med oräkneliga besök på bilverkstad samt fågelmatning.

Det uppfriskande är alla beska - och träffsäkra - kommentarer om aktuell politik och kultur, radio- och TV-program. Författaren hänger med och hans tyckanden vore väl värda att publiceras mer fortlöpande som tidsaktuella krönikor i lämplig tidning.

Det skulle nog den skarpe samhällsdebattören och munspelaren Vilhelm Moberg gillat.