Hjärnskrynklarnas
sammanbrott

Den otroliga historien om den påstådde seriemördarenThomas Quick/Sture Bergwall som pågick år efter år och löstes upp i Sveriges värsta rättskandal är också berättelsen om hur en liten sammansvetsad grupp av hjärnskrynklare - psykologer, analytiker och psykoterapeuter – kan påverka samhället och sätta lagar ur spel.

När Sture Bergwall på fasta paviljongen i Säter till slut slutade ljuga och tack vare framlidne journalisten Hannes Råstams avslöjanden fick sin sak prövad igen föll korthusen ett efter ett – åtta avkunnade morddomar visade sig inte vara vatten värda. Har aldrig tidigare hänt i vår rättshistoria.

På måndag ska det delas ut Augustpriser, svenska bokbranschens lilla julafton, och utan att ha läst de andra titlar som nominerats i grenen sakprosa håller jag på Dan Josefsson som vinnare för Mannen som slutade ljuga med undertiteln Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick.

Dan Josefsson tillägnar sin bok Hannes Råstam och har grävt vidare in i de skrymslen där Sture Bergwalls uppdiktade makabra historier inte bara togs på största allvar utan uppmuntrades av ett gäng psykoanalytiker och terapeuter, som följde en egen obevisad teori utarbetad av deras guru Margit Norell.

Man kan säga att denna karismatiska psykodrottning (avled 2005) fjärrstyrde sina undersåtar. Teoribildningens kärna var att bortträngda minnen från barndomen, framförallt av sexuella övergepp, kan lockas fram igen under terapi – många timmar - och sålunda befria den vuxna människan.

I Sture Berwalls fall hade övergreppen i barndomen varit så hemska att han återgestaltat dem (en annan av gängets teorier) genom att mörda och äta upp delar av sina offer. Det var vad hans terapeuter i Säter lockade fram ur honom. Sture låg i sängen och berättade och berättade om det ena vidriga mordet efter det andra, ju mer han berättade desto mer omsorg och beundran fick han.

Samt kontinuerlig tillförsel av knark, typ bensodiazepiner, vilket i efterhand framstår som en avgörande belöning för påhittige Sture, som uppmuntrad av sina hjälpare började tro på sina egna fantasier.

Alla Sture Bergwalls syskon intygade i polisförhör att deras föräldrar aldrig hade kunnat begå de fruktansvärda övergepp som Sture anklagade dem för. Ändå var det bara Stures version som levde vidare och sades vara den psykologiska förklaringen till hans seriemördande. Helt sjukt.

Det var först sedan en överläkare lämnat Margit Norells trollkrets och stoppat hans knarktillförsel som vändningen kom med en nykter Bergwall som insåg att han var fast på rättspsyk för livet, dömd för åtta mord (han hade ”erkänt” många fler) och nu var tvungen att tala sanning.

Att polis, åklagare och tingsrätter - för att inte tala om Bergwalls advokat Claes Borgström - kunde godta hans förvirrade berättelser är och förblir skandalöst. Dan Josefsson lägger ett stort ansvar på den föregivna psykologiska expertis som pumpade och pimpade sitt objekt, aktivt deltog i polisutredningarna och inför rätten intygade att Bergwalls erkännanden var trovärdiga. Trots att han aldrig kunde presentera några av de kroppsdelar som han påstod sig ha gömt i terrängen och en gång fick norska polisen att tömma en hel sjö utan att hitta en enda benbit.

Det är ett  väldokumenterat journalistiskt mästerstycke att nysta upp den ibland plågsamma - stundom tragikomiska - historien bakom historien och komma till tals med nästan alla inblandade.

Psykologer, analytiker och terapeuter (ett bristyrke), kan ha stor betydelse för att bedöma och mildra psykiska problem, som tenderar att öka i våra splittrade samhällen. Men bevare oss för hjärnskrynklare som drabbas av tunnelseende, dom må vara hur godhjärtade som helst men kan ställa till med oerhörd skada. Det har vi också lärt oss nu.