Jag önskar ÖSK
all lycka på måndag

Som många andra grabbar i kvarteret köpte jag Alfa-pastiller, en tablettask där de  gulsyrliga tabletterna inte var det viktigaste utan samlarbilderna med allsvenska fotbollspelare.  Jag adopterade GAIS, som ingen annan samlade på och deras tröjor, gröna med vita ärmar, var ju rätt snygga. 

Dessutom hade de Karl-Alfred Jacobsson som högerinner, Allsvenskans lysande skyttekung 1952, -53 och -54, sistnämnda år tog laget allsvenskt guld.

Men hösten 54 svek jag ändå Karl-Alfred och började hålla på Hammarby, kanske var det tröjorna som fällde utslaget, de gulsvartrandiga, så läckra på Rekord-Magasinets samlarbild.  Hammarby hade nämligen gått upp i Allsvenskan (spelades höst och vår) genom att våren 54 vinna div 2 Svealand efter en avgörande match (2-2) mot ÖSK på Eyravallen.

Favoriterna 1960.

En idol var målvakten Lasse Wretman, som jag härmade när jag slängde mig i rullgruset vid Käppala gamla skola.

Många bollar har sparkats sen dess, hundratals spelare har kommit och gått men Hammarby förblir laget i mitt hjärta. Sorger och bedrövelser har blandats med glada stunder och  vid några tillfällen euforisk lycka. Som när Nacka efter hemkomsten skruvade in en hörna direkt under en div 2-match på Stadion.

Årets upplaga har visat sig vara en av de allra bästa. Alla de här fina itj-spelarna (vars efternamn slutar på "ic") har satt allsvenskt målrekord och guldet vi fick smak på 2001 ligger åter uppdukat.

En stor hjälp på vägen vore om ÖSK kan ta poäng borta mot Djurgården, helst vinna förstås. 

Jag trodde inte jag skulle kunna bli ÖSK-supporter. Men nu  har det hänt.  Det varar under hela  måndagen - och kanske lite till beroende på resultat.