Mördade för rätten
att fritt få häckla

Med sin slogan "Je suis Charlie" ("Jag är Charlie") markerade blixtsnabbt 10 000-tals franska medborgare på onsdagens eftermiddag och kväll sin medkänsla, sina protester och solidaritet efter det politiska attentatet  mot tidningen Charlie Hebdos redaktion i Paris med minst tolv döda och flera allvarligt skadade.

Förövarna hade slagit till mot Frankrikes kanske fränaste och fräckaste tidning som inte väjde för att gyckla med vem som helst som förtjänade det. Med elaka och roliga teckningar slog man uppåt, drog ner brallorna på makthavare i skilda politiska läger. För att inte tala om präster av alla de heliga sorterna.

Inget har varit riktigt heligt för Charlie Hebdo - utom rätten att fritt få häckla. Därför älskas tidningen av så många och bestörtningen hos dess läsare var oerhört stark. Flera av de mördade var tecknare som med vassa pennor och svartaste tusch kommenterat utvecklingen i Frankrike och världen under 50 år och blivit som ikoner (om än med smilband).

Jag såg den franska nyhetssändningen på kvällen med bilder från en rad dova manifestationer runt om i landet där inte minst personer från muslimska organisationer uttryckte sin sorg. Det måste kännas extra hemskt för dem när humorlösa fanatiker i namn av deras religion begår sådana fruktansvärda brott.