Besök i Lill-Babsland

Till slut kom jag till Järvsö i Hälsingland, berömd inte minst för att ha varit Barbro Lill-Babs Svenssons stamort på jorden (1938-2018).

Vi drack en kopp på hennes café tillsammans med ett bussresesällskap för att känna atmosfären och se på bilder från sångstjärnans unika karriär. I högtalarna hördes hennes hits. Jag är speciellt svag för låten om en prickig baddräkt där midjan var bar.

Busschauffören och jag var de enda som hade långbyxor. Han var dock ensam om att bära slips, en gladlynt något dominerande man av västgötsk typ men så rattade han också en elegant turistbuss av senaste årsmodell.

Ett urval filmisar.

Jag tänkte på Lill-Babs, sista gången jag såg henne var 2015 på Trystorps slott när hon var med i Peter Flacks sommarshow. Året före var hon i Kumla, på bokhandeln och signerade en minnesbok. Men långt tidigare hade jag ett nära förhållande till denna älskade artist, inte rent fysiskt men nästan.

Det måste ha varit på 60-talet. Jag hade fått ett extraknäck på Året Runt, den veckotidning som sannolikt haft Lill-Babs på omslaget flest gånger i svensk press. Denna gång hade tidningen satsat på möjligheten att sticka Lill-Babs kudde. Läsarna kunde skicka in en talong och få köpa en stickbeskrivning. Det var jag som tog hand om talongerna. De var tusentals.

Efter någon vecka började jag hata hennes kudde men lärde mig hur populär hon var och hur hennes namn utnyttjades.

För Järvsö utnyttjade Lill-Babs gärna sitt namn och bygden är henne tacksam. Jag hörde historien om hur järnvägsstationen var nedläggningshotad men Barbro Svensson ryckte ut och bidrog till att tågen ännu stannar för både besökare och fastboende, en kanske avgörande länk för att trakten ska leva och inte utarmas i centraliseringens tidevarv.

Det var sommartrevligt i Järvsö med omnejd. Det fanns rader med små och större evenemang, här fanns alla dessa vackra gamla Hälsingegårdar, pietetsfullt bevarade, och förstås en härlig natur att beskåda och erövra. Min stora kraftprestation bestod i att bestiga Järvsö klack i lågskor.

Klacken, ett skogklätt berg, som sticker upp som en bulle mot horisonten, visade sig vara ganska brant och stigen knagglig av sten och rötter när jag flåsande tog mig upp.

Belöningen var en mäktig utsikt över blånande åsar med älven Ljusnan som en glittrande livgivare i dalgångens odlingslandskap.

Redaktören skådar ut över Järvsöbygden och Ljusnan. Foto: Siri Fuglstad