Liv eller död kan
bero på en toffla

När jag nyser gör det förbaskat ont i revbenen på vänster sida. När jag hostar är det som att få ett knivhugg på samma ställe. Det är tofflornas fel.

Jag skulle bara hämta en grej i gamla huset och klev ut i mina tofflor av klassisk modell från Skoindustrimuseet, Vet inte hur många par jag slitit ut genom åren, absolut bästa tofflorna någonsin. Men sulorna brukar bli blankslitna och det hade snöat och nu tog jag ett kliv på den snöklädda trappstenen.

Man fattar ju ingenting när man ligger där. På en tiondels sekund har man förvandlats till en förvriden människospillra, en ömklig gestalt som inte bara tappat ena toffeln utan också kvider och grimaserar av smärta.

Jag kunde förstås ha slagit ihjäl mig. Dunkat skallen i trappstenen. Eller brutit ben. Hamnat på sjukan. Nu slog jag sidan mot ett vasst trapphörn, fick en riktig kyss mot revbenen men utan att punktera lungan, som det verkar. Tur i oturen.

Men fy för den lede vad ont det kan göra. Om revben spricker är det bara att vänta ut läkningen, har jag fått höra. Smärtan är samtidigt en påminnelse om hur fruktansvärt snabbt livet kan förändras. Ett litet felsteg och du kan ha tappat tofflorna för gott.